Stockholms universitet

Marina mikroorganismer oväntat effektiva att binda metan

Mikroorganismer är oväntat effektiva på att binda metangas som läcker från havsbottnen ut i havet där den orsakar oönskade konsekvenser för miljön. Det visar en ny studie av havsbottnar vid Svalbard.

Gashydrater som innehåller stora mängder metan
Det vita i sedimentet är gashydrater som innehåller stora mängder metan. Fotot togs när proverna samlades in vid expeditionen. Diametern på sedimentkärnan i mitten av fotot är cirka 10 centimeter. Foto: Wei-Li Hong

Mikroorganismer spelar en viktig roll för att minska utsläppen av metan från marina sediment och förhindrar därmed försurning av havet (om metan omvandlas till koldioxid i havet) eller global uppvärmning (om metan lämnar havet).

Wei-Li Hong
Wei-Li Hong

Anaerob oxidation av metan (så kallad AOM) är en mikrobiell process där två typer av mikroorganismer samverkar för att utvinna kol och energi från metan utan tillgång till syre. AOM bidrar till att minska metanutsläppen från marina sediment, och är därför en av de viktigaste sänkorna för metan i världshavens bottnar. Hittills har forskningen ansett att de mikroorganismer som är inblandade i AOM-processen endast långsamt svarar på en förändrad metantillförsel – och att de därmed inte är tillräckligt effektiva för att förhindra att metan släpps ut från de marina sedimenten. En ny studie publicerad i Nature Communications visar att så kanske inte är fallet

– Utsläpp av metan från havsbotten i Arktiska havet är ett väldokumenterat fenomen, men få studier har undersökt hur de naturliga miljöerna hanterar och mildrar metanutsläppen, säger Wei-Li Hong, docent i geokemi vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom den nya studien.

 

Expedition utanför Svalbard

Fjärrstyrd autonom farkost (ROV) tog bottenprover vid expeditionen 2016
Med en fjärrstyrd autonom farkost (ROV) togs bottenprover vid expeditionen 2016.
Foto: Wei-Li Hong

År 2016, när Wei-Li Hong var postdoktor vid Universitetet i Tromsö, genomfördes en expedition utanför Svalbard. Forskarna samlade då sedimentprover på 380 meters djup med hjälp av en fjärrstyrd undervattensfarkost (en så kallad ROV).

– Resultaten visar att gensvaret från de metankrävande mikroorganismerna i stor utsträckning är synkroniserad med det ökade metanutsläppet från havsbottnen på denna plats, där en stor mängd metan är lagrad som gashydrater, säger artikelns huvudförfattare Scott Klasek, som när expeditionen genomfördes var doktorand vid Oregon State University.

AOM-processen sker snabbare än forskarna förväntade sig att den skulle göra på den plats vid Storfjordrenna nära Svalbard där studien är gjord. När en större mängd metan är på väg att lämna havsbotten, kan alltså mikroorganismerna hålla samma takt och konsumera mycket av metanet innan det släpps ut till havet.

Huruvida läckage av metan från den undersökta platsen intensifieras av global uppvärmning är oklart, men osannolikt. Tidigare studier från samma plats tyder på att ökade metanutsläpp har en liten påverkan på den pågående uppvärmningen av Arktiska havet.*

Artikel i Nature Communications DOI: 10.1038/s41467-021-26549-5
Mer om Wei-Li Hongs forskning

*Se Hong, WL., Torres, M., Carroll, J. et al. Seepage from an arctic shallow marine gas hydrate reservoir is insensitive to momentary ocean warming. Nat Commun 8, 15745 (2017). https://doi.org/10.1038/ncomms15745