– Fiskefria områden behöver vi mer av, både i Sverige och i Europa, inleder Ulf Bergström, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).

Internationellt finns det sedan tidigare väldigt goda erfarenheter av att stänga områden för fiske i perioder, berättar han vidare. I tropiska och subtropiska områden har det setts som ett billigt, enkelt och lättövervakat sätt att förvalta fisk.

– Man ser att man snabbt får fler och större fiskar. Den biologiska mångfalden ökar och man återställer ekosystemfunktioner, berättar Ulf Bergström.

Globalt sett ligger dock de strikt skyddade områden, där fiske är förbjudet eller kraftigt begränsat, ofta långt ute i oceanerna, på platser där det ändå inte fiskas. Totalt utgör dessa områden 3 procent av haven, i Europa under en promille. I EU:s biodiversitetsstrategi finns nu ett mål om att andelen strikt skyddade områden ska öka till 10 procent.

 

Fiskefredade områden i Sverige

Hur ser det då ut i Sverige? På svenska västkusten finns idag 8 procent strikt skyddade områden och 32 procent med visst skydd. I Östersjön finns 1 procent strikt skyddade områden och 17 procent med visst skydd.

På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har Ulf Bergström och hans kollegor vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt de långsiktiga effekterna av åtta av de fiskefria områdena i Sverige. De har också undersökt vad som händer om ett område som varit stängt för fiske sedan öppnas.

I Östersjön var målarterna för skyddet sik (Bottenhavet), gös, abborre och gädda (Gålö), abborre och gädda (Licknevarp), samt piggvar och skrubba (Gotska sandön).

 – Vi fick snabba och positiva effekter på målarterna i alla de områdena, konstaterar Ulf Bergström sammanfattningsvis.

I Västerhavet var bilden mer blandad. Torsken reagerade inte bra på de fiskefria områden som infördes i Kattegatt och i ”8 fjordar-området”. 

 – Sannolikt för att bestånden i stort sett var kollapsade när områdena infördes, säger Ulf Bergström. Hummern däremot verkar vara en art som reagerar bra.

 

Piggvar och skrubbskädda vid Gotska Sandön

Runt Gotska Sandön infördes fiskeförbud redan 2006 och Ulf Bergström berättar att forskarna inte trodde att det skulle få så stor effekt, eftersom man inte uppfattade att fisket varit så omfattande i området. Men det visade sig att piggvaren, som var målart för fisket, ökade väldigt kraftigt efter att fredningen infördes.

 – Vi fick flera gånger mer vuxen piggvar i området, så sannolikt pågick det ett fiske i området som vi inte hade koll på, säger Ulf Bergström.

När området följdes upp 2021 såg forskarna att skillnaden mellan det fredade området och referensområdet kvarstod, men däremot hade mängden piggvar minskat kraftigt i bägge områdena.

Gös, gädda och abborre vid Gålö

Ett litet område, knappt två kvadratkilometer stort, vid Gålö i Stockholms skärgård stängdes för fiske år 2010 för att freda gösen.

– Vi visste att det hade varit ett starkt fritidsfiske på gös i området och hade indikationer på att beståndet hade minskat, berättar Ulf Bergström.

Stängningen fick snabb effekt – efter fem år fanns det mer än fyra gånger så mycket gös i området som tidigare. Även gäddan ökade snabbt till en början, men beståndet minskade igen strax innan området öppnades år 2016.

 – Det sammanföll med att vi fick en störning från gråsäl i området. Gråsälen har tagit sig längre och längre in i området och det verkar som att gäddan är särskilt utsatt för hög predation från gråsälen, säger Ulf Bergström.

Efter att området öppnades minskade gösbeståndet kraftigt igen.

 – Även om en lektidsfredning återstod i området så räckte det inte till utan beståndet gick tillbaka till ursprungsnivå, konstaterar Ulf Bergström.

I samband med att rovfisken försvann sågs också effekter på ekosystemet.

 – Vi gick från ett rovfiskdominerat system till ett som i stället domineras av karpfiskar – ett typiskt mönster som vi knyter till övergödning normalt sett. Om man tar bort rovfisken så stärker man övergödningssymtomen på ekosystemet.

 

Gädda och abborre i Licknevarp

Området i Licknevarpfjärden i Östergötland har varit helt fiskefredat sedan 1980. De första studierna i området som gjordes 2005 visade väldigt starka bestånd av både abborre och gädda.

Under de senaste åren har det dock sälen och skarven ökat kraftigt även här och rovfiskbestånden har minskat.

 – Här blir det uppenbart att predationen i sig räcker för att trycka ner rovfiskbestånden, även om det inte sker något fiske i området, säger Ulf Bergström.

 

Torskbeståndet i Kattegatt

Torsken i Kattegatt beskrivs av Ulf Bergström som det största sorgebarnet när det gäller fiskbestånd i svenska vatten. 

Sedan 1980-talet har beståndet minskat väldigt kraftigt och 2009 kom Sverige och Danmark överens om att införa ett fiskefritt område, om än inte så stort som forskarna hade velat. Initialt ledde stoppet till en uppgång för beståndet, men sedan vände kurvan neråt igen.

 – Det hade att göra med att man ändrade fiskereglerna i området utanför det stängda området, något som i praktiken innebar att bifångsten av torsk ökade kraftigt.

Ulf Bergström konstaterar att det fiskefria området helt enkelt var för litet för att skydda torsken under hela livscykeln. 

 – Extra bekymmersamt är att torsken nu räknas som en bifångstart och då finns det inga krav på att ha en förvaltningsplan för arten. Då har vi plötsligt trollat bort problemet. Vi har tappat 95 procent av torskbeståndet i det här området.

 

Positiva effekter för andra arter

Flera plattfiskar, liksom havskräftan, ökade däremot i Kattegatt till följd av fiskefredningen, vilket i sin tur ledde till att deras bytesdjur, ormstjärnorna, minskade.

 – Generellt ger fiskefredning en snabb och positiv effekt på målarterna. Men de effekterna kan försvinna snabbt om områdena öppnas igen. Fem år efter att ett område öppnas är man i stort sett nere på samma nivå som före fredningen, även om man behåller lektidsfredning, sammanfattar Ulf Bergström.

Skulle arter som strömmingen också kunna hjälpas av fiskefredade områden? undrar moderator Ellen Bruno.

 – Det fungerar även för stora bestånd som rör sig långa sträckor, men då måste vi ha stora områden. Har vi strömmingsbestånd som rör sig hundratals kilometer så måste vi ha områden som motsvarar den storleken.

Vad gör man om man har säl och skarv och ändå vill skydda ett område?

 – Det är ganska ny kunskap att sälen och skarven kan ha så stora effekter. Det är först de senaste åren som de kommit så långt in i skärgården och blivit så många. Det är ett svåråtgärdat problem. I lekområden med väldigt smal mynning går det att sätta upp ett stängsel för att stänga ute sälen, eller en ljudskrämma. Jakt funkar sannolikt också på en lokal skala, säger Ulf Bergström.

 

Rovfiskarnas betydelse

Rovfiskar, som abborre och gädda, är viktig föda för toppredatorer, men står också för viktiga ekosystemtjänster genom det som de själva äter – småfisk – och kan därmed åstadkomma en så kallad trofisk kaskad. När de mindre fiskarna minskar blir de betande smådjuren (ibland kallade ”havets kossor”) fler. De äter i sin tur de trådalger som gynnas av övergödning. Att trådalgerna hålls nere är positivt för annan habitatbildande bottenvegetation, till exempel ålgräs, som är viktig för rovfiskens reproduktion. Det ger också klarare vatten, högre biologisk mångfald och mer fisk.

Det går dock dåligt för rovfisken längs Östersjökusten. Framför allt gäddan, men även gösen, har minskat väldigt kraftigt, både riktigt långsiktigt och de senaste decennierna.

– Viktigast för ekosystemets funktion är abborren, eftersom den är så mycket vanligare än de andra, säger Ulf Bergström. Abborren går tack och lov fortfarande bra i en hel del områden, men inte i alla – i ytterskärgården har även den försvunnit.

Det finns flera samverkande orsaker till nedgången för rovfiskarna. Fritidsfisket har haft stor påverkan, säl och skarv kan ha stor effekt och det pågår en kontinuerlig habitatförlust på grund av exploatering och övergödning. Dessutom ökar den lilla storspiggen, som äter abborrens och gäddans ägg och larver.

 – Av dessa faktorer är fisket det som är lättast att reglera. Det är det verktyg vi har att spela med egentligen, om vi vill åstadkomma något på kort sikt, säger Ulf Bergström.

 

Effekt på gädda av lektidsfredning

Ett instrument som kan vara lättare att införa än helt fiskefria områden är lektidsfredning, där fisket endast begränsas en del av året. Bland annat i Stockholms skärgård har det länge funnits sådana områden inriktade mot abborre och gädda, där fiskeförbud råder mellan 1 april och 15 juni.

Internationella studier har visat att sådan lektidsfredning ger vissa positiva effekter, om än inte lika starka som i helt fiskefredade områden. Uppföljningar av de svenska områdena har tidigare saknats, men i en studie ledd av Johan Eklöf, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, har effekterna av fredningen analyserats med hjälp av provfisken med både nät och spö och undersökningar av bottenvegetation, trådalger och djurplankton. Forskarna undersökte också predationen på tångmärlor genom att limma upp sådana på en liten lina i vattnet, och sedan räkna hur många av dem som fanns kvar efter en viss tid.

Provfisket gav betydligt fler gäddor i lekfredningsområdena än i referensområdena: fångsterna var 2,5 gånger större, berättar Ulf Bergström som varit medförfattare till studien.

Forskarna tror dock inte att effekten bara beror på att det finns fler gäddor i områdena utan också på ett förändrat beteende.

 – Vi tror att ”catch and release”-fisket gör gäddorna mer försiktiga. Låter man bli att fiska ett tag blir de sannolikt mer huggvilliga, säger Ulf Bergström.

 

Effekter på andra arter

Forskarna kunde däremot inte se någon skillnad i storlek mellan de gäddor som fångades i lekfredningsområdena och i referensområdena, och på abborre, mört, spigg och djurplankton syntes inga effekter av fredningen.

 – Däremot såg vi att det fanns en trofisk kaskad-effekt kopplat till mängden abborre i ett område, men oberoende av om det var fredat eller inte, säger Ulf Bergström.

Överlevnaden hos tångmärlorna var högre i de fredade områdena än i referensområdena. 

 – Lite ointuitivt till en början, men vi tror att vi har en förklaring. När det blir fler gäddor i området så blir spiggen försiktigare. Det gör att de äter mindre och vi får högre överlevnad hos märlorna. Så det är en indirekt beteendeeffekt, berättar Ulf Bergström.

Forskarnas slutsats av de olika studierna är att långsiktig helårsfredning är att föredra framför lektidsfredning. 

 – Då får vi bestående effekter både på målarterna och sannolikt på hela ekosystemet. Lektidsfredningar ger positiva effekter, de är inte lika effektiva men betydligt enklare att införa, säger Ulf Bergström.

Text: Lisa Bergqvist

Ulf Bergströms svar på tittarnas frågor:

Finns det tillgängliga rapporter på detta att ta del av?

Ulf Bergström: Ja, se till exempel: Long-term effects of no-take zones in Swedish waters och Effects of seasonal spawning closures on pike (Esox lucius L.) and perch (Perca fluviatilis L.) catches and coastal food webs in the western Baltic Sea.

Bör vi sluta äta fisk eller hur skall vi bete oss? Vilken miljömärkning bör fisken vara märkt om man skall köpa den?

Ulf Bergström: Jag tycker att man som konsument ska kunna lita på att den fisk som säljs i butiken fångats på ett ansvarsfullt sätt. Förvaltningen har blivit bättre på senare år, men fortfarande finns en hel del problem. Vill man få ledning kring vilka fiskar som kommer från hållbart förvaltade bestånd kan till exempel Krav, MSC och WWF:s konsumentguide alla ge ledning, men de är inte helt träffsäkra. Säkraste valet är att äta små pelagiska stimfiskar, till exempel strömming/sill, skarpsill och makrill. Dessa finns det generellt gott om och varje gång vi väljer att äta av dem i stället för stora rovfiskar har vi gjort ett gott val.

Hur mår Östersjön när det gäller fiskmängd och syrehalt med mera?

Ulf Bergström: Många fiskbestånd i Östersjön har dålig status. Huvudorsaken till nedgångarna är i de flesta fall ett för högt fisketryck. För många arter har fisketrycket minskats kraftigt de senaste åren i ett försök att stärka bestånden, men förbättringarna har varit små så här långt. Kollapsade bestånd kan ta lång tid på sig att komma tillbaka. För en del arter, till exempel torsk och skrubbskädda, är låga syrehalter ett problem. Läs gärna mer om situationen för fiskar på Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten.

Österjökustens fladar har gett god årlig avkastning. Är det något annat än fiskeuttagen som orsakar och behöver åtgärdas?

Ulf Bergström: Östersjöns grunda vikar och fladar är mycket produktiva och är mycket viktiga för fisken. Det är många faktorer som påverkar dessa miljöer, till exempel byggnation, muddringar, övergödning, båttrafik och fiske. För fiskbestånden ser vi även att de minskar till följd av predation, på ägg och larver från storspigg och på vuxen fisk från säl och skarv. För att återfå goda kustfiskbestånd behöver vi åtgärda inte bara fisket, utan även se till att skydda livsmiljöerna från exploatering och fisken från predation. Läs gärna mera på Grannsamverkan bland kustens rovfiskar kan bromsa spiggvågen.

Hur är det i insjövatten? Ser man samma effekter där?

Ulf Bergström: Det finns inte så mycket undersökningar av fiskefria områden i sötvatten. I Vättern har man dock infört flera stora fiskefria områden i syfte att stärka rödingbeståndet, och där har man sett goda effekter (även om man införde flera åtgärder samtidigt). Se Kan införandet av fiskefria områden vända trenden för fisken i Vättern? Resultat från övervakningsprogram och inventeringar i Vättern 2005–2007.

För Bottniska vikens rovfisk; hur viktig är placeringen av det strikta skyddet så länge det är i kustnära områden där det finns någon kunskap om rekrytering?

Ulf Bergström: Det är viktigt att inkludera fiskens lek- och uppväxtområden, både för att det är i dessa livsstadier fisken är som mest beroende av specifika habitat och för att den är känsligast för fiske under leken. Sen ska områdena helst vara så stora att de täcker in fiskens hela livscykel för att skyddet ska vara optimalt. Vi har rätt god koll på viktiga områden för kustfisken i Östersjön idag. Se Kartering av uppväxtområden för fisk i grunda områden i Östersjön och Modellering och kartering av fiskhabitat i Östersjöns kustområden.

Tidsmässig jämförelse före och efter lekfredningens införande saknas. Vore väl vetenskapligt värdefullt att jämföra över tid förbud/fritt.

Ulf Bergström: Absolut. Det här är en av de stora svårigheterna med vetenskapliga uppföljningar av åtgärder, det vill säga att det ofta inte är möjligt att få in data före åtgärden utförs. En möjlighet i sådana fall kan vara att följa beståndsutvecklingen över tid i fredade områden och jämföra med utvecklingen i områden som är öppna för fiske. Skiljer sig utvecklingen mellan områdena kan man utgå ifrån att skillnaden beror på fredningen, så länge man tar hänsyn till andra möjliga påverkande faktorer.

Hur fungerar en fiskefri tid mellan mars-juni för fiskar som leker på hösten?

Ulf Bergström: Inte bra. För höstlekare behöver fredningstiden vara anpassad, och då kan dessa fredningsområden vara effektiva även för dem. Det finns många höstfredningsområden för exempelvis öring och sik längs kusterna, och de kan ge goda effekter. Se till exempel Rapid effects of a fishing closure on whitefish (Coregonus maraena) in the northern Baltic Sea.

Finns det data på reduktion av toppredation (säl, skarv, häger) relaterat till rovfisk och vidare ner till "kossor". Sen saknar jag data för Sörmland i ReFisk

Ulf Bergström: Vi har inte haft möjlighet att titta på hela den kedjan ännu, men kommer att göra det i ett nystartat projekt. Det vi ser i befintliga data är en tydlig koppling mellan säl och skarv och mängden rovfisk, och i andra studier från mängden rovfisk ner till tångmärlor och trådalgsproduktion. Se Grannsamverkan bland kustens rovfiskar kan bromsa spiggvågen.

Hur sannolikt är det att lektidskyddets positiva provfiskeresultat på antalet gäddor endast är en effekt av beteendeförändring, det vill säga att antalet gäddor inte ökat?

Ulf Bergström: Vi tror att det är en kombinationseffekt, men kan inte separera beteendeeffekten från effekten på överlevnad. För gäddans roll i ekosystemet spelar det kanske ingen större roll, eftersom mer orädda gäddor kommer att ge en liknande effekt på bytesfiskarna som om det var fler gäddor i området. Se Effects of seasonal spawning closures on pike (Esox lucius L.) and perch (Perca fluviatilis L.) catches and coastal food webs in the western Baltic Sea. I framtiden kommer vi i förvaltningen att behöva ta större hänsyn till hur vi påverkar fiskars beteende vid till exempel olika typer av fiske.

Vad får det för konsekvenser om Sverige inte lyckas infria målet om 10 procent strikt skyddade områden till 2030?

Ulf Bergström: Målet om 10 procent strikt skydd är mycket viktigt för att förbättra statusen för fiskbestånd och livsmiljöer i våra kust- och havsområden. Våra och andras studier visar att ett strikt skydd kan ge positiva effekter som vi inte uppnår i områden där skyddet är svagare. Sverige, liksom alla andra länder i Europa, har dock en mycket lång väg att gå för att nå 10 procent strikt skydd till 2030, och det behövs en rejäl höjning av takten i områdesskyddet för att vi ska komma i närheten av målet.

Hur gick studien om strömmingspredation på spigg?

Ulf Bergström: Vi har sammanställt data på strömmingens födoval i kustzonen nu och ser att spigg utgör en mycket viktig bytesfisk för stora strömmingar. Vi har även gjort analyser av förhållandet mellan strömming och spigg i olika delar av Östersjön, och de analyserna stöder vår hypotes om att strömmingen kan spela en viktig roll som reglerare av spigg.

Sälen mår väl redan dåligt i Östersjön (mager med mera), kommer den inte minska i antal då ändå om man låter den vara (ingen jakt) och balansera ut sig själv?

Ulf Bergström: Det är sannolikt att gråsälspopulationen kommer att nå en punkt när de minskar i antal till följd av svält eller sjukdomar.  Vi ser att sälarna blivit magra och verkar föda färre kutar i delar av Östersjön redan idag. När det gäller vilt på land strävar man generellt efter att förvalta viltet så att man kan nyttja det som en resurs och hålla stammarna på en nivå så att de inte svälter, men för sälarna är inställningen en annan. Där har vi gått från en situation där sälpopulationerna varit starkt hotade till att de nu är så talrika att de kan riskera att svälta, samtidigt som de sätter stor press på redan försvagade kustfiskbestånd. Det blir en viktig fråga för förvaltningen framöver att försöka komma fram till en förvaltningsmodell där målen för säl och fisk inte står i konflikt till varandra.

Hur bra är effekten på omkringliggande områden. Kan det bli mer produktion än den som försvinner från stoppet?

Ulf Bergström: Det är en fråga som är mycket svår att få siffror på i praktiken, Det finns en del internationella studier som pekar på att så kan vara fallet, medan andra studier visar att den ökade produktionen inte kan kompensera för bortfallet av fiskeområden. Jag tror för egen del att den viktigaste funktionen för fiskefria områden är att dels bevara storvuxna och snabbväxande individer (det vill säga viktiga gener) och dels att fungera som pengar på banken, dvs ett kapital som kan fungera som en försäkring mot misstag i förvaltningen – samtidigt som de stora fiskarna står för viktiga ekosystemfunktioner i de skyddade områdena

Glöm inte strömmingens vikt för att stärka östersjöns population av tumlare. Vi (Sverige) har ett stort uppdrag där och strömmingen är nyckeln i det.

Ulf Bergström: Strömmingen är en nyckelart för hela Östersjöns funktion. Allt mer talar för att det hårda industrifisket på strömming har omfattande negativa konsekvenser för hela ekosystemet, både för att strömmingen utgör viktig föda för tumlare, sälar, fåglar och rovfiskar, och för att strömmingen i sig har en viktig roll som rovfisk.

Har ni sett någon tendens till ökat fiske i närliggande områden kring fiskefria områden? I så fall – ser man kaskadeffekter på andra delar av ekosystemet?

Ulf Bergström: Det är en fråga vi inte haft möjlighet att titta närmare på. När man stänger ett område för fiske kan det ibland leda till att fisketrycket ökar i randområdena. Det kallas ”fishing the line”, och är ett rätt vanligt fenomen, vilket tyder på att man har spilleffekter från områdena. En annan möjlig effekt är att fisket flyttar till andra områden, och om det är områden som tidigare haft ett lågt fisketryck kan denna så kallade ”effort displacement” ha negativa effekter på bestånd och ekosystem. Det här är viktiga men svåra frågor som behöver beaktas när man planerar för att inrätta nya stängda områden.

Känner ni till om det finns någon forskning/uppföljning på hur de fiskefria områdena fungerat i Bratten?

Ulf Bergström: SLU utför uppföljningar av dessa områden, men det saknas sammanställningar av resultaten än så länge. De områden som stängdes där var mestadels sådana där fisketrycket var lågt redan innan de stängdes (på grund av att de är svåråtkomliga), så stängningen var främst en säkerhetsåtgärd för att förhindra ett eventuellt framtida fiske. Därmed ska man inte förvänta sig så stora förändringar av fiskbestånd eller miljö av de här stängningarna.

I de områden där det råder fiskeförbud 1/4-15/6 sportfiskas det en hel del under vintrarna när det finns bärig is. Lekfisken tycks gå in i dessa vikar tidigt på året, eller rent av under hösten. Skulle inte ett fiskeförbud från 1/1 ge ett betydligt bättre skydd?

Ulf Bergström: Det stämmer att lekfisk, till exempel gädda ofta söker sig till lekområdena redan under vintern. Därmed skulle en längre fredningstid sannolikt ha positiva effekter på bestånden, även om fisketrycket i januari-mars generellt sett är lägre än under våren. Att införa fredningsområden utgör hela tiden en avvägning mellan nyttjande och bevarande och när dessa områden införts har man bedömt att det räcker att hålla fisket borta under själva lekperioden.

 

Se en inspelning av seminariet: