
Som ung student i litteraturvetenskap bläddrade Axel Englund vid ett tillfälle i en bok av den rumänske poeten Paul Celan.
–Jag minns hur jag satt i min lägenhet och läste hans dikt Dödsfuga. Det var en otroligt kraftfull upplevelse. Den fungerade som en spark i magen.
Dikten behandlar Förintelsens trauma, delvis i musikaliska termer. Den starka upplevelsen bidrog till att Axel Englund sökte sig till forskaryrket, och sedermera skrev en avhandling om just Paul Celan.
–Jag tror att både läs- och lyssnarupplevelser kan förändra sättet man ser på världen och hur man förstår sig själv som människa. Det är oerhört fascinerande att få ägna sig åt frågor om varför det betyder så mycket och på vilket sätt.
Böcker fanns det gott om när Axel Englund växte upp – både hans mamma och bror arbetar som bibliotekarier. Som tonåring drogs han dock ännu mer till musiken. Han spelade piano och komponerade själv, bland annat till sina olika band, och han utbildade sig så småningom till kompositör på Musikhögskolan i Malmö.
Som forskare vid Institutionen för konst och estetik får Axel Englund numera utlopp för båda intressena. I sin doktorsavhandling, som rör sig i gränslandet mellan musik och litteratur, undersökte han ett tjugotal dikter av Paul Celan, inklusive Dödsfuga. Dels dikter med musik som tema, dels dikter som i form, rytm och ljud påminner om musikstycken. Axel Englund analyserade även tonsättningar av Celans verk.
–Den gemensamma nämnaren i allt jag gör är kontaktytorna mellan musik och litteratur. Det innebär ett ständigt växelspel i mitt arbete mellan läsande och lyssnande. Från början är arbetet associativt och trevande, men efterhand bygger jag upp ett tolkande och vetenskapligt resonemang.
För tillfället studerar han hur poeter som Mallarmé, Rilke och Eliot tänkte kring musiken och lät den influera sina verk. I ett annat projekt skärskådar han makt och genus i moderna operauppsättningar. Utöver forskning introducerar han studenter till modernistisk lyrik och undervisar i tolkningsteori. Emellanåt publicerar han texter i dagstidningar och kulturtidskrifter. Dialogen med studenter och tidningsläsare är viktig för att tillvaron som forskare ska kännas meningsfull, säger Axel Englund.
–Då blir jag inte lika isolerad till min akademiska miljö, och mitt kontor med alla böcker.
Kaffe spelar en viktig roll i Axel Englunds vardag. Bland det första han gjorde under en period som gästforskare på Stanford University var att på kartan runtom i San Francisco märka ut lokala mikrorosterier, som han sedan besökte ett efter ett. Så när han inte är på sitt rum i Humanistvillan hittar du honom troligtvis på något av Söders kaféer, med musik i hörlurarna och en uppslagen bok i knät, på jakt efter nya beröringspunkter mellan ord och toner.