Vår kära medarbetare Carlos Vidales avled den 7 november i år efter en kort tids sjukdom. Carlos väg genom livet var inte spikrak och enkel men han blev desto rikare på erfarenheter, kunskaper och bildning. Hans uppväxt i Colombia präglades av litteratur och politik. Carlos levde flera år på resande fot i Latinamerika där han bl a utövade journalistik. Han lärde känna de latinamerikanska länderna inifrån och tog ställning för de förtryckta. Hans politiska engagemang förde honom samman med bl.a. Che Guevara på 60-talet. Det hårdnade politiska klimatet i Latinamerika i början av 70-talet tvingade Carlos i landsflykt. Den utlösande händelsen var Pinochets statskupp i Chile där Carlos befann sig 1973. Sverige bjöd honom liksom många andra latinamerikaner en fristad.
 

Carlos kom till Latinamerikainstitutet i slutet av 70-talet. Där fick han möjlighet att fortsätta och fördjupa sin historiska och samhällsvetenskapliga forskning om Latinamerika. Han intresserade sig särskilt för självständighetskampen i början av 1800-talet och dess förgrundsgestalter Simón Bolívar och Francisco de Miranda. Relationerna mellan de nya republikerna och Sverige var ett återkommande tema. Carlos blev en vital kraft på Latinamerikainstitutet och bidrog inte bara till forskningen och undervisningen utan även i hög grad till den publika verksamheten. Efter hand erbjöds Carlos undervisningsuppdrag i spanska vilket intensifierades efter samgåendet mellan Latinamerikainstitutet och Institutionen för spanska och portugisiska år 2000. Han anställdes vid den nybildade institutionen som intendent 2001 och som universitetsadjunkt från 2003.

Carlos var socialt begåvad, hade ett outsinligt förråd av anekdoter som han gärna delade med sig av, och han var generös med sin tid för studenter och kolleger. Carlos var en gudabenådad lärare och besatt den magi som man finner i García Márquez romaner. Hans undervisningskonst byggde på kunskaper, förståelse, empati och humor. Han hade bredd och undervisade i flera ämnen men hans paradgren var Latinamerikas historia och samhällsliv, där han också publicerade de läroböcker som fortfarande används vid institutionen.

Minnesgod som han var och med en genuin känsla för de stora sammanhangen och den slående detaljen kunde han hålla en studentklass trollbunden. Vid ett tillfälle berättade en student för mig  att ”efter en föreläsning av Carlos känner man lust att omedelbart åka ut till Arlanda och ta första bästa flyg till Latinamerika”.  Detta säger mycket om Carlos lärargärning.

Johan Falk