Vid seminariet presenterar vi vårt pågående arbete med en språkhistorisk antologi om morfosyntaktisk förändring i yngre nysvenska. Denna period har fått rätt lite uppmärksamhet av språkhistoriker, vilket nog har flera förklaringar.

Den viktigaste är säkert att de riktigt maffiga grammatiska förändringarna (kasussammanfall, OV- till VO-följd, ändrad bisatsordföljd, utvecklingen av subjektstvång o.s.v.) redan har inträffat när vi är framme vid 1700-talet. Men vi får inte heller glömma att den tid då (den nu traditionella) periodindelningen först föreslogs, dvs. slutet av 1800-talet, bara låg halvtannat sekel bort från startpunkten för den yngre nysvenskan; 1700-talet hade med andra ord knappt blivit historia ännu. Med hela 18- och 1900-talet bakom oss, ligger det emellertid mycket närmare till hands att gripa sig an den yngre nysvenskan som vilken annan period som helst.

I den kommande antologin finns det flera exempel på att grammatiken förändras på samma sätt i yngre nysvensk tid som under andra perioder – systemet för (abstrakt) kasus förändras, nya ordföljder etableras, nya element grammatikaliseras, och valet mellan olika tillgängliga konstruktioner förskjuts. Samtidigt påverkar standardspråkets framväxt bruket av nya uttryckssätt, och förhållandet till dialekterna blir ett annat. Inte heller dialekterna är oföränderliga.