Katarina Fast Lappalainen, docent i offentlig rätt och universitetslektor i rättsinformatik vid Institutet för rättsinformatik (IRI), Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Foto: Rickard Kilström

Hallå där...

Katarina, du disputerade i oktober 2019 vid Stockholms universitet. Vad handlade din avhandling om?

Min avhandling handlar om skyddet mot retroaktiv beskattning. Retroaktiv lagstiftning handlar om att lagstifta med tillbakaverkande kraft, d.v.s. något som redan hänt när lagstiftningen infördes. Det går på tvärs med idén om att det är orättvist att ändra spelets regler mitt i spelet. Det normala sättet att lagstifta är därför att göra det för framtiden. Skydd mot retroaktivitet är därför en central rättssäkerhetsprincip i den svenska rättsordningen och tillgodoser ett grundläggande mänskligt behov av att kunna förutse konsekvenserna av sina handlingar och planera sitt liv och verksamhet därefter. 

På skatteområdet, som kännetecknas av en hög grad av komplexitet och snabb ändringstakt i samhället, inte minst mot bakgrund av den pågående digitaliseringen av samhället, är denna problematik ständigt aktuell. Stora summor kan stå på spel såväl för enskilda som för staten. I svensk konstitutionell rätt regleras skyddet utifrån tre huvudsakliga källor: förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i regeringsformen, egendomsskyddet i Europakonventionen, som en del av unionsrättens allmänna rättsprinciper samt som en förvaltningsrättslig princip. 

Det övergripande syftet med studien är att analysera det samlade skyddet mot retroaktiv beskattning. Ett effektivt skydd handlar emellertid inte enbart om hur det regleras utan även om hur det tolkas.  Ett delsyfte med studien är att utifrån gällande rätt utforma en modell för tolkningen av skyddet som kan bidra till ökad klarhet och samstämmighet. Det lämnas även förslag om hur skyddet kan stärkas avseende både lagstiftning och rättstillämpning.

Vad har du forskat kring de senaste åren? 

De senaste åren har min forskning främst varit inriktad mot digitaliseringen av den offentliga förvaltningen och e-hälsa. Den omfattar bl.a. myndigheters användning av artificiell intelligens för urval och kontroll samt digitaliseringen av vården och omsorgen. 

Vissa av dessa projekt är tvärvetenskapliga och jag har förmånen att få arbeta med kollegor vid institutionen för Data- och Systemvetenskap och i vissa fall även med forskare vid andra universitet och högskolor samt det omgivande samhället. Vidare har jag t.ex. forskat kring offentlighetsprincipens utveckling i den digitala förvaltningen och dess roll i den nya dataekonomin samt digitaliseringen av beskattningen. 

Mer information om mina forskningsprojekt och en förteckning över mina publikationer finns på min hemsida på Stockholms universitet. 

Vad är det som gör att du har fått upp ögonen för just dessa ämnen? 

Vi går för närvarande igenom stora samhälleliga förändringar mot bakgrund av digitaliseringen av samhället, vilket starkt påverkar rättsutvecklingen. Detta är i och för sig inget nytt men på senare år har genomslaget av nya informationsteknologier blivit alltmer påtagligt, vilket innebär både hot och möjligheter. 

Om vi ska kunna upprätthålla de värden som vårt samhälle vilar på och som återspeglas i vår grundlag med demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, kan dessa behöva tolkas om och ny lagstiftning kan krävas för att skydda dessa värden. Här har jurister ett stort ansvar, inte bara för att reglera användningen av IT utan också främja informationsteknologiska lösningar med inbyggd juridik och med juridik som standard. Detta är frågor som engagerar mig mycket. 

Vad gör du vid juridiska institutionen då du inte forskar? 

Jag undervisar och är engagerad i olika kommittéer m.m. Jag har en tämligen lång erfarenhet som lärare på juristprogrammet på flera olika kurser. För närvarande är jag kursföreståndare för kursen Rättsinformatik (6 hp), vilket är mycket roligt och stimulerande. Jag undervisar vidare på grundkursen i skatterätt och på specialkurserna Cyber Law, Medicinsk rätt och Den nya konstitutionella rätten. 

Att undervisa framtidens jurister är ett stort och viktigt uppdrag, som också för forskningen framåt. Det var därför en stor ära för mig att få Stockholms universitets pedagogiska pris Årets lärare 2022. När det gäller mina andra engagemang på institutionen, är jag tillträdande ledamot i Forskningsutskottet. Jag börjar i januari och ser mycket fram emot detta. 

Sedan 2021 är jag ledamot i Societal Committee inom Digital Futures, ett tvärvetenskapligt forskningscenter inom teknik och digital transformation, som bedrivs genom ett samarbete mellan KTH, SU och RISE. Vidare är jag ledamot i styrgruppen för projektet Digital humanvetenskap (DHV) på Stockholms universitet. Därutöver är jag co-director för the Digital Equality Working Group, Berkeley Center on Comparative Equality & Anti-Discrimination Law samt är Deputy Council Representative, European Women Lawyers Association (EWLA).
 

Läs mer om Katarina Fast Lappalainen