Martin Jakobsson på isbrytaren Oden under en tidigare forskningsexpedition i Arktis. Foto: Björn Eriksson
Martin Jakobsson på isbrytaren Oden under en tidigare forskningsexpedition i Arktis. Foto: Björn Eriksson

Projektet GEBCO, General Bathymetric Chart of the Oceans, har pågått i över hundra år. Syftet är att ta fram en internationell översiktlig kartserie över världshavens bottnar. Under FN:s havskonferens i New York tillkännagavs att The Nippon Foundation ämnar stödja projektet GEBCO Seabed 2030 med 18,5 miljoner USD. Målet är att sammanställa all ny och tillgänglig djupdata till en högupplöst modell av världens alla havsbottnar, samt att främja nya internationella insatser att samla in information från havets botten.

Ett av fyra center

Stockholms universitet blir ett av fyra center för sammanställning av djupdata och koordinering av projektet, och kommer att ansvara för norra Stilla havet och Norra ishavet.

– Ny information om havsbotten kommer att leda till ny grundforskning och nya upptäckter. Havsbottens form är grundläggande för att förstå havsströmmar, transport och fördelning av värme på jorden, samt hur jordens kontinenter rör sig, säger Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik och prefekt vid Institutionen för geologiska vetenskaper.

Merkurius topografi mer känd än havets

70 procent av jorden består av hav, och trots att havsbottens topografi – batymetri – är så viktig för grundforskning såväl som för en rad praktiska ändamål känner vi till mer om topografin på Mars, Merkurius och Venus. Batymetrin är också viktig för till exempel tidvatten, sedimenttransport, för att beräkna effekter av en stigande havsnivå orsakad av smältande isar, förståelse av marina ekosystem och mycket mer.

– Ett konkret exempel är att det behövs en bottenmodell för att beräkna hur en tsunami far fram över havet, säger Martin Jakobsson.

Nya expeditioner

Vid Stockholms universitet kommer arbetet med Seabed 2030 dels innebära att tekniker och forskare kommer att bearbeta och sammanställa djupdata från norra Stilla havet och Norra ishavet till en digital djupmodell. Men också att koordinera arbetet med alla nationer runt ansvarsområdet.

– Vi vill arbeta för att få tillstånd nya expeditioner för att kartera okända områden, säger Martin Jakobsson.

Ett sådant område är norra Grönland där det finna enorma luckor i kunskapen om havsbotten. Den grönländska inlandsisen är särskilt känslig för inflöde av varmare vatten mot de glaciärer som dränerar isen genom att rinna ut i havet och kalva isberg. Djupinformationen behövs för att förstå hur känsligt området är, och vad det kan betyda för Grönlandsisen om havet försätter att värmas upp och strömmar förändras.

Om GEBCO

General Bathymetric Chart of the Oceans (GEBCO) grundades år 1903 av Prins Albert I av Monaco. Projektet byggde redan från början på samverkan mellan vetenskapsvärlden, flottan och den traditionella sjömätningen som vuxit fram för att tillgodose sjönäringens behov av kartor. Idag mer än 100 år senare arbetar GEBCO vidare med att sammanställa alla tillgängliga djupdata från nationers sjöfartsverk, forskningsexpeditioner, den marina industrin, och övriga aktörer som samlar in djupdata. GEBCO ligger som ett projekt under två moderorganisationer: UNESCOs Intergovernmental Oceanographic Commission (IOC) och International Hydrographic Organisation (IHO).

GEBCO Seabed 2030 kommer att koordineras av ett globalt center, British Oceanographic Data Centre, och fyra regionala center. Förutom Stockholms universitet ingår även Alfred Wegener Institute i Tyskland, National Institute of Water and Atmospheric Research i Nya Zeeland och Lamont Doherty Earth Observatory, Columbia University i USA.