Profiles

mats burström

Mats Burström

Stf Prefekt

Visa sidan på svenska
Works at Department of Archaeology and Classical Studies
Telephone 08-16 20 95
Email mats.burstrom@ark.su.se
Visiting address Wallenberglaboratoriet, Lilla Frescativägen 7
Room 322
Postal address Institutionen för arkeologi och antikens kultur 106 91 Stockholm

About me

Ph D from Stockholm University in 1991 with the dissertation 'Arkeologisk samhällsavgränsning' (Eng. ‘Delimiting of Societies in Archaeology’) combining large-scale spatial and quantitative analyses with an interpretative approach. His research then developed in the direction of focusing the multitude of meanings that material remains from the past have been ascribed in different contexts. Lately he has been instrumental in establishing the archaeology of the contemporary past as a field of research in Scandinavia. Publications within this field include the textbook 'Samtidsarkeologi' (Eng. ‘The Archaeology of the Contemporary Past’) (2007) and several case studies dealing with sites such as a car cemetery, a World War 2 refugee camp, family belongings hidden in the ground by Estonians during the Stalin era, and a Soviet nuclear missile site in Cuba from the 1962 World Crisis.

Currently member of the editorial boards of 'Nordisk Museologi' (since 2005), 'Journal of Social Archaeology' (since 2007), 'Norwegian Archaeological Review' (since 2011), and 'Journal of Contemporary Archaeology' (since 2012).

Visiting scholar at Stanford University, USA, in 2010, La Trobe University, Australia, in 2012, and University of Oxford, United Kingdom, in 2014. Fellow at the Centre for Advanced Study (CAS) at the Norwegian Academy of Science and Letters in 2016/17.

Research interests
• The archaeology of the contemporary past
• The relation between material culture and memory
• Archaeology as a field of culture and its relation to art and science
• The theory and ideology of cultural heritage management

* * *

Ongoing research

'Ballast: Loads of History'

This project deals with ballast as a concrete material necessary to keep ships stable on one hand, while on the other also being a metaphor for the way in which the past influences us in different ways. The study draws together historical-philosophical arguments about the past as a resource or a burden for the living, and explorations of different archaeological contexts where ballast has been found and interpreted. While not artefacts in the common sense of the word, enormous amounts of stones have been transported all over the globe as ballast. Recognizing ballast stones as an archaeological material destabilizes the standard division between artefacts and natural objects.

This project is conducted within the research group 'After Discourse: Things, Archaeology, and Heritage in the 21st Century'. See: https://cas.oslo.no/research-groups/after-discourse-things-archaeology-and-heritage-in-the-21st-century-article1802-827.html

Publications

A selection from Stockholm University publication database
  • 2016. Mats Burström. Historiens hemvist. 3

    Arkeologins studieobjekt är ting som tidigare och nuvarande generationer lämnat efter sig. Det som kännetecknar denna materiella kvarlåtenskap är dels dess beständighet över tid, dels att lämningar från skilda epoker blandas med varandra och bildar nya helheter. Tingen överlever de människor som en gång skapade dem och över tid antar tingen nya former och träder in i nya sammanhang. Genom denna varaktighet utmanar tingen modernitetens idé om en linjär kronologisk ordning där var sak hör till en bestämd, väl avgränsad tid. Detta komplicerar den för arkeologin ständigt återkommande frågan om tingens datering; tingens tidsrymd kan inte längre begränsas till deras tillkomsttid och ursprungliga brukningsperiod. I människors livsvärld är alla samtidigt existerande ting samtida oavsett deras ålder. Insikten om varje samtids tidsmässiga heterogenitet föranleder en omprövning av den arkeologiska arbetsordningen. Istället för att tidsbinda tingen i en tillrättalagd kronologisk ordning måste de tillåtas ha en tidsrymd som sträcker sig bortom strikta periodindelningar och som inbegriper deras återkommande uppträdande i nya sammanhang. Tingens universum kommer härigenom att likna det mänskliga minnet. I minnet blandas fragment från olika tider med varandra och bildar ständigt nya bilder av det förflutna. På motsvarande sätt har arkeologin att ta hänsyn till att människors livsvärld vid varje enskilt tillfälle består av en blandning av ting av varierande ålder, men som vid den aktuella tidpunkten alla är samtida och bildar en samlad helhet.

  • 2015. Mats Burström. Svenska Dagbladet (10 nov)

    En presentation i ord och bild av ett urval 1900-tals platser som kan vara av intresse för framtidens arkeologer.

  • 2015. Mats Burström.

    Alla platser har en historia att berätta. I Skärvor av 1900-tal söker arkeologen Mats Burström upp ställen där något alldeles speciellt utspelat sig. En mytomspunnen filminspelningsplats i Kalifornien, en specialbyggd arena för Tredje rikets skördefestival, gropen efter en störtad raket i Småland, och sovjetiska kärnvapenbaser på Kuba.

    Platser som myllrat av liv och rörelse ligger nu tysta och öde. Den tydliga skillnaden mellan då och nu gör intryck på en besökare. Ibland är de fysiska spåren från tidigare händelser iögonfallande, ibland oansenliga. Oavsett storlek hjälper lämningarna oss att få syn på andra aspekter av det förflutna än de som brukar dominera historieskrivningen. De kvarlämnade tingen låter oss komma nära människor som annars sällan uppmärksammas.

    Resterna av det förra århundradet framstår ofta som märkvärdigt tidlösa fornlämningar. Som skärvor av en förlorad helhet har de en förunderlig förmåga att beröra och väcka nya tankar.

  • 2014. Mats Burström. Axess (2), 28-31

    Bergrummet Elefanten, byggt i allra största hemlighet, skulle vara ledningscentral för civilförsvaret i händelse av krig. Det är ett fascinerande monument över det kalla kriget och svensk 1970-talsinredning.

  • 2014. Mats Burström. Who Needs Experts?: Counter-mapping Cultural Heritage, 101-112

    The need for dialogue between heritage management and various societal groups is now widely recognized. This is a great improvement which has changed the role of the professional expert. It is no longer sufficient to just have expert knowledge within your scholarly field; you must also be able to conduct a two-way communication with people outside that field who have other interests and priorities. How the heritage management should respond to these different views is however a delicate matter. It is not self-evident that the management best represents the public interest by making the public’s opinion their own. It may, on the contrary, be argued that the professional expert has a particular responsibility to stand up for other values than those that are spontaneously embraced by the public.

Show all publications by Mats Burström at Stockholm University

Last updated: April 19, 2018

Bookmark and share Tell a friend