Regeringens utredare: Kartlägg utsläppen av växthusgaser från sjöar och hav
Sverige bör vara en föregångare genom att utveckla ett system för att mäta utsläppen av växthusgaser från sjöar och hav och försöka minska dem. Det menar regeringens klimatutredare John Hassler, som igår presenterade sin rapport om hur Sveriges klimatpolitik kan utvecklas. ”Mycket angeläget och precis vad vi arbetar med inom forskningssamarbetet CoastClim”, konstaterar Östersjöcentrums vetenskapliga ledare Christoph Humborg.
De svenska kusterna är idag betydelsefulla källor till växthusgaser, framför allt metan, enligt preliminära beräkningar gjorda av forskare vid Östersjöcentrum. Dessa utsläpp finns inte med i nationell eller internationell klimatredovisning idag, men det kan förändras om förslagen från regeringens klimatutredare genomförs.
John Hassler, professor i makroekonomi, har sedan i somras för regeringens räkning utrett hur den svenska klimatpolitiken kan anpassas till EU:s klimatpaket Fit for 55, som ska leda till att EU-länderna minskar utsläppen av växthusgaser till 2030 och når klimatneutralitet senast 2050. I den rapport som offentliggjordes under onsdagen presenterar han 46 förslag till en ny klimatpolitisk strategi för Sverige. Det handlar bland annat om att inrätta ett klimatkabinett och att införa en nationell handel med utsläppsrätter. Ett av förslagen rör dock specifikt utsläppen av växthusgaser från sjöar och hav. John Hassler slår fast att stora sådana utsläpp finns och att dessa samtidigt ligger utanför de redovisningssystem som används både i den svenska och i den europeiska klimatlagstiftningen.
”Klimatkonsekvenserna av dessa utsläpp är dock desamma som för andra källor”, konstaterar han vidare. ”Sannolikt kan dessa utsläpp påverkas med åtgärder som inte är orimligt dyra, åtminstone på marginalen. Sverige bör här vara föregångare och utveckla ett system för att mäta utsläppen, minska dem och försöka vända dem till upptag.”
Utan att ta ställning till de övriga förslagen i rapporten ser Östersjöcentrums vetenskapliga ledare Christoph Humborg positivt på att kopplingen mellan hav och klimat lyfts fram.
– Det här är en viktig del av de svenska utsläppen som tidigare inte uppmärksammats. Att mäta dessa utsläpp och undersöka vad som påverkar dem är precis vad vi arbetar med inom forskningssamarbetet CoastClim som vi driver tillsammans med Helsingfors universitet, säger han.
Från kolsänka till kolkälla
Enligt de preliminära beräkningar som forskare vid Stockholms universitet har gjort uppgår utsläppen av växthusgaser från det svenska territorialvattnet till drygt 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Det kan jämföras med Sveriges totala territoriella utsläpp som beräknats till 46 miljoner ton koldioxidekvivalenter, exklusive markanvändning och skogsbruk.
En huvudorsak till de höga utsläppen från kusten är övergödningen av Östersjön, menar forskarna. Hög tillförsel av näringsämnen har lett till stor produktion av organiskt material. Växter, alger och cyanobakterier tar upp koldioxid, men när organismerna bryts ner frigörs bland annat metan, som är en kraftfull växthusgas (ungefär 80 gånger kraftigare än koldioxid i ett 20 års-perspektiv). Övergödning kan leda till att det uppstår syrebrist, vilket ytterligare gynnar metanproduktionen.
– Före övergödningen fanns det en balans i kolflödena i Östersjön, men nu är framför allt kusterna en kolkälla, konstaterar Christoph Humborg.
Han betonar samtidigt att det behövs betydligt mer forskning för att kartlägga utsläppen och hur de påverkas.
– Inom CoastClim är vi ett 50-tal forskare som arbetar med detta. Det handlar bland annat om att mäta utsläppen från sedimenten, gasutbytet mellan vatten och luft och hur mycket kol som finns bundet i organismer och sediment. Målet är att vi ska kunna beräkna utsläppen och hur mycket de kan minskas genom till exempel minskad näringstillförsel och restaurering av kustmiljöer, säger han.
Kustnära modell kan ge mer exakta svar
Erik Gustafsson är oceanograf inriktad på marin modellering och ligger bakom beräkningarna av växthusgasutsläpp från kusterna.
– Det är än så länge en grov uppskattning, men det ger en fingervisning om hur stora utsläpp det handlar om, säger han.
Beräkningarna utgår från omfattande mätningar gjorda av forskare från Östersjöcentrum vid Askölaboratoriet som sedan skalats upp till Sveriges territorialvatten (området från kusten ut till och med 12 nautiska mil från den så kallade baslinjen).
– För att bättre kunna skala upp mätningar från små områden behöver vi utveckla en matematisk modell för metanomsättningen i hav och sediment, och det arbetar vi med just nu, säger Erik Gustafsson.
En sådan modell skulle möjliggöra framtagandet av ett ramverk för koldioxidredovisning i kustområden (Coastal Carbon Accounting Framework), motsvarande LULUCF (Land Use, Land-Use Change and Forestry), som är en av de existerande sektorerna i klimatrapporteringen. Modellen skulle också göra det möjligt att beräkna vad klimateffekten blir av att till exempel restaurera en övergödd havsvik.
– Samtidigt behöver det genomföras många mätningar av växthusgaser och andra parametrar. Det är också viktigt för att kunna identifiera möjliga hotspots för metanutsläpp, till exempel så kallade fiberbankar som uppstått genom industriutsläpp, tillägger Erik Gustafsson.
Christoph Humborg påpekar att utsläppen av växthusgaser från kustområden ger ytterligare argument för att Sverige och de andra Östersjöländerna ska fortsätta med åtgärder för att minska övergödningen.
– Vattenkvalitet, friska kustmiljöer och klimat hör ihop. När minskade utsläpp dessutom får ett ekonomiskt värde genom handel med utsläppsrätter kan det också vara lönsamt nationalekonomiskt.
Text: Lisa Bergqvist
Läs mer
Policy Brief: Ostörda kustekosystem avgörande för att motverka klimatförändringar (2660 Kb)
Baltic Breakfast: Metan från havsbotten – de orapporterade utsläppen
Metanutsläpp motverkar koldioxidupptag i Östersjöns blåstångsskogar
Senast uppdaterad: 19 oktober 2023
Sidansvarig: Östersjöcentrum