De söker tvärvetenskapliga minnen av den glömda flottan

En forskar om historiska museiutställningar, en om kanoner och en om svartek. Gemensamt har de intresset för bruk och återbruk av kulturarv och dess betydelse. Inom ramen för forskningsprogrammet Den glömda flottan har de, förutom sina egna projekt, möjlighet att över disciplin- och organisationsgränser fritt inspireras i gemensamma frågeställningar. 

Tre personer står i en stor hall framför en vackert snidad akter på ett skepp.
I skuggan av skeppet Amphions akterspegel diskuterar historiker Andreas Linderoth (Marinmuseum), etnolog Simon Ekström (SU) och arkeolog Mirja Arnshav (SMTM) gemensamma frågeställningar om kulturarvet efter den svenska seglande örlogsflottan.

Tvärvetenskaplighet präglar forskningsprogrammet Den glömda flottan – Sveriges "blåa" kulturarv ca 1450–1850. Förutom att de deltagande forskarna från flera institutioner driver sina egna projekt, skapar programmet förutsättningar för att ta itu med frågeställningar som de olika disciplinerna har gemensamt. 

Därför har Andreas Linderoth, historiker och forskningssamordnare på Marinmuseum, Simon Ekström, professor i etnologi på Stockholms universitet, och Mirja Arnshav, arkeolog och forskningssamordnare på Sjöhistoriska museet, samlats på Sjöhistoriska museet på Norra Djurgården i Stockholm. Den maritima historien i byggnaden, och kanske framför allt hur den framställs, lockar dem alla tre i kontexten av forskningsprogrammet. 

– Gemensamt för oss är att vi intresserar oss för fartygens öden och äventyr efter det att de inte längre seglade på haven, säger Andreas Linderoth efter att gruppen haft en stunds diskussion framför skeppet Amphions guld- och blåfärgade akterspegel i Sjöhistoriska museets stora sal.

Just nu är de tre kulturarvsinriktade forskarna främst i Sjöhistoriska museets lokaler för inspiration och för att utnyttja de möjligheter till tvärvetenskapliga samarbeten som forskningsprogrammet ger. Kanske kan det bli en gemensam undersökning.

 

För att minnas måste man glömma

Programmet Den glömda flottan handlar, som namnet antyder, som aspekter och historier om örlogsflottan som kanske inte uppmärksammats eller undersökts i hög utsträckning tidigare, och som kan menas vara "glömda". Museer, däremot, anses ofta ägna sig åt att minnas. Varför är då just ett museum en bra startpunkt? Jo, minne och glömska är tätt sammanknutet, menar Simon Ekström. 

– Minne och glömska är aktiva skapelser. Vi kreerar glömska på samma sätt som vi kreerar minnen. För att minnas måste man glömma – göra ett urval.

– När de andra projekten inom programmet gräver upp nya berättelser om flottan, är det intressant att se vilka de stora berättelserna har varit tidigare, säger Mirja Arnshav.

 

Om kulturarvsmodulen i Den Glömda Flottan

Den glömda flottan består av tre "moduler", eller inriktningar, på forskningen: En historisk, en arkeologisk och en kulturarvsmodul. I kulturarvsmodulen leder Andreas Linderoth, Mirja Arnshav och Simon Ekström var sitt projekt om hur örlogsflottan använts och blivit ihågkommen.

Se mer information om projekten på Glömda flottans hemsida: 

Simon Ekströms projekt om historiska kanoner - Vrak.se 

Andreas Linderoths projekt om skepp på museer - Vrak.se

Mirja Arnshavs projekt om svartek - vrak.se