Svarteksbärgning som kulturhistoria i vrak-antologi

Återanvända vrakdelar och forskning om den "glömda flottan" är några av de ämnen som antologin Vrak – havets rika historia djupdyker i. Flera CEMAS-forskare medverkar i antologin som försöker belysa och tillgängliggöra havets röst.

I julklappstider kan det vara värt att åter gå igenom årets utgivna böcker, i jakt på den perfekta presenten till en havs- eller historieintresserad. I antologin Vrak – Havets rika historia (red. Carl Douglas) som utkom under 2023 berättar forskare om gömda och glömda vrak. Det handlar om när skeppen seglade – men även om sådant som hänt efter att de blivit till just vrak. I boken har flera historiker och arkeologer vid SMTM och SU bidragit utifrån sina kunskapsområden. 

 

Svarteksbärgning som kulturhistoria

Mirja Arnshav, arkeolog och forskningssamordnare på SMTM, intresserar sig för bärgning av svartek. I sitt bidrag till antologin argumenterar Mirja Arnshav för att svarteksbärgning inte bara kan förstås som vraksskövling, utan som en del av en vidare kulturhistoria. 

Mirja Arnshav
Mirja Arnshav. Foto: Privat.

– Intresset för svartek är en liten pusselbit i hur man närmade sig det förflutna i gårdagens Sverige, cirka 1870-1960. Det säger också någonting om hur normer har ändrats inom kulturarvsområdet. I bidraget berättar jag om hur vrakdelar förvandlades till möbler och inredningsdetaljer och ställer frågan om spåren av svarteksbärgarna på vrakplatserna kanske kan ses som ett kulturarv i sin egen rätt.  

Återanvändning av svartek är även ämnet för Mirja Arnshavs projekt inom det CEMAS-ledda forskningsprogrammet Den Glömda Flottan – Sveriges "blåa" kulturarv ca 1450–1850. 

Läs mer om boken Vrak – Havets rika historia på förlaget Max Ströms hemsida: 

Max Ström - Vrak

om Mirja Arnshav: 

Mirja Arnshav