Kaos blev till framgång – ny avhandling om att leda storskaliga kreativa samarbeten

Under tre år följde forskaren Aron Schoug ett stort och konst- och teaterprojekt i en Stockholmsförort där mer än 1 000 konstnärer och skådespelare deltog i skapandet. Projektet blev en stor framgång och det speciella var att det inte fanns någon formell strikt styrning. Analysen fokuserar på hur handlingar samordnades, gemensam förståelse formades och hur olika grupper samspelade i styrningen av arbetet.

Aron Schoug,
Aron Schoug disputerade 17 mars

 

Hur valde du ämnet för din forskning?

Jag valde att studera storskaligt kreativt samarbete eftersom jag menar att fördjupad kunskap på detta område kan hjälpa organisationer och samhällen att utvecklas på ett hållbart sätt. Den kunskap jag bidrar med kan hjälpa oss förstå och möta de utmaningar som vi står inför, såväl i organisationer som i samhället i stort. 

Kreativitet värderas högt i dagens samhälle. Många organisationer och företag bygger sin verksamhet på att ett stort antal människor är kreativa tillsammans, till exempel inom IT, teknikutveckling, forskning, film, design och arkitektur, samt en mängd andra områden. De stora samhällsutmaningar som vi står inför kräver också storskaligt kreativt samarbete.

 

Kan du berätta något om vad du kommit fram till?

Människor som vill leda storskaliga kreativa samarbeten behöver skapa och förmedla visioner som andra vill ansluta sig till. Därefter står dessa ledare inför dubbla utmaningar. De behöver vara beredda att låta de andra vara med och forma hur arbetet utvecklas; integrera andras idéer i sin vision. Samtidigt måste ledarna hålla ihop arbetet och bära upp den kollektiva vision som växer fram, även om den utvecklas till något annat än de själva tänkt sig från början. 

Jag kallar detta ett interaktivt ramverk. Ramar är en förutsättning för kreativitet, men ramverket behöver vara flexibelt och dynamiskt. Ramar ger riktning i arbetet och blir samtidigt något att tänja på, som en hävstång för att skapa något nytt; en byggnadsställning snarare än en ritning. Det är i dialogen och interaktionen mellan människor som ramarna fylls och förändras. I samarbetet mellan många kreativa individer kan det uppstå ett kollektivt lärande där olika idéer vävs samman, men det behöver också finnas utrymme för individers unika perspektiv. Likriktning hämmar kreativiteten.

I avhandlingen visar jag hur kollektivt lärande kan underlättas så att en organisation kan hållas ihop och utvecklas utan behov av strikta formella strukturer. Att kunna bygga sådana flexibla organisationer är viktigt för att möta de utmaningar som vi står inför i dagens komplexa och föränderliga samhälle.  

 

Vad har varit utmanande?

Min största utmaning har varit att göra storskaligt kreativt samarbete begripligt men utan att tappa bort komplexiteten. Jag var tvungen att lägga ett ständigt föränderligt pussel och väva ihop tillsynes oförenliga trådar till en ny, sammanhängande helhet. Detta var ofta roligt men ibland också outhärdligt.