Forskning om barns nyfikenhetsdrivna lärande

Studierna utgår från forskning och teorier om nyfikenhet inom psykologi, kognitionsvetenskap och neurovetenskap. Avhandlingen presenterar även ett teoretiskt ramverk för nyfikenhetsdrivet lärande, där processen delas in i olika faser.

Syftet är att synliggöra de psykologiska processerna som ligger bakom nyfikenhetsdrivet lärande och att bidra till en mer detaljerad syn på hur det kan stödjas i förskolans praktiska arbete. Ramverket för även fram testningsbara idéer om hur barns nyfikenhetsbenägenhet kan utvecklas i förskolan.

John Kaneko har en bakgrund som lärarstudent i samhällskunskap och filosofi, vilket senare ledde honom in på att bli psykolog. Han har därefter mestadels varit verksam som skolpsykolog. Lärande och utbildning har han alltid haft intresse för, med särskilt fokus på motivation för lärande.

Kvantitativa och kvalitativa studier

Avhandlingens kvantitativa studier baserar sig på data där föräldrar själva har bedömt sina barns nyfikenhetsbenägenhet i skattningsskalor i ett större forskningsprojekt. Utgångspunkten är att nyfikenhet inte är jämnt fördelad mellan individer, utan påverkas av både personliga egenskaper och den miljö man befinner sig i.

Därefter har analyser gjorts avseende hur olika grader av struktur i pedagogiska metoder samspelar med nyfikenhetsbenägenheten i barns lärande. Resultaten pekar till viss del på vikten av att anpassa pedagogiska insatser i relation till barns nyfikenhetsbenägenhet för att skapa likvärdiga förutsättningar för lärande.

- Det finns en variation i barns nyfikenhetsbenägenhet– det är inte konstant. Om man utgår från att alla barn är lika nyfikenhetsbenägna finns en risk att undervisningen inte blir likvärdig, säger han.

Något som förvånade honom under forskningen var att många tror att alla barn är nyfikna av naturen och att det ser likadant ut för alla barn.

- Vissa barn reagerar nyfiket i en lägre grad och kanske gynnas av tydligare strukturer eller steg-för-steg-stöd. Dock bör resultaten tolkas med försiktighet, säger John Kaneko.

För att ytterligare arbeta mer direkt med barns nyfikenhetsdrivna lärande kan man också stötta det för att öka likvärdigheten. Stöttningen avser då direkt det nyfikenhetsdrivna lärandet. Detta ligger till grunden för det utvecklade ramverket som ser det nyfikenhetsdrivna lärandet som en process med faser, vilka ingår i så kallade nyfikenhetscykler. Detta ramverk användes även sedan för att kvalitativt analysera interaktioner barn-pedagog .

- Att stötta nyfikenhetsdrivet lärande är att stötta dess olika faser. Steg ett blir att stödja barnens uppmärksamhet på informationsgap, vilket är grundförutsättningen för att barn ska bli nyfikna. Om barn reagerar med nyfikenhet är steg två att söka eller vänta in information, vilket också kan uppmuntras. I steg tre kan sedan barns nyfikenhetstillfredsställelse bli stöttad.

När barn fått tillfredsställande svar infinner sig en positiv känsla och för med sig kanske också en känsla av ökad kompetens – faktorer som i sig också kan öka barns nyfikenhetsbenägenhet.

- I nyfikenhetsstöttningen ingår både att förskolläraren agerar medforskare och att de använder direkt, explicit undervisning vid behov.

Vissa förskolelärare gör mycket, möjligen rent intuitivt, men genom att sätta ord på det och visa på det här ramverket så kan fler göra det och samtidigt diskuteras och medvetandegörs detta stöttande, menar John Kaneko.

- De kan se stöttandet av barnens nyfikenhetsdrivna lärande i större nyans genom ramverket. Och det får mycket fler detaljer och kan också ge förskolelärare inspiration och en skärpt professionell blick avseende barnens nyfikenhetsdrivna lärande.

Olika faktorer påverkar det nyfikenhetsdrivna lärandet

Olika faktorer påverkar hur benägna barn är att reagera med nyfikenhet när de uppmärksammar informationsgap. Viktiga faktorer är förkunskaper och hur barn uppfattar att de kan lära sig och få in ny information. Om barn upplever otrygghet i miljön kan nyfikenhetsbenägenheten minska, eftersom energin istället läggs på att hantera oro eller upplevda hot. Men nyfikenhetsbenägenhet kan möjligen tränas upp.

- Barns nyfikenhetsbenägenhet kanske ökar om barns nyfikenhetscykler stöttas genom hela processen, eftersom detta ger mer kunskap, en ökad känsla av kompetens och ett positivt minne av att vara minne, menar han.

Vidare tänker han att barns nyfikenhetsbenägenhet också ökar genom att träna barnen i att uppmärksamma informationsgap.

Ett möjligt problem med nyfikenhetsdrivet lärande är att nyfikenhet kan tillfredsställas av rena missuppfattningar. Sådana kan naturligtvis korrigeras direkt av förskolelärare, men dessa kan också fungera som en utgångspunkt för att koppla in nya nyfikenhetscykler.
- Till exempel kan ett barn som är nyfiket på vad moln är gjorda av bli tillfredsställt av slutsatsen att moln är gjorda av ”bomull”. Då kan pedagogen stötta barnet i att lägga uppmärksamhet på nya informationsgap gällande denna slutsats och därefter stötta följande faser i det nyfikenhetsdrivna lärandet. Till exempel kan man ställa en fråga om det går att göra egna moln av bomull och se om ett leksaksflygplan kan flyga igenom molnet så som det gör med riktiga moln.

Svaret på gåtan kan sedan leda vidare till nya nyfikna frågeställningar i nya nyfikenhetscykler. Den tillfredsställelse barnet upplever i ett nyfiket undersökande kan sedan användas pedagogiskt för att väcka nya frågor och fördjupa förståelsen. I detta lär sig barnet att även nyfiket förhålla sig till idéer och inte bara köpa dem rakt av. Detta kopplar även till det livslånga lärandet och utvecklingen av det kritiska tänkandet.

John Kaneko beskriver sin forskning som ”ett stort kaninhål”. Det finns hur mycket som helst att forska om och intressant nog kopplar nyfikenhet till mycket djupare frågor om hur vi människor är och tänker. Vi har bara skrapat på ytan.

- Jag vill kunna nyansera diskussionen och öka forskningen kring det nyfikenhetsdrivna lärandet. Jag lägger en liten bas och hoppas på mer forskning om det här.