Stockholms universitet

Varför motståndskraft och välbefinnande inte alltid går hand i hand

En alltför förenklad förståelse av hållbarhetsmål som välbefinnande och motståndskraft mot klimatförändringar kan få negativa konsekvenser för de fattigaste och mest marginaliserade människorna, enligt en ny studie.

Foto: C. Schillinger/Flickr


Välbefinnande och motståndskraft mot klimatförändringar är viktiga mål för en hållbar utveckling, och de ses ofta som sammanlänkade eller till och med utbytbara. Men en ny studie publicerad i Nature Sustainability, varnar för att de två målen inte alltid går hand i hand.
Ta tsunamin i Asien 2004 som ett exempel. Ny lagstiftning i Indien och Sri Lanka förhindrade att bostäder och företag återuppbyggdes nära kusten för att skapa buffertzoner och bygga motståndskraft mot framtida tsunamis.
Detta tvingade människor, som var beroende av havet av ekonomiska, kulturella och sociala skäl, att flytta till isolerade byar inåt landet, vilket undergrävde deras välbefinnande på olika sätt. Om man hade tagit hänsyn till sådana effekter mer ingående, skulle olika åtgärder ha kunnat genomföras parallellt för att mildra konsekvenserna.
Huvudförfattare till studien är Tomas Chaigneau, University of Exeter, och medförfattare är Tim Daw, docent, och Belinda Reyers, forskare, båda vid Stockholm Resilience Centre.

Läs mer om studien “Reconciling well-being and resilience for sustainable development” på Stockholm Resilience Centre (engelska).