Hej Britt-Marie, kan du berätta lite om dig och din bakgrund?

– Efter gymnasiet startade jag med en receptarieutbildning och lärde mig allt om att rulla piller, röra ihop salva och laga julsenap. Det var kul att dekorera senapsburkarna med tomtar och kunderna uppskattade det. I samma veva höll internationella forskare just på att kartlägga genetiska koden och centrala dogmen (processen som förklarar hur gener kopieras och även översätts till fungerande proteiner).  Jag blev jättefascinerad av det och beslöt mig för att fortsätta plugga genetik.

Vid Stockholms universitet var både forskning och undervisning fokuserad på bananflugor. Vi sövde dem för att kunna sortera rödögda från vitögda, men ibland vaknade några för tidigt och lullade iväg till fel grupp – då var det bara att söva om och börja sortera på nytt.

Vad fick dig att börja studera kemi?
– Efter genetiken siktade jag på biokemi och pluggade drygt två år på grundkurser och till sist specialiserade jag mig inom biokemi. Vi som följdes åt de åren låtsas fortfarande att vi har en resttenta kvar för att få tillfälle att träffas ibland. Alla ser till att kuggas på nytt, så vi kan träffas nästa år igen.
– Därefter var jag fast i en forskarbana med kombinationen genetik och biokemi, och blev så småningom den första professorn i molekylärbiologi på Stockholms universitet.
 
Vad är det bästa med att undervisa i kemi? Vad har varit din drivkraft?
– Nyfikenheten på hur naturen fungerar har alltid varit min drivkraft och när jag undervisar försöker jag alltid förmedla min fascination. Jag vill att alla ska förstå hur och varför snarare än att lära en massa utantill. Tillsammans med kollegor utformade jag bland annat en masterutbildning där förmågan att utveckla kunskaper i grupp var en ledstjärna och där studenterna avslutade med att i en rapport beskriva vad nästa logiska steg kunde vara i ett publicerat forskningresultat.
 
Vad är det bästa med att forska i kemi? Kan du berätta om någon spännande upptäckt?
– Jag drivs av att emellanåt åstadkomma ett ”Eureka”-resultat. För mycket länge sedan kunde jag visa att enzymet jag studerar – som kallas för ribonukleotidreduktas, tillverkar DNA-byggstenar – katalyserar reaktionen med hjälp av en oparad elektron i en tyrosin i peptidkedjan. Det var det första enzymet med en stabil radikal. Nu finns det många fler exempel. Just nu studerar vi hur en domän i proteinet kan aktivera respektive stänga av enzymet genom att binda antingen ATP eller dATP. Den domänen har under evolutionens gång hoppat mellan olika delar av enzymet, och nu senast har vi även hittat den i en transkriptionsfaktor som reglerar uttrycket av enzymet.

Hur har samhället förbättrats tack vare kemiforskning?
– Läkekonsten har blivit mer målinriktad. Kemiindustrin arbetar med att styra om till grön kemi. Kunskapen om vad som påverkar miljön och klimatet har ökat ofantligt.
 
Har du några tips till blivande studenter?
– Du måste tycka det är kul att studera! Du måste tycka kemi är kul! Det finns en bred arbetsmarknad för kemister, både i kemiinriktade företag och industrier och som kemisk konsult till stora delar av vårt samhälle. Att studera naturvetenskap är internationellt och du får många nya vänner i världens alla hörn.

Är det något annat du vill lägga till eller berätta?
– Min forskning ger mig möjligheter att både blicka bakåt och framåt. Att tillverka DNA-byggstenar är essentiellt för alla organismer. Dels försöker jag förstå vilka egenskaper det enzym jag studerar hade i de allra första organismerna som utvecklades på jorden för mer än 3,5 miljarder år sedan. Det gör jag genom att jämföra de varianter som finns i nu levande organismer. Dels försöker jag hitta nya antibiotikakandidater genom att kartlägga vilka substanser som stänger av enzymet i sjukdomsalstrande bakterier utan att stänga av vårt eget enzym.