Frescatibiblioteket firar 40 år 2023

Den 3 juni 1983 stod Frescatibiblioteket klart, skapat av arkitekten Ralph Erskine (1914-2005). Erskine var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet, och i hans arkitektur kan man se naturens inverkan på byggnadernas utformning, något som Frescatibiblioteket är ett tydligt exempel på. Under åren som gått har biblioteket genomgått en del förändringar, vilka du bland annat kan läsa mer om nedan.

 
Trappor i Frescatibiblioteket från 1983
Frescatibiblioteket strax efter invigningen 1983. Foto: Stockholms universitetsbibliotek

I samband med högskolereformen 1977 blev Stockholms universitetsbibliotek en självständig organisation, och som ett led i detta byggdes ett nytt huvudbibliotek, Frescatibiblioteket, ritat av Ralph Erskine. Det invigdes 1983 av kung Carl XVI Gustaf. 

Foto: Stockholms universitetsbibliotek

Stockholms universitet ansågs redan i slutet av 1800-talet som ett modernt, även radikalt, universitet i motsats till äldre, mer traditionella universitet, vilket passade Erskine väl eftersom han hade stort engagemang för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhället. Biblioteksbyggnaden avspeglar detta genom sin öppenhet och komfort. Erskine formade biblioteket som ett inbjudande vardagsrum med bekväma möbler, balkonger att sola på och ett kafé intill ingången.

Omtänksamma detaljer gjorde bibliotekets stora öppna inomhuslandskap trivsamt och lätt att navigera i trots sin storlek. Inredningen hade mjuka bruna och gulbruna nyanser, med specialritade möbler i björk och en matta med varierade ränder som markerade gångstråken.

 

 
Foto: Stockholms universitetsbibliotek

Efter 30 år var biblioteket i stort behov av uppfräschning och dessutom hade arbetssätten ändrats både för studenter och personal, och lokalerna behövde anpassas för att motsvara dem. Studenterna behövde mer studieplatser för grupparbete som tillåter både prat, mobiltelefoner och datorer. Även personalens arbetsrum anpassades till samarbete i grupper, vilket också gjorde det möjligt att ge mer yta till studenterna. Samtidigt var det viktigt att bevara Erskines inspirerande miljö med ljus, rymd och interaktion med den omgivande naturen.

Foto: Stockholms universitetsbibliotek

Ombyggnationen pågick under två år och biblioteket hade delvis öppet i princip hela tiden, endast vid julen 2013 var det under ett par veckor helt stängt.  I den publika delen gjordes arbetet i två etapper, där man skärmade av halva biblioteket med plastskynken. Alla böcker, bokhyllor och möbler flyttades först till den ena halvan, sedan till den andra, för att slutligen kunna bres ut igen i hela huset. De tåliga besökarna fick öronproppar och var tvungna att leta efter böcker på helt nya ställen, ibland i nätburar.
 

 
Foto: Cecilia Burman

Bibliotekets arkitektur präglas av hänsyn till miljö. Erskine ville följa naturen, anpassa byggnaden till den så mycket som möjligt. Det är särskilt tydligt mot öst där huset är byggt i en båge runt kullen med ekdungen. Huset känns fortfarande modernt, med kommunikation som tydligt signum. Det påminner både om en järnvägsstation och en Finlandsbåt med sina kommandobryggor.

Flexibilitet var ett hedersbegrepp för Erskine. Utöver ytterväggarna finns i stort sett bara flyttbara väggar i glas och bokhyllor som har flyttats många gånger när verksamheten krävt nya lösningar i lokalerna. Flera efterlängtade grupparbetsplatser för studenterna skapades i samband med ombyggnationen, något som också krävde flera nya fönster för att inte förlora Erskines vision om ljuset.

Foto: Lena Katarina Johansson

Ljusspelet han skapade med stora ljusinsläpp från fönster och ljusgårdar gör byggnaden både trivsam och lättare att orientera i. Samtidigt är ljuset väl avvägt för att varken störa studier eller material. Se på Bokens gata, det nord-sydliga stråket på övre plan som har behagligt ljus från fönster högt uppe – utan att några böcker skadas av solljus!

Foto: Cecilia Burman

 

På denna sida