Hej Lars-Johan, kan du berätta lite om din bakgrund? När väcktes ditt intresse för kemi?
– Min kemilärare i gymnasiet, Ulla Askelöv, var nog den som inspirerade mig mest att bli kemist. Men även min far var naturvetare och läroverkslärare i biologi och kemi. Under hela uppväxten pratade vi om naturvetenskap och i tonåren bestämde jag mig för att själv bli lärare i biologi och kemi. ”Då ska du börja med kemi, för i framtiden kommer kemin att vara av den största betydelse för all biologi”, sa min far omkring 1955.
– De entusiastiska kursassistenter jag hade under mitt första år på Stockholms Högskola var en annan viktig inspirationskälla för fortsatta högre studier.
Vad har varit det bästa med att studera och undervisa i kemi?
– Efter kemin läste jag matematik, teoretisk filosofi och pedagogik. Det blev aldrig någon biologi! Efter sammanlagt 12 års studier på universitetet, disputerade jag i januari 1970 för doktorsexamen i oorganisk kemi. Efter 45 års heltidsarbete som forskare och lärare, varav 10 år i fyra andra länder, tycker jag nog att lärarrollen för min del har varit viktigast. Vår främsta uppgift som akademiska lärare är att inspirera våra studenter till högre studier, i bästa fall hela vägen till doktorsexamen.
Vad är det bästa med att forska i kemi?
– Det roligaste och mest spännande är att finna ett outforskat eller ett ännu ej förklarat fenomen eller egenskap hos ett material.
Kan du berätta om några sådana upptäckter?
– Jag har två exempel jag vill nämna. Under 80-talet samarbetade jag intensivt med professor Sidney F.A. Kettle vid University of East Anglia i Norwich, England. Vi förenade våra två forskningsfält, han är spektroskopist medan jag själv är kristallograf, och publicerade tillsammans: "The Brillouin Zone - An Interface between Spectroscopy and Crystallography". Detta arbete har citerats många gånger och har bland annat letat sig in en världsledande lärobok, Elements of Physical Chemistry, av Peter Atkins.
– Det andra exemplet handlar om den tidigare obesvarade frågan ”Varför är kvicksilver flytande? 1991 publicerades mitt arbete "Why Is Mercury Liquid? - Or, Why Do Relativistic Effects Not Get into Chemistry Textbooks?". Även detta arbete har citerats på många olika ställen och kommit in i en annan världsledande lärobok i kemi, Chemical Principles, av Steven Zumdahl. Det är fin belöning, om den egna forskningen så småningom letar sig in i läroböcker på hög akademisk nivå. Likaså var det mycket hedrande att år 2003 tilldelas ”Pedagogiska priset – Årets lärare” inom den Naturvetenskapliga Fakulteten på Stockholms universitet.
Kan du ge några exempel på hur samhället har förbättrats tack vare kemiforskning?
– 1962 belönades vetenskapsmännen Crick, Watson och Wilkins med Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin för den dubbla spiralen i DNA-molekylens struktur. Kemipriset samma år gick till två forskare, Peruz och Kendrew, för 3D-strukturen hos komplexa proteiner. Dessa upptäckter gav mänskligheten kunskaper på en helt ny, avgörande, högre nivå. Märkligt nog var dessa fem vetenskapsmän alla röntenkristallografer – strukturkemister. Man kan säga att biologin blev molekylär och begreppen molekylärbiologi och ”life sciences” skapades. De två Nobelprisen 1962 har haft en oerhört stor betydelse inom medicin, biologi och kemi.
– Man måste därutöver nämna utvecklingen av nya läkemedel och vacciner. Ett helt annat område, där kemin varit fundamental, är utvecklingen av nya typer av batterier för bilar och andra fordon, nya miljöanpassade smörjoljor, nanoteknik för datateknik och andra ingenjörs-tillämpningar. Forskning inom kemi ligger även bakom väldigt många andra samhällsnyttiga tillämpningar. Behovet av nya, unga forskare kommer ständigt att öka! Studera kemi på högsta nivå!
Har du några tips till blivande studenter?
– Viktigast är att bli mycket intresserad av kemi redan i gymnasiet, så att man där själv skapar en grund för högskolestudier. Men ibland – kanske ofta – väcks nog inte kemiintresset ordentligt förrän man påbörjat högre studier. Ge dig själv tålamod! Ge inte upp om du skulle råka köra på någon tenta. Plugga inte helt ensam, utan skaffa dig en eller ett par studiekompisar på samma kurs.
– Kandidatutbildningen i kemi är en bra början. Den kan sedan byggas på med en Masterexamen, eller byte till molekylärbiologisk inriktning, eller medicinarutbildning, eller till SLU om du är djurintresserad. En stark grund i kemi är aldrig fel, utan ofta helt nödvändig.
Jag har hört att ditt smeknamn är Lajban. Hur kommer det sig?
– I min allra första kemikurs på Stockholms Högskola, höstterminen 1957 var vi 20 studenter vid intagningen. När vi skulle presentera oss berättade jag att mitt förnamn, Lars-Johan, var lite otympligt och att jag därför oftast kallades för Larsan. Det var då en flicka på kursen, Siv från Karlskrona, som frågade ”var det Lajban du brukade kallas?”. Stort jubel utbröt och från den dagen har jag alltid i kemisammanhang kallats Lajban av såväl studenter som kolleger och medarbetare. Detta namn har senare spritt sig till England, USA och Canada, där man kunde uttala det ungefär rätt men de visste inte vad det egentligen betydde.
Omnämnda publikationer:
Kettle, S.F.A. and Norrby, L.J., "The Brillouin Zone - An Interface between Spectroscopy and Crystallography", J. Chem. Educ. 67 (1990), 1022.
Norrby, L.J., "Why Is Mercury Liquid? - Or, Why Do Relativistic Effects Not Get into Chemistry Textbooks?", J. Chem. Educ. 68 (1991), 110.
