Profiles

Bild på Anders Bengtsson

Anders Bengtsson

Professor

View page in English
Arbetar vid Romanska och klassiska institutionen
Telefon 08-16 34 83
E-post anders.bengtsson@su.se
Besöksadress Universitetsvägen 10 C, plan 5
Rum B 544
Postadress Romanska och klassiska institutionen 106 91 Stockholm

Om mig

Fil kand-examen (franska, latin) vid Lunds universitet 1986. Fil doktorsexamen i romanska språk, särskilt franska, vid Lunds universitet 1996. Universitetslektor i franska vid Stockholms universitet 1996-1998. Forskarassistent vid dåvarande VR (HSFR) 1998-2004. Vid samma tidpunkt erhölls forskningsmedel från nämnda forskningsråd för projektet ”Språklig undersökning av medeltidsfranska ” tillsammans med fil mag Anna Chryssafis (f. d. Malmborg). Docentkompetens erhölls 1996. Professor i fransk språkvetenskap 2015. Forskningsområden: historisk fonetik och morfosyntax, modern morfosyntax, vokabulär, filologi och textkritiska utgåvor.

Forskning

Filologi är i dag ett något förbisett område, men jag har under mina år arbetat med olika aspekter inom detta område. Jag har publicerat två textkritiska utgåvor, Vie de sainte Bathilde (1996), och Vie de sainte Geneviève (2006). Den första utgåvan skapades inom ramen för ett avhandlingsarbete, den andra inom projektet Språklig undersökning av medeltidsfranska som beviljades medel av dåvarande HSFR, i dag VR (Vetenskapsrådet). Nedan följer en beskrivning av denna senare utgåva och av pågående forskning.

Den äldsta versionen av Vie de sainte Geneviève från slutet av 1200-talet är en relativt trogen avrimning av poemet. Eftersom denna text var behäftad med många fel och brister, fanns en ny text om den heliga Genovevas liv cirka 1370 (version II). Denna översättning åtnjöt uppenbarligen en stor popularitet, eftersom minst ett tiotal handskrifter med denna version är bevarade. Den förekommer även i förkortat skick i flera inkunabler. Författaren till denna framgångsrika text skulle kunna vara Jean Golein, översättare vid Karl V:s hov. Översättningen är nämligen av mycket hög klass och det är inte orimligt att tro att denne kung låtit denne välrenommerade översättare ge den latinska helgonvitan en fransk språkdräkt. Ur ett filologiskt perspektiv kan man framhålla de studier som jag har kunnat göra av de olika handskrifterna. Bland dem som tillhör version I bör Genève-handskriften framhållas som kunnat studeras ingående, vilket knappt gjorts tidigare. Version II innehåller en relativt okänd handskrift som finns på Bibliothèque Nationale i Paris. Denna sena handskrift synes vara en länk mellan inkunablerna och de övriga handskrifterna och har inte heller studerats ingående tidigare.

Om man studerar språket i texterna, kan man konstatera att prosatexten innehöll flera typiska drag för medeltida prosatexter trots prosaförfattarens försök att troget återge poemet. Antalet kausala bisatser ökade liksom konnektorer som konjunktionen car och särskilt adverbet si, vars förekomst ökar inte mindre än fyra gånger. Dessutom förekommer tempustransposition från presens till preteritum. Den språkliga studien av version I har påvisat syntaktiska strukturer som är typiska för prosan. Inom morfologin är upplösningen av det franska kasussystemet särskilt värd att notera. Att systemet håller på att luckras upp i Parisregionen vid sekelskiftet 1200-1300 bekräftas av denna text. Version II torde vara ännu intressantare ur detta perspektiv: i denna text är upplösningen av kasussystemet tydlig i fråga om artiklar, substantiv och demonstrativa pronomen. Ett ovanligt fenomen som återfinns i denna text är vidare kontraktionen i plural au, bestående av prepositionen a och den bestämda artikeln les.

För tillfället undersöker jag översättningen av latinets absoluta ablativ under medelfranskan och förekomsten av satsförkortningar under nämnda epok. Den fristående satsförkortningen är nämligen en helt ny språklig företeelse för denna period. Att döma av ett läroexempel som "Le maistre lisant les enfans profitent, magistro legente pueri proficiunt" ger den latinska grammatiken oss här en analysmodell för den franska. Exemplet kan tyda på att satsförkortningen kom in i franskan via dessa läroexempel och att den sedan kom att användas av översättare på kanslier. Spridningen av konstruktionen berodde förmodligen på att fler översättare och kopister kalkerade denna konstruktion under latiniseringen. I version II av Vie de sainte Geneviève är flera fall av den latinska förlagans ablativus absolutus direkt översatta till franska. Är den genomgripande latiniseringen orsaken till satsförkortningens förekomst i franska eller finns det andra orsaker?

Inom vokabulär studerar jag förekomsterna av de tre ord som betecknar "ung flicka" i äldre franska. De semantiska skillnaderna mellan orden damoiselle, pucelle och meschine verkar nämligen gradvis ha suddats ut i prosaversionen av Vie de sainte Genevieve. Det första ordet betecknade ursprungligen flickor av ädelt ursprung, det tredje flickor av enkel bakgrund, medan det andra ordet inte hade någon egentlig social valör. Om man studerar de olika miraklen i helgonlegenden, framgår det att en flicka som benämns pucelle kan göra en klättring i den sociala hierarkin och benämnas damoiselle. På samma sätt kan den flicka som först benämns meschine sedan kallas för pucelle. En förutsättning för att detta sker verkar dock vara att de först botats från sina åkommor.

Senast uppdaterad: 19 september 2017

Bokmärk och dela Tipsa