När började du på programmet?

- Jag började 2018, men hade sedan tidigare läst några kurser i genusvetenskap som jag kunde tillgodoräkna, "Genusvetenskap I" och "Normkritisk pedagogik".

Hur kom det sig att du valde just kandidatprogrammet i mångfaldsstudier?

Josefine Wall Scherer. Foto: privat.

- Jag arbetade i en klädbutik och hade en kollega som jag ofta brukade diskutera genusrelaterade frågor med. Hon läste själv på programmet och trodde att jag skulle tycka om det. Jag tyckte det lät intressant och ville gärna gå en utbildning som kunde ge mig bra argument inom de områden som intresserade mig. Det lät också lockande med ett program, att läsa separata kurser verkade mer komplicerat.

Vem får synas och på vilket sätt? Den frågan har alltid intresserat mig och det var roligt att få en möjlighet att fördjupa sig i det.

Var det något under utbildningen som överraskade dig?

- Jag vet inte om överraskning är rätt ord. Mångfald är ett ganska diffust begrepp som kan innebära många olika saker. När jag började på utbildningen var jag nyfiken på vad begreppet skulle innefatta. Det visade sig vara ganska mycket intersektionalitet, det vill säga hur olika maktordningar samverkar. Jag uppskattade det, det känns som en förutsättning att känna till om man vill hålla på med genusvetenskap. Det var inte direkt en överraskning, utan mer som att den förväntning jag hade på utbildningen uppfylldes.

Vilket moment under studierna tyckte du var roligast?

- Analyser av representation var spännande, och jag uppskattade litteraturlistorna. Vi fick läsa mycket givande litteratur av till exempel Edward Said, Sarah Ahmed, Ylva Habel och Katarina Mattsson. Vem får synas och på vilket sätt? Den frågan har alltid intresserat mig och det var roligt att få en möjlighet att fördjupa sig i det.

Foto: chezbeate / Pixabay

Var det något du saknade på programmet?

- Nej, jag kan inte komma på något särskilt som jag saknade under utbildningens gång. Så här i efterhand kan jag dock önska att vi kunnat återkoppla efter att alla i klassen skrivit sina kandidatuppsatser. Jag tror att det hade varit givande att se hur våra kunskaper om mångfald kommit till uttryck i dem.

Mer information om Kandidatprogrammet i mångfaldsstudier

Hur såg dina planer ut för (yrkes-)livet efter studierna när du började på programmet? Ändrades de något under utbildningens gång?

- Jag hade inga särskilda planer i början av programmet, utan tänkte nog bara gå tillbaka till det jag höll på med före studierna. Men utbildningen gav mersmak och efter kandidatkursen i genusvetenskap blev jag omedelbart sugen på att läsa masterkursen i samma ämne. Därefter läste jag även en kandidat i media- och kommunikation.

Nu är du doktorand i genusvetenskap vid institutionen. Vad handlar din avhandling om?

- Min utbildning är kopplad till forskarskolan om genus, humaniora och digital kultur, så jag ville utgå från en konkret digital kultur. Jag ville också få användning för mina teoretiska intressen som är feministiska kulturstudier, kritiska vithetsstudier och begäret efter dåtiden. Därför kommer jag att titta på influensers som anspelar på ett dåtida hemmafruideal och undersöka hur dessa kan förstås i en tid präglad av antigenusströmningar.

Idag behövs det verkligen fler som håller på med mångfaldsstudier.

Tycker du att kandidatprogrammet förberedde dig för din forskarutbildning?

- Ja, definitivt. Det var under mångfaldsstudierna jag förstod vikten av ett intersektionellt perspektiv, vilket är grundläggande för mig. Studierna väckte även mitt intresse för kritiska vithetsstudier som är viktigt för min nuvarande forskning.

Har du några tips till den som funderar på att läsa kandidatprogrammet i mångfaldsstudier?

- Idag behövs det verkligen fler som håller på med mångfaldsstudier. Det är en fenomenal ingång till samhällskritisk forskning som gör det möjligt att förstå vår samtid där rasism blir normaliserad och genusvetenskap ifrågasatt. Det är relevanta kunskaper för jurister, poliser och medicinstuderande och så många andra olika yrkesgrupper.