Caroline Klintborg. Foto: Mikael M Johansson.

I Caroline Klintborgs och Anneli Winells bok ”Kallad till präst och pastor – i en tid av religiös förändring” presenterar de en studie om hur blivande präster och pastorer beskriver sin kallelse, identitet och kommande uppgift inom Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan.

– Det har skett en synbar religiös förändring i Sverige sedan 1950-talet. Allt från hur individer ser på sin egen religiositet – till vilken ställning institutioner som kyrkan och präster har i samhället, berättar Caroline Klintborg. Detta har också bidragit till att den traditionella kallelsetanken utmanats.

– Därför tyckte jag, och min forskningskollega religionssociolog Anneli Winell, att det skulle vara intressant att ta reda på hur samhällets förändringar påverkat synen på ett av de så kallade ”kallelseyrkena”. Äger begreppet ”kallelse” fortsatt giltighet bland präster och pastorer – eller är det helt andra faktorer som styr deras val av yrke?

Inte bara ett kristet begrepp

”Kallelse” är ett begrepp som ofta används med en religiös och framförallt kristen innebörd, men det är också ett begrepp som har använts för att benämna en upplevd livsuppgift utan koppling till en religiös kontext. Även yrken som lärare, läkare och sjuksköterska har tidigare benämnts vara så kallade ”kallelse-yrken”.

– I en studie från Karolinska institutet talar man till exempel om en slags kallelseupplevelse i termer av inre och yttre motiv för valet av yrke, berättar Caroline Klintborg. Forskarna Petter Gustavsson och Ann Rudman, visar med denna utgångspunkt att ett äkta och eget intresse, idealistiska och för andra människor uppoffrande motiv – syns vara den starkaste drivkraften i valet av profession bland blivande jurister och läkare, sjuksköterskor och socionomer.

Vad säger resultaten om präster och pastorer?

– Ett av studiens resultat är att kallelsebegreppet fortfarande äger giltighet i en inomkyrklig kontext, men på ett mer individuellt sätt än tidigare. I de intervjuer vi gjort betonar kandidaterna betydelsen av de egna egenskaperna och erfarenheterna som den främsta utrustningen för att bli präst eller pastor. De väljer yrket mer på grund av ”egna gåvor” än som ett svar på en upplevd kallelse att ”tjäna sin församling”, säger Caroline Klintborg.

– Tidigare studier har beskrivit ett kallelseideal där tjänsten som präst och pastor finansierades av ett arbete vid sidan av – och där den viktigaste utrustningen var karisma. Med utgångspunkt i vårt material, ser vi en förskjutning över tid och ett ideal som mer likställs med ”ett vanligt arbete”– och handlar främst om uppgifter i den inomkyrkliga kontexten. Den livslånga kallelsen utanför en kyrklig kontext tycks idag handla mer om andra roller, som till exempel att vara partner, förälder eller vän.

Vilken betydelse har studien?

– Jag menar att resultaten är intressanta för att förstå religionens och inte minst den institutionaliserade religiositetens förändrade betydelse i vårt samhälle – och hur denna förändring också påverkar religiösa företrädares självförståelse. Kandidaterna talar om sin kallelse till yrket som något förhandlingsbart, i relation till andra roller de behöver upprätthålla i sina liv. Det väcker frågan vari det ”särskilda” i att känna sig kallad till präst och pastor består? Och hur relationen mellan en människas kallelse i världen och i kyrkan ser ut idag? Vi hoppas att bokens resultat ska ligga till grund för många spännande samtal.

– I en förlängning vore det spännande att undersöka hur blivande lärare ser på sitt kommande uppdrag, avslutar Caroline Klintborg. Det är ju också ett yrke som traditionellt beskrivits vara ett ”kallelseyrke”. Hur förhåller sig blivande lärare till altruistiska och idealistiska motiv idag? Det skulle vara intressant att utforska vidare.

Boken finns tillgänglig här