Svensk högskoleutbildning i allmänhet och lärarutbildningen i synnerhet har varit under press de senaste veckorna i media. Inlägg från en mängd håll utmålar lärarutbildningen som om den befann sig i ett akut krisläge. Ett exempel är Jan Björklunds uttalande (SvD 25/9). Lärarutbildningen i Sverige är undermålig, säger han, dock utan att närmare precisera vilken granskning han stödjer sig på.

Detta är något som går igen i många av de debattinlägg som gjorts. Det är skarpa synpunkter och radikala förslag som förs fram. Men sällan stödjer de sig på någon objektiv och allsidigt belyst granskning av svensk högskoleutbildning generellt eller lärarutbildningarna specifikt. Det är inte så konstigt, för någon sådan har inte genomförts sedan den nya lärarutbildningsförordningen togs i bruk 2011. Universitetskanslersämbetet, UKÄ, genomför nu en pilottestning inför en nationell granskning av lärarutbildningarna. När vi har resultaten av den utvärderingen kommer vi att kunna dra mer generella slutsatser om kvaliteten i utbildningarna, utifrån omdömen som kommer att vara baserade på fakta och breda genomlysningar.

Även när det gäller rena fakta skapas bilden av en lärarutbildning i kris som har svårt att locka till sig studenter (bland annat DN 27/9). I själva verket är det tvärtom, åtminstone vid Stockholms universitet, Sveriges största lärosäte för lärarutbildning. Lärarprogrammen är universitetets mest eftersöka professionsutbildningar.

I flera fall används resultaten från Lärarnas riksförbunds studentenkät (nov 2016) som stöd för kritiken. Den, liksom andra studentenkäter, ger förstås värdefull information om hur studenterna upplever utbildningen och de är viktiga instrument i utvecklingsarbetet. Men lärosätena har också att ta hänsyn till en rad andra förutsättningar när man utveckling sin lärarutbildning, som examensmål, ekonomiska ersättningsnivåer och vetenskaplig grund. Det kan också konstateras att Lärarnas riksförbunds enkät faktiskt visar att sju av tio studenter anser att utbildningen håller hög eller mycket hög kvalitet, och att åtta av tio studenter anser att utbildningen förberett dem mycket väl eller ganska väl för yrkeslivet. Det är höga siffror. Vi strävar naturligtvis efter en så hög andel nöjda studenter som möjligt. Att nästan en tredjedel av studenterna inte är helt nöjda, till exempel avseende mängden lärarledd undervisning, är inte tillfredställande. Men att en klar majoritet examinerade studenter faktiskt är nöjda med utbildningen och hur den förbereder dem för yrkeslivet är något vi ska ta tillvara.

Det är förstås glädjande att det är så många som är engagerade och som värnar om kvaliteten i lärarutbildningarna. Vi är uppenbarligen många, både utanför och inom utbildningarna, som vill ge studenterna de bästa förutsättningarna för läraryrket. Vi på Stockholms universitet arbetar kontinuerligt för att utveckla kvaliteten i lärarutbildningarna och vi ser nu fram emot UKÄ:s utvärderingar, som tillsammans med studentenkäter, kommer att vara viktiga verktyg i kvalitetsarbetet.

Clas Hättestrand