Våtmark i Stordalen Mire nära Abisko. Foto: Brett Thornton
Våtmark i Stordalen Mire nära Abisko. Foto: Brett Thornton


– När vi beräknar hur mycket metan som avges, nu eller i framtiden, har vi två sätt att göra det på; antingen tittar vi på hur mycket metan som finns i atmosfären och uppskattar bakåt till källorna, eller så summerar vi alla källor. Problemet är att dessa två metoder kan ge oss mycket olika resultat, säger Brett Thornton vid Institutionen för geologiska vetenskaper och Bert Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, som har lett studien.

– Problem kan uppstå om du har en grupp forskare som studerar metanutsläppen från sjöar, och en annan grupp som studerar utsläppen i våtmarker – vad händer om definitionen av våtmarker inkluderar mycket grunda sjöar? Risken är då att vi räknar metanutsläppen två gånger, säger Martin Wik vid Institutionen för geologiska vetenskaper och Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet.

Geovetare kan vanligtvis identifiera metankällor genom att studera isotoper (olika sorters kol- och väteatomer), vilka är mer eller mindre rikligt förekommande beroende på var metanet producerats. I den Arktiska miljön, där flera källor producerar metan med snarlik isotopsignatur, fungerar metoden sämre.

– Vi kan få fram säkrare resultat, men bara om vi utvecklar metoder för att särskilja de olika arktiska metankällorna och justerar modellerna till att bättre representera uppmätta värden, säger Patrick Crill, professor vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet.

Om metan                                                                          

Samtidigt som tillväxten i de globala koldioxidkoncentrationerna har saktat ner stiger nu metanutsläppen snabbare än de har gjort någonsin tidigare under de senaste två decennierna. Metan är en växthusgas som är 30 gånger mer kraftfull än koldioxid. Metanutsläpp till atmosfären väntas öka ännu mer i och med den pågående globala uppvärmningen, särskilt i subarktiska och arktiska regioner.

Om studien

Studien var ett samarbete mellan Brett Thornton, Martin Wik, och Patrick Crill vilka alla är en del av Trace Gas Biogeochemistry group vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, ett laboratorium som har gjort metanmätningar under de senaste 15 åren.

Länk till studien.

Brett Thornton och Patrick Crill deltog nyligen även i ett stort internationellt projekt som syftar till att öka förståelsen för de senaste ökningarna av atmosfärisk metan över hela världen.