Direktivet om verksamhetsövergångar är idag mer anpassat för anställda inom traditionell industriell verksamhet, och ger således anställda inom sådana entreprenader ett bättre skydd än vad anställda inom tjänsteentreprenad har om t.ex en upphandling leder till byte av utförare.. Foto: Sandnes/Mostphotos

Entreprenadövergångar är vanligt förekommande inom flera olika branscher och sektorer och verksamheterna omsätter idag många miljarder. Till exempel kan en entreprenadövergång inträffa om en entreprenör byts ut mot en annan entreprenör i en upphandling för att utföra samma arbete eller tjänster åt en kund. Detta sker ofta inom bygg- och anläggningsbranschen, fastighetsförvaltning, städning, vårdverksamhet, IT-tjänster och inom andra områden där arbete utförs genom avtal mellan olika parter. Byten av utförare sker både inom offentlig sektor, när till exempel en offentlig upphandling av ett äldreboende leder till att en ny entreprenör tar över, och vid entreprenörsbyte inom privat sektor.

När en verksamhet byter utförare har personalen enligt EU-rätten en rättighet att följa med sin verksamhet, om det är samma verksamhet som övergår. Detta gäller även de som är anställda i en entreprenad. Av denna anledning är det viktigt för så väl arbetstagare och arbetsgivare att förstå och följa de bestämmelser som reglerar dessa övergångar för att säkerställa skydd för de anställdas rättigheter och anställningsvillkor. Här fyller Direktivet om övergång av verksamhet 01/23 en viktig roll, genom att utgöra en balanspunkt mellan vad som är ekonomiskt effektivt och anställningsskyddet för personalen. Direktivet försöker klargöra när det ses som att det är samma verksamhet före och efter övergången. Emellertid står det dock inte alltid helt klart av detta direktiv vilka arbetstagare som är skyddsvärda och vad det är som skyddas av anställningsvillkor.

Annika Blekemos avhandling ”Entreprenadövergång - Anställningsskyddets gränser vid övergång av verksamhet”, syftar till att skildra entreprenadövergång från olika aspekter och klargöra och granska de begrepp som direktivet och Europeiska unionens domstol (EUD) använder för att motivera när anställda har rätt att följa med verksamheten. I en djuplodande analys undersöker hon vilka arbetstagare som är skyddsvärda enligt direktivet, och huruvida det skydd för arbetstagares ställning vid övergång av verksamhet som ges i direktivet och via EUD är uppfyllt utifrån den nationella rättens reglering och praxistillämpning.

Produktionsfaktorer har en nyckelroll

Begreppet "ekonomisk enhet" och hur det definieras och tillämpas i praktiken, tillsammans med begreppet ”identitet i verksamhet”, är en central fråga som tas upp i avhandlingen, där Blekemo drar slutsatsen att samverkan mellan dessa begrepp kan vara direkt avgörande för att kunna fastställa om en övergång av verksamhet enligt direktivet faktiskt äger rum. Med ekonomisk enhet menas den samling av produktionsfaktorer som möjliggör för en verksamhet att fortsätta. Detta kan inkludera allt från fysiska till immateriella tillgångar som är nödvändiga för att driva verksamheten, såsom utrustning, varumärken, teknologi och personalens kunskap. Identitet i verksamhet däremot åsyftar det som kännetecknar verksamheten, vilket blir samma sak som för ekonomisk enhet när det rör materiellt och immateriellt tung verksamhet, men skiljer sig åt beträffande personalintensiv verksamhet. 

Direktivet om övergång av verksamhet skapades för att reglera övergångar i en tid då industrisamhället var dominerade. Idag har tjänstesamhället till stora delar tagit över marknaden. EUD har under årens lopp succesivt försökt att anpassa regelverket till att vara tillämpligt också i dagens tjänstesamhälle, men trots detta visar Blekemos studie på att det finns behov av ytterligare anpassning till dagens tjänsteentreprenader. Det skildrar hon genom att klarlägga skillnaderna mellan traditionell industriell verksamhet - som ofta är material eller immaterialrättsligt tung och mansdominerad - och personalintensiv verksamhet, som inte har förankring i verksamhet via maskiner eller varumärken utan i personal, och ofta är kvinnodominerad. 

Vad som fastslås är att med dagens regelverk är det enklare att visa att det är samma verksamhet som övergår om det finns maskiner eller varumärken som följer med i bytet av utförare. För många tjänsteentreprenader är det dock enbart personal som kan följa med över, under förutsättningen att personalen är strukturerad - vilket i Arbetsdomstolen har tolkats till att personalen måste vara arbetsledd. Men tiden då det var industrisamhällets förman som direkt övervakade och styrde arbetstagarna är idag borta och i tjänsteentreprenader är det istället vanligt med olika typer av egenstyrning eller digital styrning – där arbetstagarna ofta bildar självständiga och strukturerade grupper, utan någon direkt arbetsledare. 

Viktigt för jämställdhet på arbetsmarknaden

Slutsatsen som Blekemo drar av sin studie är att värderingen av om personal kan bilda en ekonomisk enhet måste ske på ett nytt sätt och därmed vara avgörande för om personalen har rätt att följa med över vid en entreprenadövergång. Sker inte detta så riskerar vi att i ännu större utsträckning få olika villkor på arbetsmarknaden för kvinnor och män. Kvinnor som ofta arbetar i tjänsteentreprenader och som ofta förlorar sitt arbete vid ny upphandling får generellt sämre anställningsskydd än män, som oftare arbetar i verksamheter som har maskiner eller varumärken, som lättare ger en rättighet för personalen att gå över.

Vad avhandlingen pekar på är bristen på klarhet och förutsägbarhet i bedömningen av övergång av verksamhet, särskilt inom tjänsteentreprenader. Den vill därför visa på en möjlig avvägning som skulle ge större förutsägbarhet inom Direktivets ramar för övergång av verksamhet i allmänhet, men särskilt för entreprenader och - i synnerhet - för tjänsteentreprenader.

Denna forskning har direkt relevans för såväl jurister och arbetsmarknadsaktörer som för politiska beslutsfattare och entreprenörer. Genom att kasta ljus över en komplex och aktuell fråga i arbetsrätten, bidrar Annika Blekemos avhandling till en ökad förståelse för och utveckling av rättsliga skyddsåtgärder för arbetstagare i dagens föränderliga arbetsliv. Avhandlingen försvarade hon med framgång vid Stockholms universitet, fredagen den 16 februari 2024. Opponent var Niklas Bruun, Helsingfors Universitet.

Läs avhandlingen i fulltext

Kontaktuppgifter till Annika Blekemo
 

Text: Natalie Oliwsson