En ny austrialiensisk studie visar att studenter och lärare i stor utsträckning är positiva till en särskild form av digital examination, där man har tillgång till kurslitteratur och egna anteckningar (det vill säga open book-tentamen), skriver Kristina Widestedt. Foto: Yuri Arcuri © Mostphotos

Frågorna kring övervakad distanstentamen är dock flera: inbjuder det till fusk? Upplevs det som integritetskränkande? Är det pedagogiskt motiverat?

Online proctored exams: rhetoric vs reality

Övervakning är ett ord som klingar negativt, men om syftet upplevs som viktigt kan övervakning istället uppfattas som något positivt. Digital övervakning under tentamen är ett ämne som lätt framkallar starka åsikter, ibland utan empirisk grund. Tre forskare från Deakin University i Australien bestämde sig för att ta reda på vad som är myt och verklighet när det gäller övervakad digital distanstentamen. Deras studie, som finns publicerad i Higher Education Research & Development, bygger på enkäter och intervjuer med studenter och lärare som under senare delen av 2020 genomförde övervakade digitala open book-tentamina på distans (det vill säga skriftliga examinationer med tillgång till hjälpmedel såsom kurslitteratur och anteckningar). Föredrar de tentamen i sal eller på distans? Vilka fördelar och nackdelar ser de med distanstentamen, och vilka erfarenheter har de? Vad anser de om distanstentamens möjligheter att stävja fusk och stärka akademisk integritet?

Forskarna samlade in enkätsvar från 481 studenter och tretton lärare som genomfört en eller flera digitala open book-tentamina under 2020, inom ämnen som ekonomi, juridik, naturvetenskap, teknik och hälsa. De utförde dessutom personliga intervjuer med tjugotre studenter och fem lärare ur samma population. Resultaten visar att en majoritet av lärarna (69 procent) föredrog övervakad distanstentamen istället för papperstentamen i sal. Studentgruppen var mer uppdelad: 39 procent föredrog distanstentamen, 37 procent föredrog papperstentamen, och 24 procent var neutrala till examinationsformen. De som föredrog papperstentamen upplevde den digitala tekniken som opålitlig. Minskad logistisk stress var den fördel med distanstentamen som flest studenter tog upp i intervjuerna. De menade att möjligheten att tentera hemma ger kontroll över osäkerhetsfaktorer som transporter och att passa tiden. Ökad stress kring själva tentamensformen fördes dock fram som en nackdel. Detta kunde handla om upplevda brister i lärarens kommunikation om reglerna för vad som var tillåtet och inte, om osäkerhet kring den typ av frågor som ställs i en open book-tentamen, eller om hur man skulle navigera i tentamenssystemet. En majoritet av studenter och lärare uppgav att deras upplevelse av att genomföra en övervakad distanstentamen var positiv, även om några beskrev det som invasivt att övervakas med webbkamera i sitt eget hem. De intervjuade studenterna var både positiva och negativa till att tentera med tillgång till litteraturen: positiva för att frågorna som ställdes var inriktade på tillämpning istället för memorering, och negativa för att det tog lång tid (det vill säga blev stressigt) att söka igenom kursmaterialet i jakt på de rätta svaren.

Nära hälften av studenterna, och en tredjedel av lärarna, uppfattade det som lättare att fuska vid en distanstentamen än en salstentamen. Många studenter var också oroliga för att de skulle råka fuska, det vill säga bryta mot tentamensreglerna av misstag. Både intervjuade studenter och lärare ansåg att inspelning av studentens skärm under tentamen avsevärt skulle reducera, ja rentav eliminera, fusk. Studenternas misstro mot varandra var högre än lärarnas misstro mot studenterna: de tillfrågade studenterna uppskattade att tjugofyra procent av dem som skrev en övervakad distanstentamen hade försökt fuska, medan lärarna uppskattade andelen presumtiva fuskare till i medeltal tolv procent. På studentenkätens direkta fråga om man själv hade fuskat under en distanstentamen svarade mindre än en halv procent av studentgruppen ja (två individer i gruppen om 481), och två av de tjugotre intervjuade studenterna erkände att de hade brutit mot reglerna under tentamen. Både enkät- och intervjudata måste förstås tas med en nypa salt, eftersom frågan är känslig och man får räkna med ett mörkertal.

Studenternas initiala misstänksamhet försvann när de väl hade examinerats, vilket forskarna tolkar som ett tecken på att negativa rykten och felaktiga föreställningar florerade om distanstentamen i allmänhet och övervakningen i synnerhet. För att främja pedagogisk utveckling, menar de, är det viktigt att studenter får pröva nya examinationsformer även om de först uttrycker motstånd. Forskarna lyfter också fram att många studenter upplevde mindre stress av att tentera i hemmiljö. Vissa studenter har dock inte möjlighet att tentera ostört hemma, och därför bör lärosätet också erbjuda tentamensplatser på campus. Den oro studenter uttryckte över att fuska oavsiktligt bör kunna hanteras genom god och utförlig kommunikation från läraren, anser forskarna. Att låta studenterna skriva en övningstentamen för att bekanta sig med upplägget kan bidra till kognitiv avlastning vid det riktiga tentamenstillfället, och därmed minska oro och stress. Flera studenter uppgav att deras självförtroende ökade av att genomföra en open book-tentamen, som till formen efterliknar den typ av problemlösning man kan ställas inför i arbetslivet. Artikelförfattarna pläderar starkt för övervakad open book-tentamen som examinationsform när studenter ska examineras med webbövervakning. Att tentera med tillgång till kurslitteraturen minskar behovet av fusk, och kräver mindre invasiv övervakning än distanstentamina som skrivs utan hjälpmedel, menar de.

Kommentar

Om du är studierektor på humanistisk fakultet har du i dagarna fått e-post med Stockholms universitets Regler för digital examination på distans med stöd av realtidsströmning. Dessa bygger i sin tur på SUHF:s rekommendationer, framtagna 2021 av arbetsgruppen för digital examination med representanter från olika svenska lärosäten. I SUHF:s rapport kan man läsa att behovet av nationella rekommendationer och lokala regelverk kring digital examination uppkom som en konsekvens av pandemin, då antalet disciplinärenden vid universitet och högskolor ökade dramatiskt. SU:s regler för digital examination på distans är alltså avsedda att motverka fusk.

De skiljer sig på några viktiga punkter från förutsättningarna för övervakade distanstentamina i den australiska studien. Till exempel betonar SU att digital examination på distans är en examinationsform som inte rekommenderas, utan ”endast ska användas då särskilda omständigheter kräver det”. De skäl som anges för detta är dels att studenternas digitala identifikation vid examination på distans räknas som personuppgiftsbehandling enligt Dataskyddsförordningen (GDPR) och därmed kräver ganska omständlig hantering, dels att intrång i studenternas personliga integritet ska minimeras. Därför måste examinator göra en behovsbedömning av ”om det finns ett mindre integritetskränkande agerande som kan uppnå samma resultat”, det vill säga om det är möjligt att examinera på annat sätt. Reglerna betonar särskilt att inspelning under tentamen inte får förekomma. Institutionen får dock begära att studenten delar skärm med tentamensvärden. Vad gäller den pedagogiska utformningen av tentamen ger reglerna inga anvisningar eller förslag.

Denna avsaknad av pedagogiska riktlinjer för digital examination på distans är olycklig. Den australiska studien och den litteratur som refereras där ger goda skäl att använda open book-tentamen: det är en arbetslivsnära form av problemlösning som reducerar stress och, framför allt, minskar behovet av att fuska. Men du kanske frågar dig om detta fortfarande gäller, nu när ett gäng nya spelare under ledning av Chat GPT har kommit in på arenan? Det är en högst rimlig fråga, och det är synd att den inte behandlas i SU:s regeldokument. Bristen är dock lätt åtgärdad. Finns det anledning att tro att övervakad open book-tentamen på distans även kan reducera behovet att använda Chat GPT? Om svaret inte är ett definitivt, empiriskt grundat nej, kan vi med lugnt sinne och stöd i befintlig högskolepedagogisk forskning använda open book-tentamen vid digital examination, om detta är en passande tentamensform för vårt ämne.

TEXT
Kristina Widestedt

Studien