I en nyligen genomförd studie avslöjar Pierre Deschamps de oväntade konsekvenserna av en fransk lag som föreskriver könskvotering i akademiska anställningskommittéer.

– Målet med lagen var att minska könsdiskrimineringen, säger Deschamps, biträdande professor vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

Pierre Deschamps

Deschamps kontaktade franska universitet för information om deras anställningskommittéer och resultat, för att undersöka om den nya lagen fungerade som väntat. För att bedöma effekten av reformen jämförde han institutioner som matematik och fysik, med färre kvinnor innan lagen infördes, mot sådana som biologi, som redan uppfyllde kvoten.

Det visar sig att lagen, som krävde minst 40 procent representation av varje kön i kommittéer, oavsiktligt minskat chanserna för kvinnor att anställas. Denna effekt verkar påverkas av manliga kommittéchefer, vilket indikerar ett mångfacetterat svar på påtvingad inkludering.

Studien ger ingen enkel förklaring till den psykologiska mekanismen bakom denna effekt. Deschamps listar flera möjligheter: Det kan vara en licensieringseffekt, där män känner att de har rätt att agera på ett partiskt sätt efter att ha gjort en god gärning, som att acceptera könskvoteringen. Alternativt kan män förutsätta att kvinnor gynnar andra kvinnor, och justera sina röster strategiskt.

Slutligen kan det vara en reaktion mot könskvoteringen som sådan – en backlasheffekt.

– Män har visat sig reagera på liknande sätt i fall där fler kvinnor är närvarande, utan att det funnits en kvot, så det är osannolikt att en backlash är hela historien, säger Deschamps.

Studien "Gender Quotas in Hiring Committees: A Boon or a Bane for Women?" framhåller också att den ökade administrativa bördan för kvinnor på grund av kvotering snarare kan hindra snarare än hjälpa deras akademiska karriärer.

– Att sitta i en anställningskommitté motsvarar ungefär en veckas arbete. Dessa administrativa uppgifter utförs ofta oproportionerligt mycket av kvinnor och bidrar oftast inte till att få en befordran. Om de inte förbättrar anställningsresultaten bör de anses vara särskilt kostsamma, säger Deschamps.

Studien ifrågasätter effektiviteten av att öka mångfalden i anställningskommittéer som en lösning på könsskillnader i prestigefyllda positioner. Resultaten pekar på att det kan vara mer effektivt att åtgärda djupt rotade fördomar och strukturella hinder för att främja jämställdhet på arbetsplatser.

– Tidigare studier har visat att mångfaldsinitiativ inte nödvändigtvis får avsedda effekter. Många organisationer rekommenderas att ha mer diversifierade intervjupaneler, men min forskning tyder på att vinsterna av att det kan vara små och till och med skadliga, beroende på sammanhanget. Det här bör leda till försiktighet hos beslutsfattare som vill främja mångfaldsinitiativ, tillägger Deschamps.