Stockholms universitet

Nina Kirchner – isforskare i kamp mot klockan

Tarfala forskningsstation är en av världens vackraste arbetsplatser, men också en av de mest svårjobbade. Nina Kirchner, ny föreståndare för Tarfala, är just hemkommen efter vårvinterns fältsäsong. Nu tar nästa fas vid, den där alla årets data ska analyseras.

– Men väl hemkommen försöker jag först ta igen förlorad sömn. Det har varit långa arbetsdagar och det är först när man kommer hem man märker hur trött man egentligen är, säger Nina Kirchner.

Nina Kirchner med mätredskap i Tarfala
Nina Kirchner Foto: Markus Karasti

Vad innebär det att vara föreståndare för Tarfala?

– Det är lätt att hänföras av miljön och lockas av äventyret med att vara där, men vi har faktiskt ett uppdrag att utföra. För att kunna genomföra ett uppdrag på en fältstation i arktisk alpin miljö är det förutom själva forskningen viktigt att se till så att man har ett välfungerande team. Att vi bor och arbetar på stationen i flera veckor, på våren och senare också på sommaren, innebär att vi delar på alla uppgifter, även de som ligger utanför själva jobbet, som matlagning och städning. Jag är en early bird som går upp tidigt på morgnarna, så för mig är det naturligt att jag fixar frukost och kaffe medan de andra sover lite till.

Vad gör man en vanlig dag?

– Dagarna är fullspäckade. På vårvintern nu mätte vi vinterns massbalans, det vill säga hur mycket snö som har kommit till sedan slutet av sommaren 2020, på fyra glaciärer: en runt husknuten Storglaciären, en i närheten av Rabots glaciär, och våra fjärrglaciärer Mårma och Riukojietna. Vädret bestämmer när vi kan vara ute, och hur länge, och vi behöver vara väldigt flexibla för jobbet måste utföras när möjlighet ges. Vi har alltid en plan B, C, D, E och F för att kunna göra det bästa av dagarna.

Annika Granebeck och John Nilsson sondar ner till förra årets isyta.
Annika Granebeck och John Nilsson sondar ner till förra årets isyta och mäter djupet för den snö som har fallit under vintern. Foto: Nina Kirchner

– Massbalansmätningar på Storglaciären har en lång historia och håller rekord för världens längsta serie massbalansmätningar, som pågått kontinuerligt ända sedan 1946. Vi har också laddat ner data från vår tidsförloppskamera som övervakar istäcket på Tarfalasjön. Just nu är istäcket kompakt, men vi är intresserade av att veta när isen lossar på senvåren och när den lägger sig på hösten.

Markus Karasti och Annika Granebeck jobbar med kameran som övervakar istäcket på Tarfalasjön.
Markus Karasti och Annika Granebeck jobbar med tidsförloppskameran som övervakar istäcket på Tarfalasjön. Foto: Nina Kirchner

Vilka är de största utmaningarna med Tarfala som arbetsplats?

– Alltid när vi kommer, så möts vi av en stängd station som måste tas i drift. Det innebär allt från att få rinnande vatten, i år hade ett rör spruckit på grund av kylan, till att gräva fram containrar ur snön för att komma åt utrustningen som förvaras där. Vi är få människor som bor och arbetar på en isolerad plats, så vi är beroende av varandra.
– En sak som är både bra och dålig är uppkopplingen som inte alltid är stabil. På ett sätt kan det vara skönt att slippa det ständiga inflödet av mejl, men det är inte lika roligt när uppkopplingen kraschar under ett viktigt länk-möte.

Vad är det bästa med Tarfala?

– Bäst för mig är den unika möjligheten att kunna bedriva forskning på en plats som kanske kan liknas vid en tidsmaskin där vi sorgligt nog kan uppleva framtidens klimatscenarion snabbare än på andra ställen. 80 procent av Sveriges glaciärer kan ha försvunnit år 2100 om vi fortsätter att släppa ut växthusgaser enligt IPCCs ”Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate” och här i Tarfala syns det redan nu. Men de lärdomar och insikter som vi kan dra från forskningen i Tarfala kan förhoppningsvis komma till användning på andra ställen där förändringarna inte går lika fort.  

– Här är det viktigt att nå ut med våra resultat så att de inte bara hamna i vetenskapliga tidskrifter, utan når en mycket bredare publik. Annika Granebeck, som är vår fältsäkerhetsexpert, tar också hand om en stor del av vetenskapskommunikationen. En bra sak med Tarfala är att det är en bästsäljare. Många tycker om att läsa och höra om fjällvärlden, glaciärer och Kebnekaise, så det finns ett brett intresse bland allmänheten.

I iskärnan syns två så kallade islinser, lite mera genomskinliga lager.
I iskärnan syns två så kallade islinser, lite mera genomskinliga lager, som tyder att vi närmas oss isytan. I schaktet borrar Annika Granebeck efter fler iskärnor. Foto: Nina Kirchner
Tarfala i april 2021
Tarfala i april 2021 Foto: Nina Kirchner

Har du något speciellt minne från säsongen?

– Jag och Pelle Holmlund som är ställföreträdande föreståndare har precis tagit över från den tidigare föreståndaren Ninis Rosqvist. Bara att det är vår första säsong gjorde den speciell. Sen, att den blev lyckad trots coronapandemin, kommer också stanna i minnet. Vi hade också den roliga uppgiften att berätta om fältsäsongen på daglig basis genom korta mejl, till ett gäng donatorer som givit öronmärkta pengar till forskningen på Tarfala. För mig blev det ett kvitto på att det vi gör är viktigt för många andra.

Hur påverkade pandemin situationen?

– Vi fick inte ha några gäster, enbart personal från Stockholms universitet. Som tur är hade alla som var på stationen hela säsongen bekräftade antikroppar, vilket bidrog till att vi kunde genomföra fältsäsongen.

 

Foto: Markus Karasti

Vad gjorde ni i snöstormen?

– Filmsnutten är från ett försök att gräva fram containern för att komma åt utrustning som vi behövde. För att inte förlora tid på grävandet när vädret var tillräckligt bra för forskning försökte vi tidsoptimera. Men det kom till mer snö än vad vi kunde skotta bort, så vi var tvungna att ge upp tillslut.

– Vår tekniker i teamet, Markus Karasti, gjorde en superinsats med att filmand oss fast han inte ens såg vad han spelade in. Det är roligt att kunna visa något annat än solskensbilder av gnistrande polarmiljö. Detta återspeglar mer den verklighet vi möter. Tarfala håller rekord för högsta uppmätta vindhastigheten i Sverige, med 81 m/s, så ja, det kan vara blåsigt där. I sådant här väder är det en självklarhet att stanna på stationen hur ivrig man än är att få fram forskningsdata.

Är det något du vill tillägga?

– Ja jag vill faktiskt gärna tacka för allt stöd från ledningen för både Institutionen för naturgeografi och universitetet, rektor och dekanus. Utan er hade det inte gått att genomföra årets säsong under coronatider.

Mikael Karasti och Annicka Granebeck fikar på taket
Fikapaus på taket med Markus Karasti och Annika Granebeck. Foto: Nina Kirchner
 

Nina Kirchner är föreståndare för Tarfala forskningsstation och för Bolincentret för klimatforskning. Hon leder också Naturgeografiska institutionens forskargrupp ”Geomorfologi och glaciologi.

Följ Nina Kirchner på Twitter

Följ Bolincentret på Twitter

 

Tarfala forskningsstation

Tarfala forskningsstation ägs och drivs av Stockholms universitet. Stationen är belägen på 1135 meter över havet i Tarfaladalen, på östra sidan av Kebnekaise. I dalen finns fyra glaciärer varav Storglaciären är den mest kända och en av de mest studerade glaciärerna i världen. Tarfaladalen omfattar höjdintervallet mellan 800 och 2096,8 meter över havet och utgörs av en typiskt subarktisk högalpin miljö.

Läs mer

Se tidigare producerade filmer om Tarfala

 
 
 

 

 

Bolincentret för klimatforskning

Bolincentret för klimatforskning är ett multidisciplinärt konsortium med över 400 forskare i Sverige som utför forskning och utbildning om jordens klimat.

Läs mer

 
 

Om Nina och Tarfala i media

TV4: Två tredjedelar av världens glaciärer borta vid seklets slut
Två tredjedelar av ismassan i världens glaciärer tros vara borta vid det här seklets slut. I Sverige försvinner ännu mer om dagens utveckling fortsätter. Lennart Hultman Boye på tv4 följde med en fält-studie till Mårma – en av glaciärerna i området kring Kebnekaise.

SR: Säsongsarbetet har börjat på Tarfala forskningsstation
Nina Kirchner, föreståndare på Tarfala forskningsstation och co-Director för Bolincentret, intervjuas i P4 Norrbotten den 9 april om säsongsarbetet på stationen.
(Inslaget börjar 43.55 i avsnittet)

SR: "Man känner sig väldigt liten när man står bredvid en glaciär"
Nina Kirchner älskade matte, och snö och is. Av en slump hittade hon en perfekt karriär där hon kunde kombinera allt det. Hon blev glaciärforskare.

SvD: Paradox - Sjön blir kallare trots global uppvärmning
Läs vad Nina Kirchner, Bolincentrets föreståndare, säger till SvD om motsägande resultat från glaciärmätningarna.

Iskunskap: Möt glaciologen Nina Kirchner
Nina Kirchner i en video producerad av Nordiska museet i samand med utställningen "Arktis medan isen smälter"

På denna sida