Profiles

Pia Risholm Mothander, porträtt. Foto: Japan Photo, Fleminggatan, Stockholm.

Pia M Risholm Mothander

Docent, Universitetslektor

Visa sidan på svenska
Works at Department of Psychology
Email prm@psychology.su.se
Visiting address Frescati hagväg 8
Postal address Psykologiska institutionen 106 91 Stockholm

Publications

A selection from Stockholm University publication database
  • 2016. Pia M Risholm Mothander. Infant Mental Health Journal 37 (5), 523-524

    The Diagnostic Classification of Mental Health and Developmental Disorders of Infancy and Early Childhood (DC: 0–3) gave infant mental health specialists a tool to describe behavioral symptoms during infancy, earlier often ignored as minor or transient baby problems. In a new form, called the DC: 0–5, the tool now aims to describe mental health problems during the first 6 years of life. In my commentary, I discuss some implications of the proposed changes.

  • 2015. Peter Lilliengren (et al.). Journal of counseling psychology 62 (1), 1-13

    Using a novel approach to assess attachment to therapist from patient narratives (Patient Attachment to Therapist Rating Scale; PAT-RS), we investigated the relationships between secure attachment to therapist, patient-rated alliance, and outcome in a sample of 70 young adults treated with psychoanalytic psychotherapy. A series of linear mixed-effects models, controlling for length of therapy and therapist effects, indicated that secure attachment to therapist at termination was associated with improvement in symptoms, global functioning and interpersonal problems. After controlling for the alliance, these relationships were maintained in terms of symptoms and global functioning. Further, for the follow-up period, we found a suppression effect indicating that secure attachment to therapist predicted continued improvement in global functioning whereas the alliance predicted deterioration when both variables were modeled together. While limited by the correlational design, this study suggests that the development of a secure attachment to therapist is associated with treatment gains as well as predictive of post-treatment improvement in functioning. Future research should investigate the temporal development of attachment to therapist and its interaction with alliance and outcome more closely. To ensure differentiation from patient-rated alliance, observer-based measurement of attachment to therapist should be considered.

  • 2015. Pia Risholm Mothander, Anders Broberg.

    Detta kunskapsunderlag handlar om de yngsta barnens behov i de situationer där brister i deras omvårdnad kräver särskild samhällelig uppmärksamhet. Rapporten inleds med en genomgång av anknytningsteorin. Denna används som en utvecklingspsykologisk referensram för att beskriva barns känslomässiga utveckling med speciellt fokus på de anknytningsrelationer som skapas under de första tre till fyra levnadsåren. Människobarnet är vid födseln fysiskt och psykiskt beroende av den vuxne för sin överlevnad och den eller de föräldrapersoner som regelbundet tar hand om barnet kommer genom sin omvårdnad att bli barnets anknytningsperson/er och påverka barnets psykosociala utveckling, både på kort och på lång sikt.

  • 2015. Kerstin Neander, Pia Risholm Mothander.

    Projektet avsåg att pröva ett anknytningsbaserat föräldrastödsprogram, Trygghetscirkeln (COS-P), vars mål är att hjälpa föräldrar att nå fördjupad förståelse för barns behov av känslomässigt stöd från sina föräldrar.

    Prövningen av Trygghetscirkeln som komplement till övrig behandling genomfördes på tre geografiskt spridda behandlingsenheter för familjer med små barn i Sverige. Efter gruppledarutbildning genomfördes en RCT-studie där 52 föräldrar i åldern 18-44 år (M=30 år) med barn under 58 månader (M=15 mån) randomiserades till att antingen få behandling enligt planerad form (TAU), n=24 föräldrar, eller få behandling plus ett tillskott av 8 ggr Trygghetscirkel i grupp (COS), n=28 föräldrar. Vid baslinjen (T1) fyllde föräldrarna i självskattningsformulär avseende nivå av egen ångest (STAI), grad av depressivitet (CES-D), grad av reflekterande förmåga (PRFQ) och nivå av föräldrastress (SPSQ). Föräldrarna fyllde vidare i en anknytningsdagbok (AD). En diagnostisk DC:0-3R profil sammanställdes utifrån journaldata, samspelet mellan förälder och barn bedömdes kvalitativt (EAS) och en semistrukturerad djupintervju om förälderns inre bild av sig själv och sitt barn (WMCI) värderades. Nya mätningar gjordes därefter vid sex månader (T2) och 12 månader (T3) efter baslinjemätningen, med undantag för AD, den diagnostiska profilen och djupintervjun som enbart gjordes vid T1 och T3. Efter genomförda föräldragrupper utvärderades Trygghetscirkeln med hjälp av särskilda frågeformulär riktade till föräldrar och till gruppledare. Som avslutning av projektet gjordes öppna intervjuer dels med personal på respektive behandlingsenhet och dels med ett bekvämlighetsurval av föräldrar.

    Resultaten gav vid handen att både behandlare och föräldrar var mycket nöjda med Trygghetscirkeln, som var stimulerande, gav en fördjupad kunskap och hjälpte föräldrarna i sin föräldraroll. I COS-gruppen förändrades samspelskvalitet och framför allt den inre bilden av föräldrarollen och av barnet signifikant mer än i TAU-gruppen. I hela gruppen uppmättes över tid sänkt föräldrastress, reduktion av stressfaktorer i omgivningen, bättre föräldra-barnrelation och mer åldersadekvat socioemotionell utvecklingsnivå hos barnen. Den skattade nivån av egen psykiska hälsa, eller självskattad reflekterande förmåga förbättrades emellertid inte i någon av grupperna. Vid uppföljningen våren 2015 visade det sig att Trygghetscirkeln integrerats som en väsentlig del i verksamheternas behandlingsutbud.

    Rapporten lyfter fram att genomsnittsåldern för barnen i den undersökta gruppen var låg, vilket ledde till en låg förekomst av individuella barnkliniska symtom. Problemen var i huvudsak koncentrerade till föräldrafunktionen. Föräldrarna hade i allmänhet en etablerad behandlingskontakt innan de bjöds in till studien vilket troligen medförde att upplevelsen av den egna psykiska hälsan redan hade stabiliserats. Däremot förändrades stress, samspelskvalitet och den inre bilden långsammare, med mätbara positiva förändringar först vid uppföljningen efter 12 månader. Denna förändring var mer tydlig hos COS-gruppen än hos TAU-gruppen.

    Slutsatsen är att Trygghetscirkeln är ett föräldraprogram som uppskattas stort av både föräldrar och gruppledare. Då Trygghetscirkeln syftar till ökad förståelse för hur det egna förhållningssättet påverkar föräldrabeteendet, aktualiseras förälderns egna hinder och svårigheter i mötet med materialet och gruppdiskussionerna. Detta stärker betydelsen av erfarna gruppledare och att det sammanhang inom vilket Trygghetscirkeln erbjuds får möjlighet att fungera som en trygg bas. Vi kan inte uttala oss om Trygghetscirkeln som en generellt preventiv insats till alla föräldrar men vill rekommendera den för riktade insatser till barn med identifierade risker för psykisk ohälsa eller utvecklingsavvikelser samt som komplement till annan behandling där större behov av barnkliniska insatser föreligger.

  • 2014. Päivikki Aarne (et al.). European Journal of Developmental Psychology 11 (3), 279-291

    Children with language impairment (LI) and children with typical development (TD) were assessed by their respective parents using The MacArthur Communicative Development Inventories (Swedish version SECDI) and Greenspan Socio Emotional Growth Chart (GSEGC). The aim was to investigate socio-emotional and language development in children with LI and TD with respect to possible differential patterns and relations between the groups. The results highlight a clear association between language and socio-emotional development. Children with LI were rated similar to young language-matched children with TD, but significantly lower relative to age-matched TD children, particularly concerning symbolic stages of development: the use of linguistic symbols as well as related areas such as symbol play and symbolic mental ability. The results are discussed in light of presumable background factors and possible consequences for children or sub-groups of children with LI.

  • 2014. Pia Risholm Mothander, Mo Wang. Youth & society 46 (2), 155-175

    This cross-sectional study investigated associations between perceived parental rearing, attachment, and social anxiety. 510 Chinese middle school students, aged 12 to 20 years, completed a set of questionnaires including “Egna Minnen Beträffande Uppfostran” for Children (EMBU-C), Inventory for Parent and Peer Attachment (IPPA) and Social Anxiety Scale for Adolescents (SAS-A). The results showed that intercorrelations between adolescents’ rated attachment to parents were stronger than betweenparental and peer attachment. Girls scored higher on attachment to mother and peer than boys. Lack of parental rejection and presence of emotional warmth were strongly related to parental attachment. The rated level of total anxiety was not related to gender or age, but it was lower than what has earlier been reported from China. Perceived rejection from fathers and mothers’ as well as attachment to peer and mother acted as predictors; together they explained 19% of the variance in social anxiety.

  • 2014. Peter Lilliengren (et al.). Psychotherapy Research 24 (2), 184-201

    Objective: To report on the development and initial psychometric properties of a new rating scale for patent-therapist attachment. Method: Seventy interviews from the Young Adult Psychotherapy Project (YAPP) were rated. Results: Excellent internal consistency (Cronbach's > .90) was observed for all four subscales (Security, Deactivation, Hyperactivation, and Disorganization). Three subscales showed good inter-rater reliability (ICC > .60), while one (Hyperactivation) had poor (ICC < .40). Correlations with measures of alliance, mental representations, and symptom distress support the construct validity of the reliable subscales. Exploratory factor analysis indicated three underlying factors explaining 82% of the variance. Conclusions: The Patient Attachment to Therapist Rating Scale is a promising approach for assessing the quality of attachment to therapist from patient narratives. Future development should focus on improving the discrimination of the insecure subscales.

Show all publications by Pia M Risholm Mothander at Stockholm University

Last updated: January 9, 2018

Bookmark and share Tell a friend