Varför läsa? Låt GenAI göra jobbet!

Det kan vara utmanande att läsa akademiska texter. Språket kan verka stelt och strukturen komplex. Efteråt är man inte alltid säker på vad som egentligen var författarens huvudpoäng. Trots utmaningarna bygger högre utbildning i hög utsträckning på att studenterna inför undervisningen ska läsa stora mängder av just sådana texter. Nu tycks dock den tekniska utvecklingen – än en gång – ha kommit till studenternas räddning, i form av så kallade GenAI Summarisers. Allt studenten behöver göra är att ladda upp texterna i valfritt program och ut kommer en behändig och lättbegriplig sammanfattning av det viktigaste innehållet, allt på omkring 300 – 400 ord. Verktygen saluförs genom lockande löften om effektivitet, förbättrad förståelse, minska arbetsbelastning och ökad produktivitet. Är det då realistiskt förvänta sig att studenterna inte skulle använda en sådan tjänst? Sannolikt inte. Så hur har man inom högre utbildning reagerat på dessa förändrade förutsättningar? En aktuell artikel, publicerad i Higher Education Research & Development, ger det lite överraskande svaret: Nästan inte alls!

De båda australiensiska författarna har, i en artikel som fått den talande titeln ”The missing story of GenAI summarisers: a critical research agenda” , gjort sökningar i fyra stora databaser med vetenskapliga publikationer, på jakt efter litteratur som på något sätt berörde frågan om studenters användning av GenAI Summarisers inom högre utbildning. Efter en närmare genomgång av träffarna återstod till slut endast fem artiklar, som i någon mån behandlade ämnet. Inte någon av artiklarna hade det som huvudsakligt ämne. Artikelförfattarna konstaterar att vi här har verktyg, med potential att i grunden förändra studenternas läs- och lärstrategier, samtidigt som vi saknar empirisk data avseende hur, när och varför studenterna använder dessa sammanfattningsverktyg.

En GenAI summariser är ett verktyg, där användaren kan ladda upp ett worddokument eller en pdf, och som genom ett knapptryck förmår omvandla en lång och snårig akademisk text till en lättläst sammanfattning, där textens huvudsakliga budskap presenteras på ett lättillgängligt sätt. Alla sidospår, all överflödig information, liksom alla partier med begränsad relevans för artikelns själva kärna har filtrerats bort. Språket har gjorts mer tillgängligt och sammanfattningen ligger på en nivå, som inte kräver några förkunskaper hos studenterna. Som med all GenAI sker transformationen genom att verktyget söker mönster i ursprungstexten och, utifrån kontext och kärnbudskap, gör sannolikhetsbedömningar. Användaren vet dock inte hur dessa bedömningar har gått till, eller vad som filtrerats bort i processen.

Som så ofta finns det både för- och nackdelar med tekniken. Artikelförfattarna lyfter fram flera positiva aspekter med verktygen. Även om vi, i den bästa av världar, skulle önska att alla studenter hade läst allt ålagt material inför ett seminarium vet vi att så sällan är fallet. Ofta beror det på tidsbrist hos studenterna. Om valet står mellan studenter, som inte alls har läst seminariematerialet, och studenter, som åtminstone läst en AI-genererad sammanfattning och som därmed i någon mån kan delta i diskussionen, kanske det senare alternativet ändå är att föredra? Om en AI-genererad sammanfattning kan hjälpa studenten att ta sig an en komplex text, genom att först identifiera huvudargumenten, och därigenom underlätta för studenten att följa argumentationen och förstå alternativa synsätt skulle tekniken kunna stödja studentens väg mot att utveckla en självständig akademisk litteracitet.

Å andra sidan är det inte säkert att en GenAI summariser och läraren är överens om vad som är viktigt med en given text. Det kan finnas många orsaker till att vi ber studenterna att läsa en specifik artikel. Vi kanske vill att de fokuserar just på de avvikande uppfattningar, som redovisas i texten, eller på argumentationens uppbyggnad – just sådant som GenAI, efter en sannolikhetskalkyl, med största säkerhet bedömer vara irrelevant och därför filtrerar bort. En nackdel med summeringsverktygen, som artikelförfattarna lyfter fram, är just att de riskerar att urholka studenternas förmåga att självständigt och kritiskt läsa en akademisk text. Genom att filtrera bort alternativa uppfattningar riskerar de även att motverka studenternas förutsättningar för att tillägna sig en nyanserad förståelse av komplexa ämnen.

Artikelförfattarnas slutsats är att GenAI summarisers är ett kraftfullt verktyg med potential att i grunden förändra förutsättningarna för studenters förmåga till kritiskt läsande och tänkande inom högre utbildning. Trots det vet vi ännu mycket lite om hur studenterna använder sig av tekniken, när eller varför de gör det. En mindre enkätstudie, genomförd år 2024 och omfattande 101 filosofistudenter vid tre australiensiska universitet, visade att lite drygt hälften av respondenterna (54,5 procent) använde sig av verktygen i sina studier. Det finns skäl att tro att den siffran har stigit i takt med att utbudet av GenAI summarisers har ökat.

Avslutningsvis betonar författarna behovet av forskning om studenters användande av tekniken. Utvecklingen har gått så fort att forskningen inte har hunnit med. Samtidigt utgör GenAI summarisers ett verktyg med potential att i grunden förändra förutsättningarna inom högre utbildning, inte minst för studenterna själva, som riskerar att gå miste om grundläggande generiska färdigheter. För att vi ska kunna gå vidare med att ta fram relevanta riktlinjer och rekommendationer behöver vi dock börja med att ta reda på hur studenterna använder sig av sammanfattningsverktygen och till vad.

Kommentar: Som så många andra har även vi vid Juridiska institutionen noterat att allt fler studenter inte längre läser kurslitteraturen, utan förlitar sig på något form av alternativt material. Vad jag inte kände till var hur lätt det idag är att skapa alternativen. Det finns numera ett brett utbud av GenAI summarisers, som erbjuder studenterna ett förment effektivt och tidsbesparande sätt att ta till sig det viktigaste i kurslitteraturen. Frågan är dock om det verkligen stämmer. Ytterst handlar det om frågan varför vill vi att studenterna läser akademiska texter. Ofta handlar det om mycket mer än att bara ta del av ett visst faktainnehåll. Vi vill att studenterna ska lära sig hur man bygger upp en vetenskaplig argumentation, eller att kritiskt pröva gängse uppfattning i ämnet genom att konfronteras med alternativa perspektiv och uppfattningar. Inom juridiken är det ofta minst lika viktigt att förstå processen, det vill säga hur en forskare, eller en domstol, har kommit fram till en viss slutsats, som vad denna slutsats är. Allt detta hör emellertid till sådant, som GenAI summarisers tenderar att filtrera bort och som studenterna därmed riskerar att gå miste om när de ersätter akademiskt läsande med korta AI-genererade sammanfattningar. Med GenAI finns också risken att ämnes- och genrespecifika skillnader suddas ut och på sikt försvinner, vilket utarmar det vetenskapliga språket. Frågan är dock om våra studenter alltid förstår det bakomliggande syftet med att läsa akademiska texter. Om vi inte tydligt kommunicerar att vårt syfte sträcker sig utöver att tillägna sig det rena faktainnehållet kan det givetvis framstå som tidseffektivt och rationellt att ersätta en lång och komplex artikel med en kort och lättillgänglig sammanfattning. Vi kanske behöver bli tydligare gentemot våra studenter med varför vi vill att de ska läsa och vad de under läsningen ska fokusera på. Om vi i undervisningen ber dem förklara hur de kommit fram till sitt svar, eller hur de ställer sig till alternativa synsätt signalerar vi samtidigt att det inte bara är slutsatsen, utan även processen att nå dit som är av betydelse. Då blir också genvägen via GenAI summarisers betydligt mindre effektiv som studiestrategi.

Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen

Studien
Corbin, T. A., & Walton, J. (2025). The missing story of GenAI summarisers: a critical research agenda. Higher Education Research & Development, 1-14.