
Det beror enligt Jacob Kimvall på en avgörande skillnad i synen på ordet – som bärare av logik – och bilder – som ofta kopplas till sinnlighet och därför skapar oro och ängslan över hur de kan komma att uppfattas.
Utställningar stöter på patrull
– Det är här det blir problematiskt, säger Jacob. Bara ett exempel är att det finns ett hundratal böcker om graffiti på Stockholms bibliotek samtidigt som graffitiutställningar systematiskt stöter på patrull i samma stad. Jag ser nolltoleransen mot graffiti som censurpolitik mot en hel konstform och i slutändan ett demokratiskt problem.
Jacob, som själv är graffitikonstnär från början, skriver sedan länge i flera tidskrifter om konst, bildteori, graffiti och hiphop.
Ville gräva djupare
– Det är nog skälet till att jag började läsa konstvetenskap, jag ville lära mig mer och gräva djupare. Därför är det kanske inte så konstigt att min doktorsavhandling behandlar just graffiti och gatukonst och relationen mellan verk, graffitiutövare och olika institutioner i samhället. Även en hel del om forskningsfältet hiphop är med, så det handlar om mina intressen men på ett högst vetenskapligt sätt utifrån vedertagna teoribildningar och akademiska metoder.
Det här tar Jacob också med sig som lärare på universitetet.
Slipar på argument
– Jag vill väcka nyfikenhet för bild- och konstvetenskap och tillsammans se var vi hamnar i våra diskussioner. Det är otroligt roligt och kräver av mig att jag alltid slipar på mina egna argument. För är det något dagens studenter gillar är det lusten att debattera konst utifrån sina egna referensramar.