Svarteksbärgning som kulturhistoria i vrak-antologi
Återanvända vrakdelar och forskning om den "glömda flottan" är några av de ämnen som antologin Vrak – havets rika historia djupdyker i. Flera CEMAS-forskare medverkar i antologin som försöker belysa och tillgängliggöra havets röst.
I julklappstider kan det vara värt att åter gå igenom årets utgivna böcker, i jakt på den perfekta presenten till en havs- eller historieintresserad. I antologin Vrak – Havets rika historia (red. Carl Douglas) som utkom under 2023 berättar forskare om gömda och glömda vrak. Det handlar om när skeppen seglade – men även om sådant som hänt efter att de blivit till just vrak. I boken har flera historiker och arkeologer vid SMTM och SU bidragit utifrån sina kunskapsområden.
Svarteksbärgning som kulturhistoria
Mirja Arnshav, arkeolog och forskningssamordnare på SMTM, intresserar sig för bärgning av svartek. I sitt bidrag till antologin argumenterar Mirja Arnshav för att svarteksbärgning inte bara kan förstås som vraksskövling, utan som en del av en vidare kulturhistoria.
– Intresset för svartek är en liten pusselbit i hur man närmade sig det förflutna i gårdagens Sverige, cirka 1870-1960. Det säger också någonting om hur normer har ändrats inom kulturarvsområdet. I bidraget berättar jag om hur vrakdelar förvandlades till möbler och inredningsdetaljer och ställer frågan om spåren av svarteksbärgarna på vrakplatserna kanske kan ses som ett kulturarv i sin egen rätt.
Återanvändning av svartek är även ämnet för Mirja Arnshavs projekt inom det CEMAS-ledda forskningsprogrammet Den Glömda Flottan – Sveriges "blåa" kulturarv ca 1450–1850.
Läs mer om boken Vrak – Havets rika historia på förlaget Max Ströms hemsida:
om Mirja Arnshav:
Senast uppdaterad: 19 december 2023
Sidansvarig: Centrum för maritima studier