Mikroplast. Foto: Oegon State University.

Mikroplast ligger i dag högt på den globala havspolitiska agendan. Men i diskussionerna om konkreta åtgärder för att minska tillförseln till havet blottläggs ofta plastfrågans största dilemma: bristen på kunskap.

– Forskare har varnat för plast i haven och i havslevande djur i snart 50 år, men vi vet fortfarande förhållandevis lite om hur mycket mikroplast som finns i havet, hur mycket som tillförs, varifrån de största mängderna av plastpartiklar kommer och vilken skada de gör på det marina livet, säger Marie Löf, ekotoxikolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Sedan några år tillbaka bedrivs dock intensiv forskning inom området. I en rapport från Örebro universitet presenteras till exempel en rad nya rön, från olika delar av världen, som tydligt visar att mikroplast kan skada marina djur.

– Några konkreta exempel på skador är försämrad fortplantning och minskat näringsupptag, säger Marie Löf.

Djurplankton som har ätit mikroplast. Foto: Zandra Gerdes.

Just skadeeffekterna är en återkommande stötesten i de politiska diskussionerna om mikroplast. Ju mer plast som används i samhället, desto större är risken för utsläpp till havet. Samtidigt är plast numera är en väl integrerad del i människors vardag - en genomsnittlig västeuropé förbrukar cirka 100 kilo plast per år - vilket gör plast till en viktig produktions- och handelsvara. Därför hävdar vissa kritiker att det är ekonomiskt oförsvarbart att införa regler och förbud innan man vet exakt vilka skador plastpartiklarna orsakar.

– Tidigare studier har observerat negativa effekter av mikroplaster, men då har försöken ofta använt förhållandevis höga halter. Nu kommer studier som visar att mikroplaster och de ännu mindre nanoplasterna kan orsaka skador i havslevande djur även i koncentrationer som vi faktiskt hittar i havsmiljön, säger Marie Löf.

"Osäkerheten får inte användas som skäl för att inte agera"

I en ny policy brief från Östersjöcentrums Baltic Eye, som bygger på rapporten från Örebro universitet, kopplas den aktuella vetenskapliga kunskapen samman med pågående politiska processer som rör mikroplast. Och budskapet är tydligt: Tillförseln av både stort och litet plastskräp till haven måste minskas kraftigt – och dagens vetenskapliga kunskap om skadliga effekter räcker för att låta försiktighetsprincipen styra politiska beslut i den riktningen.

– Mikroplast utgör en potentiellt allvarlig risk för havets djur. Det finns fortfarande kunskapsluckor, som att det är svårt att avgöra exakt vilka effekter som beror på mikroplast och vilka som kan bero på andra stressfaktorer i den marina miljön, men den osäkerheten får inte användas som skäl för att inte agera för att minska tillförseln av en förorening som blir kvar i haven under väldigt lång tid, säger Marie Löf.

Hon påminner om att plast i havet inte är ett nytt fenomen. Plast började förorena våra marina miljöer för mer än 50 år sedan. Och sedan dess har produktionen och tillförseln stadigt ökat.

– Den mesta plasten som hamnar i havet är inte biologiskt nedbrytbar vilket betyder att den finns kvar i vattnet i hundratals år, eller ännu längre. Personligen tycker jag att det är det mest oroande. Tusentals ton mikroplast tillförs Östersjön varje år. Och när den väl har hamnat i havet har vi ingen möjlighet att rena havet från den, säger Marie Löf.

Text: Henrik Hamrén