Konferenspapret: Who is responsible for the ice hockey hall?
’Papret’ handlar om krocken mellan marknaden, välfärdsstaten och det civila samhället. I ’papret’ analyseras ett möte mellan invånare i Bruksorten och representanter från kommunen. Mötet handlar om Bruksortens ishockeyhall, vem som är ansvarig för den och vad som ska hända med den. Under mötet anför kommunens representanter ekonomiska och tekniska argument för att hallen är olönsam, något som invånarna bemöter genom att ifrågasätta kommunens ekonomiska beräkningar och deras tekniska argumentation. Under mötet används också politiska argument om hur skattebetalarnas pengar bäst används där invånarna menar att de också är skattebetalare i kommunen. Då kommunen anför marknadsargument som svårigheten att hitta någon som kan driva hallen med vinst och argument om att engagemanget hos unga går ner för att driva hallen ideellt blir invånarna uppgivna. De olika argumenten kan förstås utifrån förändringen från nationalstat till marknadssamhälle, välfärdsstatens abdikering samt nedgången i det civila samhället. Slutsatsen är att frågan om vem som är ansvarig för ishockeyhallen i ett utpräglat marknadssamhälle kan ersättas med frågan om vem som kan göra ishockeyhallen lönsam.
Konferenspapret: Being in limbo or forming a sense of belonging to the Mill town
‘Papret’ handlar om fem asylsökandes lärande under asylsökningsprocessen samt vilken betydelse bruks¬orten har för deras lärande och integration i det svenska samhället. Papret bygger på biografiska intervjuer med fem asylsökanden mellan 19 och 24 år, en man och fyra kvinnor. Papret visar huvudsakligen på två skilda lärprocesser, att lära sig vara i limbo eller att lära sig att integreras i det lokala samhället. De fyra kvinnorna ger uttryck för att vara i limbo. Deras lärande under asylprocessen är eller har varit lång och plågsam. Tre av dem går eller har gått i skolan och en av dem haft praktik på en arbetsplats, men trots att dessa aktiviteter har skapat vissa förutsättningar för lärande så upplever de ingen tillhörighet till bruksorten och ser sig själva som outsiders. Den asylsökande mannen sökte upp en lokal firma för att få en praktikplats då han kom till bruksorten och har därigenom fått såväl arbetstillstånd som uppehållstillstånd på två år. Han har genom sitt arbete blivit inbjuden till och deltagit i aktiviteter som andra män på bruksorten gör och därmed börjat skapa en tillhörighet till bruksorten. Han har genom detta också fått stöd för att lära sig se sig själv som en del av det svenska samhället. Slutsatsen av artikeln är därmed att den formella asylprocessen tycks skapa en situation av att vara i limbo där människor lär sig att bli utanför det lokala samhället och som i sin tur om det pågår under lång tid skapar ett utanförskap till det svenska samhället. Att gå vid sidan om den formella asylsökningsprocessen kan istället skapa förutsättningar att delta i och lära sig bli en del av det lokala samhället och därmed bli en del av det svenska samhället.
