Stockholms universitet

Flera privata företag bakom programmering i skolan

Påfallande många aktörer från den privata sektorn hade inflytande och medverkade aktivt i politiken för att införa programmering i skolan. Anthemis Raptopoulou har kartlagt den politiska processen, aktörerna och de politiska argumenten.

Grafik ur avhandlingen
Myndigheter, nationella och multinationella företag, ideella organisationer och utbildningsinstitutioner bildade allianser med varandra och medverkade aktivt i politiken för att skapa ett behov av programmering i den svenska skolan.
 

Hur gick det till när programmering skulle införas?

Anthemis Raptopoulou.Foto: Clément Morin.
Anthemis Raptopoulou. Foto: Clément Morin.

– Det var i mars 2017 som regeringen uttalade sig om att de ville ha in programmering i läroplanen, som en obligatorisk del av matematiken från och med årskurs ett.
Diskussionerna startade redan 2013 men intensifierades från 2015 och framåt då många aktörer, både på nationell och internationell nivå, lobbade för detta med debattartiklar och sponsrade event. Det var myndigheter, nationella och multinationella företag, ideella organisationer och utbildningsinstitutioner som bildade allianser med varandra, ledde diskussioner, medverkade aktivt i politiken på både lokal- och nationell nivå, och skapade behovet.

– Det var en mycket komplex, dynamisk och snabb process med flera olika maktcentra som var pådrivande. Allt hände inom två – tre år innan regeringsbeslutet.

 

Vad förvånade dig i det du kom fram till?

– Närvaron av privata aktörer är inte konstigt, de har länge velat introducera teknologi i skolan. Men vilka de är, och att de var så oproportionerligt många, var fascinerande att upptäcka. Och att deltagandet inte var begränsat till konsult- och sponsorstöd utan att lobbyverksamheten var så aktiv och bedrevs mot så låga årskurser. Det är vanligare att privata och multinationella företag intresserar sig för högre utbildning.

 

Vilka argument var det som användes?

– Det fanns flera argument till varför programmering skulle införas i skolan. Dels programmeringens betydelse för den nationella ekonomin, den globala konkurrenskraften och tillgången till kvalificerad arbetskraft. Men också argument som bottnar i elevernas förberedelser inför framtiden och betydelsen av programmering för att främja ett demokratiskt samhälle.

– Läroplansändringarna legitimerades genom att man betonade utbildningens roll som en ekonomisk resurs och som en producent av kvalificerad arbetskraft i den ekonomiska tillväxtens namn.

 

Vad säger det om svensk utbildningspolitik?

– Att svensk utbildningspolitik, speciellt inom teknologi, drivs av ekonomiska motiv och leds av privata aktörer. Det är i sin tur kopplat till decentraliseringen av det svenska utbildningssystemet som öppnat upp för externa intressen och aktörer, som har möjlighet att vara med för att systemet uppmuntrar till det.

– Men det händer inte bara i Sverige utan är ett globalt fenomen. Engagemang för att få in programmering i skolan har visat sig i Storbritannien och Australien också. Att många aktörer kommer ihop i en dynamisk process och skapar politik är ett tecken på samtida utbildningspolitik. Den äger inte längre rum inom nationens gränser.

 

Anthemis Raptopoulous forskar vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Läs mer i  avhandlingen: Politics of contemporary education policy: The case of programming in the Swedish corriculum.