Under mitten på 90-talet kom en ny läroplan och nationella prov i matematik utvecklades och introducerades. De nationella proven använde en bedömnings- och poängmodell som skiljde sig från tidigare centrala prov och standardprov. Vid de tidigare proven bedömdes elevernas prestationer med poäng och poängavdrag gjordes för olika typer av fel. Gränserna för provbetyg beräknades efteråt med stöd av normalfördelningskurvan. 
Vid utvecklandet av de nationella proven fanns uppdraget att låta läroplanens syn på kunskaper och lärande genomsyra proven. Detta ledde till att det fanns stora skillnader mot de tidigare proven. Bland annat infördes, i de nationella proven i matematik, det som kom att kallas för positiv bedömning, eleverna fick poäng för lösningens förtjänster och inte avdrag för eventuella fel. Även en mer kvalitativ bedömning infördes och eleverna kunde nu visa sina kunskaper muntligt, arbeta i par eller grupp, i större problemlösningsuppgifter och deras resultat sammanställdes i en kunskapsprofil. Vid bedömningen av enskilda uppgifter kom poängen att kategoriserades som G- eller VG-poäng med stöd av kursplan och betygskriterier. Senare kom även markeringar för visade MVG-kvalitéer. Gränserna för provbetyg kom att sättas innan genomförandet av provet genom kravgränssättningskonferenser med verksamma lärare. Utformningen med poäng som svarade mot olika kvalitativa nivåer gav även möjlighet att skapa villkorade provbetygsgränser som inkluderade visad bredd och djup. Detta var i linje med det dåvarande syftet med de nationella proven som bland annat skulle stödja läraren i bedömningen om, och hur väl, den enskilde eleven nått målen i kursplanen samt ge läraren stöd för betygssättningen.

Sedan införandet av nationella prov och de initiala syftena med nationella prov, har syftena förändrats ett flertal gånger. En diskussion som förts kontinuerligt om provens syften gäller bland annat eventuella motsättningar mellan den pedagogiskt stödjande och utvecklande ambitionen, och den kontrollerande och styrande ansatsen med krav på tillförlitliga data som kan aggregeras på olika nivåer.

År 2011 kom en ny läroplan och syftena med nationella proven omformulerades. Syftena var nu att de skulle användas för att ge information för att bedöma elevernas kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och, för de årskurser där det finns betyg, även som stöd för betygssättningen. Det fanns även en skrivelse om att de nationella proven kunde bidra till att konkretisera kursplanen och till en ökad måluppfyllelse för eleverna. I och med de nya beteckningarna på godkända betyg (E-A) valde provutvecklarna att i de nationella proven ange huruvida de tolkat om poängen prövade matematik som svarade mot E-, C- respektive A-nivån. De kvalitativa nivåerna skrevs fram, men till de olika poängen kopplades även matematiska förmågor. Kategoriserade nivåer och möjliga matematiska förmågor utgick från tolkningar av läroplanen och de analyser som provutvecklarna gjort vid utprövningar av uppgifter.

Efter en diskussion kring utmaningen att de nationella proven skulle svara mot flera olika syften beslutades år 2018 att syftet med nationella proven kort och gott skulle vara att stödja en likvärdig och rättvis betygssättning. Detta skulle kunna tolkas som att de pedagogiskt stödjande syftena hade minskat; de var i alla fall inte längre så tydligt formulerade i syftet.

Förskjutningen i syftet och viljan att samtliga nationella prov skulle använda samma modell för poäng och provbetyg har lett till att Skolverket beslutat om en ny modell för poäng och provbetyg. Den nya modellen gäller från och med höstterminen 2023. Syftet med förändringarna är, enligt Skolverket, att öka giltigheten och tillförlitligheten vid bedömningen. Den nya modellen ger inte utrymme för att ge stöd för olika kvalitativa nivåer eller förmågor på uppgifts- eller poängnivå. Den nya modellen medför att det bara finns en sorts poäng och att varje uppgift har ett maximalt antal sådana poäng som eleven kan erhålla. Detta innebär att kravgränser på de nationella proven i matematik inte längre kan vara villkorade med bredd och djup utan gränserna för provbetyg kommer att utgå från det antal poäng som en elev erhåller i provet som helhet. För elevens del innebär detta även att eleven inte kommer att kunna, via provhäftet, få en uppfattning om enskilda uppgifters nivå. Tidigare skrevs t.ex. poängen (1/1/0) för att visa att ingående poäng låg på E- respektive C-nivå. I det nya systemet kommer motsvarande uppgift noteras med (2p).

I utvecklandet och konstruktionen av de nationella proven i matematik kommer fortfarande nivåer och förmågor vara viktiga utgångspunkter. Målet är fortfarande att utveckla prov med fokus på både bredd och variation, för att eleverna ska ges möjlighet att visa sina kunskaper i matematik på flera olika sätt. Även om poängmodellen förändras så kvarstår provens huvudsakliga uppgift; att vara ett stöd för läraren vid bedömningen och betygssättningen. Varje förändring innebär att alla som ska använda de nationella proven bör sätta sig in förändringarna och diskutera möjliga användningar och tolkningar av resultaten. De tidigare kvalitativa poängen hade många fördelar men förhoppningsvis kan den nya modellen bidra med andra fördelar och förhoppningsvis leda till ökad giltighet och tillförlitlighet vid bedömningen. Nu förändras poängen på proven men inte poängen med proven.

Med vänliga hälsningar Samuel Sollerman
Föreståndare för PRIM-gruppen