Tidigare studenter vid Institutionen för kultur och estetik

Isabelle Ståhl är författare och fil.dr i idéhistoria. Hon har en doktorsexamen i idéhistoria från Stockholms universitet.

–Jag hade aldrig hört talas om det innan en bekant till en släkting tipsade om att det var ett intressant ämne, så jag började läsa det vid Lunds universitet, säger hon.

Det var också den filosofiska aspekten av idéhistoria som hon tilltalades av.

Martin Wallström är journalist, redaktör och kommunikatör. Han har läst totalt 135 högskolepoäng i idéhistoria, med en kandidatexamen i ämnet och fyra masterkurser: Mediehistoria, Människans gränser, Naturvetenskapernas historia och Sinnenas idéhistoria. Han har också läst två mindre kurser i medicinhistoria.

Martin Wallström hittade till ämnet idéhistoria när han ville börja studera vid universitetet men inte var riktigt säker på vad han ville läsa. Då började han med grundkursen idéhistoria. Han tyckte att idéhistoria kändes som ett väldigt allmänbildande universitetsämne, så han fortsatte med termin två efter att han hade läst ekonomlinjen.

Intervju med Martin Wallström

Martin Romatowski har en masterexamen i konstvetenskap och har läst hela sin utbildning vid Institutionen för kultur och estetik. Nu är han doktorand vid universitetet i Oslo.

–Tanken var från början att läsa grundkursen under en termin, men konstvetenskapen visade sig vara så otroligt kul och rätt att jag knappt fem år senare hade en masterexamen i ämnet, säger han.

Intervju med Martin

Cecilia Berggren är specialist på Stockholms Auktionsverk. Hon har en masterexamen i litteratur- och konstvetenskap.

–Jag har tidigare arbetat inom olika delar av konstvärlden: dels på galleri, inom konsthandel och även som frilansande guide.

–Under mina år på SU studerade jag litteraturvetenskap samt konstvetenskap med breddningsämnen inom projektledning, modevetenskap samt en termin i Rom på Svenska Institutet för klassiska studier.

Helena Wärnhielm är antikvarie på Sörmlands museum.

–Jag valde masterprogrammet i kulturarvsstudier då det är ett tvärvetenskapligt program som ger ett brett perspektiv på kulturarvsfrågor, och för att det är förberedande för både forskarstudier och arbete inom kulturarvssektorn. Utbildningen har gett mig just den breda kunskap i kulturarvsfrågor som jag sökte. I mitt jobb som antikvarie på Sörmlands museum har jag stor nytta av min utbildning, oavsett om jag jobbar med praktiska bevarandefrågor som byggnadsinventeringar eller producerar utställningar med kulturhistoriskt innehåll.

Henrik Nerlund är arkitekturhistoriker och sekreterare/kanslichef på Skönhetsrådet.

–Idag arbetar jag som sekreterare och kanslichef för Skönhetsrådet. Rådet är Stockholms stads expertorgan i frågor som berör stadsbild, stadsliv och kulturmiljö. Jag är arkitekturhistoriker, inriktad på efterkrigstidens planering och förändringsprocesser inom den bebyggda miljön. Inom detta område har jag också skrivit ett par böcker. Jag har en fil mag i kulturarvsstudier från Stockholms universitet.

Emelie Cañadas är lärare vid Tellusborgsskolan. 2023 fick hon utmärkelsen Årets lärare i grundskolan i Stockholm. Hon har en magisterexamen i litteraturvetenskap (4 år) plus den tidigare kombinationsutbildningen som gav en pedagogisk överbyggnad för att bli lärare.

–När jag var färdig med min magisterexamen tänkte jag att, om jag blir svensklärare, då får jag läsa och prata om litteratur varje dag.

Läs intervjun med Emelie

Sara Arvidsson är redaktör vid Albert Bonniers Förlag. I sitt jobb som redaktör redigerar hon allt från prosalyrik till spänningsromaner till reportageböcker. Hon har en fil mag i litteraturvetenskap från Stockholms universitet och har även läst kursen i Förlagskunskap vid Historiska institutionen, och gjorde sin praktik på förlaget vilket ledde till anställning. Dessförinnan har hon bland annat frilansat som korrekturläsare och språkgranskare för tidskrifter, reklambyråer och organisationer. 

–Som redaktör sysslar jag egentligen med samma sak som när jag studerade litteraturvetenskap, fast i omvänd ordning: med andra ord hur litteratur fungerar, hur språk blir till berättande, hur litteraturens inverkan på läsaren rent konkret uppstår – bara innan boken är tryckt istället för i efterhand.

Magnus Bremmer är forskningsredaktör vid Humanistiska fakulteten, Stockholms universitet.

Han disputerade i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik 2015. Han skrev sin avhandling om hur man såg på den fotografiska bilden under 1800-talet. Nu driver han bland annat det digitala bildningsmagasinet Anekdot med podcasten Bildningspodden.

Emma Thimgren är redaktör för musiktidningen Gaffa. Hon byggde en egen kandidatexamen där hon läste Musikvetenskap 1 och 2 samt kandidatkursen, kompletterat med kurser i kreativt skrivande, genusvetenskap och litteraturvetenskap.

Varför läste du musikvetenskap?

–Jag hade en kandidatexamen i journalistik sedan innan och hade börjat skriva om musik, men kände att jag ville fördjupa mig. Till skillnad från många av mina kollegor hade jag ingen längre musikalisk skolning sedan innan och jag fick heller aldrig den musikteorin i grundskolan som jag, och många andra, hade behövt. Därför var musikvetenskapen en bra introduktion och påfyllnad av musikteori samt musikhistoria, säger Emma.

Hur har du nytta av dina studier i musikvetenskap?

–Är du kritiker inom de andra konstarterna är en universitetsexamen i ämnet norm, men så är det inte med musik. De som skaffar sig en examen i musikvetenskap bevakar oftast klassisk musik medan musikkritik av populärmusik ofta klassas som nöjesjournalistik. Det finns ett tillgänglighetskrav som alltid går före substans. Jag tycker popmusiken förtjänar samma grundlighet och analys, det är ju trots allt den som flest av oss möter dagligen. Musikvetenskapen har helt enkelt gjort mig till en bättre skribent och kritiker.

Hur ser du tillbaka på din studietid?

–Musikvetenskapen på Stockholms universitet har en bred täckning som ger kunskaper i allt från musikens byggstenar till den sociala och historiska kontexten till musiken. Vi fick lära oss att analysera klassisk musik såväl som populärmusik och var fria att rikta in oss på den musiken vi själva var intresserade av, vilket gav verktyg jag använder mig av varje dag i mitt jobb. Sen är det såklart väldigt givande att studera med andra som har lika stort musikintresse.

Tony Lundman är redaktör och pressansvarig på Stockholms Konserthus. 

Han är även författare till en bok om tonsättaren Anders Eliasson och har tidigare varit verksam som musikkritiker och musikredaktör på Svenska Dagbladet. Han har studerat musikvetenskap, idéhistoria och filosofisk estetik, vilket ledde till en fil mag. Utöver det studerade han filmvetenskap och italienska ”för nöjes skull”. 

–Jag gjorde egentligen alla ämnesval baserat på lust och intressen, inte utifrån någon jobbstrategi. Samtidigt: ett till synes löst hopkok av ämnen visade sig vara ganska exakt det som jag sedan kunde bygga mitt yrkesliv på.

Johanna Paulsson är frilansande kulturjournalist och musikkritiker i bland annat Dagens Nyheter. Hennes bevakningsområde spänner från klassisk musik till Melodifestivalen, en bredd som hon menar hade varit omöjlig utan studier i musikvetenskap.

Utöver en kandidatexamen i musik- och litteraturvetenskap vid Stockholms universitet har hon en påbyggnadsutbildning i journalistik från Uppsala universitet. Hon brukar även gästföreläsa om musikkritik varje termin på Institutionen för kultur och estetik. 

–Att återvända till institutionen är alltid en ynnest och påminnelse om hur studier och yrkesliv hänger ihop. Utan min akademiska bakgrund hade jag aldrig fått chansen att jobba med det som också är min hobby – musik.

Fredrik Schlott är handläggare på enheten för kultur- och föreningsstöd, Stockholms läns landstings kulturförvaltning. Dessförinnan var han projektanställd som utredare på Musikplattformen (Musikverket) och bloggade för Scenkonstmuseet. På Stockholms universitet studerade han Kulturvetarlinjen med musikvetenskap som huvudämne och socialantropologi som breddningsämne. Genom att rikta sin kandidatuppsats mot en potentiell framtida arbetsplats fick han kontakter som ledde vidare till jobb. 

Scenkonstregissören och dramatikern Farnaz Arbabi är konstnärlig ledare vid teatern Unga Klara, nationell scen för barn och unga. Hon läste Teatervetenskap I och II, och har också studerat filmvetenskap, pedagogik, kreativt skrivande, journalistik och har en kandidatexamen i teaterregi.

–Utöver all kunskap jag fick så var det underbart att få ägna sig åt teater i ett helt år! Dessutom träffade jag vänner för livet, och många som senare blev mina medarbetare och kollegor.

Vad gav teatervetenskapen dig?

–Verktyg för att analysera teater, förståelse för scenkonst i olika kulturer och delar av världen samt fördjupning i intressanta konstnärsskap. Och så får man se en herrans massa scenkonst!

Anna Karinsdotter är teaterchef för Drottningholms Slottsteater. Hon har en fil mag i teatervetenskap med dansinriktning.

Vad gav utbildningen dig?

–En fantastisk kunskapsbank och ett rikt kontaktnät som jag använder än idag.

Varför ska man läsa teatervetenskap?

–Teatern är en kommentar, referent och spegling av samhället.

• Man ska läsa teatervetenskap för att få verktyg för att förstå alla parametrar som tillsammans skapar scenkonst (publiken ser bara toppen på isberget, men helheten behöver vara på plats för att slutresultatet ska fungera).
• Man ska läsa teatervetenskap för att lära sig analysera scenkonst, vad är det som gör att jag uppfattar något som bra eller dåligt?
• Man ska läsa teatervetenskap för att få den historiska tidslinjen som samtiden ofta refererar till och påverkas av.

–Inom teatervetenskapen finns: teater, konst (scenografi), musik (opera), litteratur (dramatik och libretto), arkitektur (teaterhusen) och dans. Du får som student lära dig helheten.

Anna Karinsdotter har även läst musikvetenskap, konstvetenskap, religionsvetenskap, filosofisk estetik och en termin japanska.

Hannes Meidal är skådespelare, dramatiker och teatervetare. Han har en fil.kand från Stockholms universitet (teatervetenskap, filmvetenskap, idéhistoria) 2003, och studerade därefter vid Teaterhögskolan i Stockholm 2003–07.

–Teatern är en komplex konstform: text, regi, skådespeleri, scenografi, kostym, ljus, ljud samverkar och bildar en helhet som, på en rad olika plan, kommunicerar med publiken. Teatervetenskapen ger en analysverktyg som hjälper en att förstå och sätta ord på det man upplevt. Eftersom teatern ”lånar” uttryck från så många andra konstformer är dessa verktyg dessutom i högsta grad applicerbara på fler områden. Många fenomen i den så kallade verkligheten, inte minst inom politiken, formas och styrs av grepp och effekter hämtade från teaterns värld.

–Teatervetenskapen har gett mig kunskaper som jag har användning av dagligen. Som skådespelare ger mig pjäs- och föreställningsanalysen ledtrådar in i ett verk. Jag har fått ingångar som gör det lättare att tänka, tala och skriva om teater. Den grundläggande undervisningen i teaterhistoria gör det möjligt för mig att orientera mig i världsdramatiken. Jag tror att alla som är intresserade av att på något vis arbeta med teater – som skådespelare, regissör, scenograf, dramatiker, dramaturg, producent eller kritiker – har glädje och nytta av att studera teatervetenskap.