Vi analyserar över en miljon år gammalt DNA för att förutse klimatförändringarnas effekter

Love Dalén är biolog och evolutionsgenomiker. Tillsammans med sin forskargrupp vid Centrum för paleogenetik (CPG) vid Stockholms universitet analyserar han DNA från förhistoriska vilda djur för att förstå hur evolutionen fungerar. Målet är att via förhistoriska förändringar få en bättre förståelse för dagens klimatförändringar och artutdöende. 

– Det vi tittar på är hur konsekvenserna av olika förhistoriska, så kallade abiotiska eller icke biologiska, miljöförändringar ser ut. Det kan vara klimatförändringar, havsnivåförändringar, eller människans framfart. Det vill säga hur de har påverkat vilda djurs evolution. Till exempel lett till att en art har dött ut.

Foto: Björn Terring

Vad kan forntida DNA berätta?

– En av de stora gåtorna med utdöendet av den så kallade megafaunan, det vill säga de stora förhistoriska djuren, har varit frågan: Är det klimatet eller människan som är orsaken? Det finns de som tror att människan var huvudorsaken till att mammutarna försvann. Här har vi en annan syn. Vi anser inte att det är klarlagt att det var människan som låg bakom utdöendet. Genom att studera forntida DNA kan vi se exakt hur utvecklingen såg ut och därmed avgöra vad som orsakat vad.

Har du fullt fokus på mammutar?

– Inte bara. Vi startar just nu två stora forskningsprojekt med fokus på riktigt gammalt DNA. Förutom mammutar kommer vi att undersöka prover från ett tiotal olika arter, bland annat förhistoriska björnar, bisonoxar, sorkar och lämlar. Små mer vanliga djur som sorkar och lämlar kanske inte låter så spännande, men faktum är att de är det. Lämlarna har en väldigt snabb generationstid, vilket gör att de svarar snabbare på förändringar i den yttre miljön evolutionärt. De har inte heller varit jagade av människan, vilket gör att vi kan utesluta människan som orsak till en viss arts utdöende.

Love Dalén Foto: Beth Shapiro

Vill du veta mer om Love och hans forskning?

Läs mer om Love

Läs mer om Loves forskargrupp

Läs mer om forskning där Love medverkar: 

Svante Pääbo’s ancient DNA discoveries offer clues as to what makes us human

 

Vad är den största skillnaden jämfört med tidigare projekt?

– Tidigare har vi mest jobbat med den senaste istiden. Nu vidgar vi tidsspannet och tittar på flera istider. Det betyder att det skett mycket större förändringar under den tid vi studerar. Det handlar mer om arternas uppkomst än tidigare.

Ni kommer in på Darwins domäner …

– Ja faktum är att Darwin hade rätt bra koll, trots att han inte hade samma tillgång till teknik som vi har idag. Då fanns det inte ens i människans världsbild att arter kunde förändras, ändå kunde han dra de slutsatser han gör om evolutionen. Han var en stor tänkare.

Studenterna får komma in på labbet och börja sekvensera riktiga benrester från Sibirien och Kanada. Det är det mest populära momentet, när de får sätta på sig skyddsdräkter och inser att de har hittat mammut-DNA

Vad är styrkan med Centrum för paleogenetik?

– En av de stora fördelarna vi har på Centrum för paleogenetik är vår multidisciplinära approach. Vi har arkeologer, geologer, biologer, zoologer och museifolk. Det är en stor fördel att alla hör hemma på en institution som har intresse av att de olika utgångspunkterna får utrymme i forskningen.

– Det är roligt att vi använder samma material och metoder, men försöker förstå olika saker genom att ta utgångspunkt i olika frågeställningar. Arkeologerna frågar sig kanske om det finns några sjukdomar som spred sig från djuren till människorna. Jag undrar istället om det var några sjukdomar som spreds från människorna till djuren, som fick dem att dö ut.

Får studenterna vara med i labbet?

– Ja, jag är bland annat kursledare för masterskursen i paleogenetik. Då går vi igenom DNA-analys från grunden. Studenterna får komma in på labbet och börja sekvensera riktiga benrester från Sibirien och Kanada. Det är det mest populära momentet, när de får sätta på sig skyddsdräkter och inser att de har hittat mammut-DNA. 

– En annan del av jobbet jag också tycker är väldigt rolig och meningsfull är att utbilda unga forskare. Forskarutbildningen är en viktig gränsyta mellan undervisning och forskning. Det handlar inte om att antingen undervisar eller forska, utan det går i varandra. Man forskar ju inte själv utan i stora team och där ingår doktorander och postdoks. Då blir det undervisning samtidigt som det är forskning.

Varför är det viktigt med en internationell miljö?

– Syftet är inte att ha många nationaliteter. Vi vill bara ha de bästa helt enkelt. På CPG har vi därför 18 olika nationaliteter på 40 personer. För forskningen får det positiva konsekvenser, till exempel att man får många olika perspektiv på forskningsarbetet. På så sätt föds många nya idéer om hur man kan jobba bra i labbet.

Det är viktigt att hela tiden hitta nya berg att bestiga, att få tänka i nya banor

Vad är roligast, fältarbetet eller labbet?

– När jag sitter på kontoret tycker jag att fältarbetet är roligast. När vi är i fält och man står mitt i en svärm av myggor vill jag in på labbet… 

– Nej skämt åsido. Det som är roligast är nog variationen. Men det är klart att jag gillar fältarbetet. Det är ganska få som gör sitt eget fältarbete. De flesta forskar på material de får från museum. Jag som även jobbar i fält förstår hur mycket arbete som ligger bakom själva fältdelen. Det var också den delen som drev mig till mitt forskningsval från början. Jag har nog ganska svårt att sitta stilla.

Vad är det som driver dig?

– Det är viktigt att hela tiden hitta nya berg att bestiga, att få tänka i nya banor. Gör man inte det finns det en risk att man blir bekväm och börjar göra samma studier som man alltid har gjort. Inom forskningen finns det många sådana ögonblick hela tiden, små och stora. Egentligen bjuder varje studie man gör på någon överraskning. I grunden handlar ju forskning om det, utforskning. Istället för att vara den första som sätter sin fot någonstans är man den första som upptäcker något som ingen annan vet.