Foto: Mattias Renström.

Hur ser egentligen utvecklingen ut när det gäller övergödningen i Östersjön och hur påverkas ekosystemet? Kring de frågorna kretsade samtalet på Östersjöcentrums Baltic Breakfast som anordnades igår under rubriken "Framtidens Östersjön – hopp eller flopp?".

– Tillståndet när det gäller övergödningen är ganska dåligt i Östersjön fortfarande, berättar Bo Gustafsson, forskare och chef för Baltic Nest Institute vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, och visar satellitbilder över utbredningen av förra sommarens stora cyanobakterieblomingar.

– Men det positiva är att vi vet vad som ska göras och vi har bestämt oss för att göra det.

Fosfor en utmaning

De internationella besluten om att minska näringsutsläppen till Östersjön togs i samband med att Östersjöländerna inom samarbetet Helcom undertecknade Baltic Sea Action Plan år 2007. I Baltic Sea Action Plan, BSAP, finns fastslaget hur mycket belastning som kan tillåtas till Östersjön för att målen om god miljöstatus ska nås. När planen uppdaterades 2013 beslutade man samtidigt hur stora minskningar de respektive Östersjöländerna ska genomföra.

– Den största utmaningen är att minska fosforbelastningen till Egentliga Östersjön och till Finska viken. Reduktionskraven jämfört med perioden runt år 2000 ligger på 50 procent för Finska viken och 60 procent för Egentliga Östersjön, berättar Bo Gustafsson.

Stora minskningar

Bo Gustafssons forskargrupp Baltic Nest Institute arbetar med modelleringar, bland annat av övergödningen i Östersjön, och har en viktig roll i Helcom-arbetet genom de underlag man tar fram med hjälp av modellen Baltsem. Gruppen deltar också i det uppföljande arbetet där man kartlägger hur belastningen till Östersjön utvecklas, Helcoms Pollution Load Compilations (PLC).

Den senaste uppföljningen visar att fosforbelastningen har minskat med 20 procent till Egentliga Östersjön jämfört med referensperioden runt 1997-2003. Minskningen beror till stor del på att utsläppen har minskat från de stora floderna Wisla (Polen), Oder (Tjeckien/Polen) och Nemunas (Vitryssland/Ryssland/Litauen).

– De här tre floderna står tillsammans för omkring 70 procent av belastningen till Egentliga Östersjön. Men de har också gått ner mest. Wisla har minskat så mycket som 30 procent.

Floden Wisla uppmärksammades nyligen med anledning av problemen vid ett reningsverk som gjorde att avloppsvattnet från halva Warszawa rann orenat ut i floden. Bo Gustafsson påpekar att fram till 2012-2013 fanns inte det reningsverket utan då leddes alltid den mängden orenat avloppsvatten ut i Wisla.

– Det har gjorts mycket när det gäller utsläppen i de här länderna, men det finns fortfarande mycket att göra i Ukraina, Vitryssland och till viss del Polen.

Mängden fosfor som når Östersjön minskar, men halterna i havet ligger fortfarande på en hög nivå, berättar Bo Gustafsson. Modelleringar visar dock att halterna i havet också är på väg att minska. Foto: Mattias Renström.

Finska viken nära målen

Till Finska viken har näringsbelastningen minskat ännu mer än till Egentliga Östersjön. Fosforutsläppen från punktkällorna har där minskat med över 80 procent, berättar Bo Gustafsson.

– Det beror till stor del på att det tidigare låg en gödselfabrik i Ryssland som läckte enorma mängder fosfor. Utbyggnad av reningsverk har också påverkat mycket. Här ligger vi faktiskt ganska nära målen i BSAP.

Lång tid innan åtgärder märks

Men trots att utsläppen minskar visar de uppmätta fosforkoncentrationerna i havet en stigande kurva. Orsaken till det är en slags tröghet i systemen, där det helt enkelt dröjer innan de åtgärder vi vidtar får effekt.

– Östersjön känner inte av belastningen idag utan den samlade belastningen för 50 år sedan, förklarar Bo Gustafsson.

De modeller som Baltic Nest Institute har tagit fram visar dock att med dagens nivå på utsläpp av kväve och fosfor går förhållandena i havet på sikt åt rätt håll. Med utsläpp enligt BSAP beräknas god ekologisk status uppnås i Östersjön till år 2100.

– Det här visar att det är svårt att följa förändringar och anpassa åtgärder genom att bara gå ut och titta. Och det orsakar förstås en viss frustration när det inte syns att man gör något. Övergödningssymptomen kommer att minska men det tar tid.

Störst effekt skulle fortsatta åtgärder få i östländerna, menar Bo Gustafsson.
 – I Sverige har vi gjort i princip vad vi kan när det gäller avloppsrening, det finns några få enskilda avlopp kvar. I östländerna har det gjorts mycket, men det går att göra mer. Och det är en lätt sak att göra egentligen – att se till att de här länderna får en ordentlig avloppsrening.

Påverkan på ekosystemen

Övergödningen är en av de största påverkansfaktorerna när det gäller Östersjöns ekosystem. Maciej Tomczak, marinekolog och forskare vid Östersjöcentrum arbetar med ekosystemmodeller för att bland annat undersöka hur denna påverkan kan se ut framöver.

Modellering av tre scenarier, där en utgår från dagens näringsutsläpp, en annan reduktioner av utsläppen enligt BSAP och den tredje ökande näringsutsläpp, visar påtagliga skillnader på utbredningen av torsk, flundra och skarpsill. Torsken och flundran är som mest spridd i det scenario med lägst näringsbelastning. Det omvända gäller för skarpsillen, vars utbredning ökar med ökad näringsbelastning.

– Skarpsillen trivs ganska bra i de här trofiska förhållandena och är negativt korrelerad med torskens biomassa, säger Maciej Tomczak.

Fler saker påverkar

I verkligheten är det dock fler saker än övergödning som påverkar ekosystemen, förklarar Maciej Tomczak. Klimatförändringar och intensiteten på fisket är två av dem. I en annan studie har därför Tomczak och hans kollegor tagit fram fyra olika scenarier där man kombinerar effekterna av näringsbelastningen med klimatförändringar och olika nivåer av fiske.

Det scenario som kallas Profit first innebär intensiv matproduktion med höga näringsutsläpp, fiske med målet så stor profit som möjligt och höga koldioxidutsläpp motsvarande RCP 8,5. Scenariot Isolation motsvarar ett nytt kalla kriget-scenario med höga näringsutsläpp, fiske med målet så stor fångst som möjligt och lägre koldioxidutsläpp motsvarande RCP 4,5. Störst miljöhänsyn tas i scenariot Nature first, där näringsutsläppen följer BSAP, fisket utgår från ekosystemintegritet och koldioxidutsläppen motsvarar RCP 4,5. I det fjärde scenariot, Rich man, poor man, råder stor ojämlikhet och medelhöga näringsutläpp, ett fiske där varje fartyg försöker maximera sin profit och koldioxidutsläpp motsvarande RCP 8,5.

Maciej Thomczak och hans kollegor kan genom modellering av olika scenarier visa hur ekosystemen i Östersjön kan förändras. Foto: Mattias Renström.

Modellerna visar stora skillnader när det gäller utbredningen av torsk i Östersjön. Som mest spridd är torsken i scenariot Nature first följt av Isolation. I scenariot Profit first, med störst övergödning, finns torsken bara i södra Östersjön.

Den samlade biomassan av fiskar som lever på eller nära botten, som torsk och flundra, liksom fångsterna av dessa fiskar, är också störst i Nature first. För de pelagiska fiskarna sill och skarpsill är biomassan stor i såväl Profit first, som Isolation och Nature first.

– Om vi på lång sikt vill ha mycket torsk måste vi minska övergödningen. Då får vi ett hälsosammare ekosystem, men effekten påverkas också av fiskeförvaltningen och klimatförändringarna. Nyckeln till framgång för ekosystemen är att ha en integrerad förvaltning där man hanterar alla de här faktorerna samtidigt, konkluderar Maciej Thomczak.

Text: Lisa Bergqvist

Se filmen från denna Baltic Breakfast

Vill du vara med på vår inbjudningslista och få information om kommande frukostar, skicka då ett mail till ostersjocentrum@su.se.