Stockholms universitet

Den Hallwylska professuren – samverkan genom sekler

Den Hallwylska professuren är ett samarbete mellan Nordiska museet och Stockholms Universitet, för att främja samverkan om musei- och samlingsnära forskning, undervisning och publik förmedling.

Foto: Maria Groth/Mostphotos
Foto: Maria Groth/Mostphotos

Den Hallwylska professuren tillkom genom en donation till Nordiska museet 1918. Enligt gåvobrevet skulle innehavaren bedriva vetenskaplig forskning inom nordisk och jämförande folklivsforskning med tydlig koppling till museets samlingar och därutöver i mån av tid själv eller med biträde av assistent meddela undervisning i ämnet.  Efter att folklivsforskning fick status som akademiskt examensämne skedde undervisningen vid Stockholms högskola, sedermera Stockholms universitet. Innehavaren av den Hallwylska professuren var anställd vid museet men samtidigt fullvärdig medlem av det akademiska kollegiet.
 
2015 inleddes på museets initiativ en ny form av samarbete; en försöksverksamhet med samfinansiering av en treårig gästprofessur med tematisk inriktning. Det första temat, som kom att bli det enda i sitt slag, var  ”Arktis i ljuset av klimatförändringarna”. Gästprofessorn rekryterades för perioden 2016-2019 med uppdraget att belysa temat ur mångvetenskapliga perspektiv, initiera nya forskardialoger och arbeta med ett brett spektrum av förmedling, inte minst då utanför akademin.  Samarbetet resulterade bland annat i utställningen "Arktis – när isen smälter" vid Nordiska museet. 
 
Från och med 2021 säkrar ett nytt avtal mellan Nordiska museet och Stockholms universitet en långsiktig och tematiskt obunden samverkan om musei- och samlingsnära forskning, undervisning och publik förmedling. Nuvarande innehavare av den Hallwylska professuren vid Nordiska museet är Lotten Gustafsson Reinius, tillika professor i etnologi vid Stockholms universitet.

På denna sida