Fonetiklaboratoriet firar 70 år av forskning och utbildning

Fonetiklaboratoriet vid Stockholms universitet fyller 70 år. Sedan starten 1952 har man utbildat tusentals språkstudenter och bedrivit forskning om tal, röst och samtal.

På plan två i Södra husets C-flygel ligger Fonetiklaboratoriet med lokaler och utrustning för experimentella studier i talets akustik, produktion och perception. Här finns bland annat ”Tysta rummet”, en ekofri miljö uppbyggd av ljudabsorbenter och nätgolv.

Tysta rummet, Fonetiklaboratoriet. Professor Mattias Heldner fäster utrustning på en testdeltagares hals. Foto: Lena Katarina Johansson

De specialbyggda labblokalerna på Frescati stod klara 1977, men verksamhetens historia går längre tillbaka än så, nämligen till 1952.

– Vi firar 70-årsjubileum i höst och med det firar vi också rötterna till lingvistiken i Stockholm, säger Mattias Heldner som är föreståndare för Fonetiklaboratoriet och sedan 2020 också prefekt vid Institutionen för lingvistik.

De två avdelningar vid Stockholms högskola som hette Fonetiska övningslaboratoriet och Fonetiska forskningslaboratoriet, och som öppnade 1952, är nämligen ursprunget till Institutionen för lingvistik.

 

Labb i lägenhet blev starten för fonetiken

Allt började i en tvårummare på Uggleviksgatan 11 i centrala Stockholm. Här, i varsitt rum, inhystes Fonetiska övningslaboratoriet och Fonetiska forskningslaboratoriet med utrustning som för tiden var avancerad: ljudanpassad studio, avlyssningsplatser för språkinspelningar, mingograf och ljudspektrograf. Initiativet kom från två språkforskare, slavisten Birger Calleman och romanisten Max Gorosch och förutom undervisning i form av uttalsövningar och kurser i experimentell fonetik bedrevs också seminarier i modern lingvistik. Här lades grunden till det som senare skulle bli forskningsämnena fonetik och allmän språkvetenskap.

Idag finns ingen av de drivande personerna bakom labben kvar. Men två som minns den tidiga verksamheten är makarna Björn och Britta Hammarberg. idag professorer emeriti i allmän språkvetenskap respektive logopedi.

Britta och Björn Hammarberg (privat foto).

Björn Hammarberg fick möjlighet att besöka labben redan 1953, som gymnasist på Norra Real:

– Min lärare i tyska kände Max Gorosch. Han ordnade så att vi fick en visning. Detta var uppenbarligen något nytt och speciellt vid den tiden!

Björn återvände senare som student och gick den allra första kursen i ämnet fonetik i slutet av femtiotalet. Flera av de undervisande lärarna kom att bli pionjärer inom sina respektive områden:

– Gunnar Fant gav oss grunderna i akustisk fonetik och en fläkt av forskningen vid Taltransmissionslaboratoriet (KTH). Öron-näsa-halsläkaren och foniatern Gunnar Bjuggren, som blev en av grundarna till logopedin i Sverige, tog upp samband inom fonation och artikulation och kanske något om röst- och talproblem. Här fanns också dialektforskaren Folke Hedblom och språkvetarna Claes-Christian Elert (senare föreståndare för fonetiklaboratoriet) och Lars-Gunnar Hallander.

Jag la språkstudierna på hyllan för fonetik var så mycket roligare

Britta Hammarberg, professor i logopedi

Under åren som följde växte verksamheten. På uppdrag av bland andra Skolöverstyrelsen utvecklades språkkurser och läromedel. En förberedande kurs i fonetik var obligatorisk för alla som läste språk vid universitetet och studentkullarna kunde bestå av uppåt 1000 studenter. När lokalerna blev för små hyrde man in sig på stadens biografer.

Britta Hammarberg tog den förberedande kursen 1960. För henne kom den att bli avgörande:

– Jag som skulle bli lärare i tyska och franska lade mina språkstudier på hyllan och kom att ägna mig åt fonetik istället. Det var så mycket roligare!

Björn och Britta beskriver hur de tidiga åren på de fonetiska laboratorierna präglades av en modernistisk anda och en stor entusiasm hos föreståndaren Max Gorosch och assistenten Sven Mossige-Norheim. Britta minns särskilt ett undervisningstillfälle där Sven kastade ut ett fång magnetband från en rullbandspelare över auditoriet i biografen.

– Han ville att studenterna skulle känna och förstå att det var järnfilspån på banden som magnetiserades i bandspelaren och gav mönster av variationer i ljudvågen utifrån det inspelade talet.

 

Långvarig gemenskap med KI och logopedutbildningen

Britta Hammarberg är en förgrundsgestalt inom svensk logopedi. Under många år förestod hon logopedutbildningen och idag är hon professor emerita vid Karolinska Institutet. Det var via mötet med fonetiken och personer som Gunnar Bjuggren och Claes-Christian Elert hon blev bekant med logopedin, som vid den här tidpunkten var ett nytt område. När logopedutbildningen vid Karolinska Institutet startade 1964, som den första i sitt slag i Sverige, ingick Britta i den första studentkullen. Dessa tidiga kontakter mellan KI och Fonetiska övnings- och forskningslaboratorierna la grunden till ett långvarigt samarbete där Institutionen för lingvistik alltjämt ansvarar för enskilda kurser inom logopedprogrammet.

 

Forskningen utvecklas med nya metoder

När Stockholms universitet i början av sjuttiotalet fick ett eget campus i Frescati, följde Institutionen för lingvistik med och 1977 stod det specialbyggda Fonetiklaboratoriet klart. Här har en rad prominenta fonetiker arbetat här genom åren, däribland Björn Lindblom och Francisco de Lacerda.

Mattias Heldner i Tysta rummet, Fonetiklaboratoriet. Foto: Karin Lindahl

Mattias Heldner är stolt över sitt uppdrag som föreståndare och ser sig som en länk till historien:

– Jag känner eller kände flera av dem som undervisade vid Fonetiska övningslaboratoriet. Claes-Christian Elert, som använde labbet för sitt avhandlingsarbete på 50-talet, fanns med under min doktorandtid i Umeå. Gunnar Fant träffade jag ofta under min tid som forskare på KTH.

Vi är glada att de språkpedagogiska aspekterna idag är tillbaka i vår närhet

Mattias Heldner om att Språkstudion numera hör till Institutionen för lingvistik

Vid frågan om Fonetiklaboratoriets framtid nämner Mattias Heldner flera möjliga utvecklingsvägar:

– Vi kommer fortsätta samla in data om olika aspekter av tal, röst och samtal. Akustiska inspelningar och mätningar är kärnan men vi behöver också fortsätta studera andning, tonande och tonlösa källor, artikulation i talröret, hörsel och talperception. Jag arbetar också för att ansluta fonetiklabbet till forskningsinfrastrukturen Nationella språkbanken och därigenom göra resurserna tillgängliga för fler forskare.

Experiment på SUBIC. Två testdeltagare är utrustade med EEG, andningsband, kontaktmikrofoner och vanliga mikrofoner. Forskarna letar efter hjärnaktivitet relaterad till turtagning. Foto: Jens Olof Lasthein

På senare år har Institutionen för lingvistik vuxit med två fristående enheter: hjärnavbildningscentret SUBIC (sedan 2018) och Språkstudion (sedan december 2021, tidigare hörande till Institutionen för språkdidaktik). 

– Metoder för hjärnavbildning ger oss ytterligare möjligheter att studera språk, tal och samtal i hjärnan. Vi vill till exempel undersöka hur vi kan studera artikulationsrörelser i talet med hjälp av MR-kamera. Vi gläds också åt att Språkstudion numera hör till oss och att de språkpedagogiska aspekterna är tillbaka i fonetiklabbets närhet.

Den 25 november uppmärksammas 70-årsjubileet i Fonetiklaboratoriet med ett firande för medarbetare och inbjudna gäster.

 

Läs mer

Institutionens historia: Från Uggleviksgatan till Frescati

Forskning inom fonetik

Fonetiklaboratoriets hemsida