Forskningsprojekt Att förlora en närstående i suicid
Efterlevandes erfarenheter av sorg och utvärdering av ett stödprogram
Varje år dör omkring 1 500 personer i Sverige till följd av suicid. Varje förlust får omfattande konsekvenser för de många närstående som berörs. Att förlora en närstående i suicid beskrivs ofta som en särskilt smärtsam och komplex erfarenhet. Förlusten medför en sorg som kan skilja sig från sorg vid andra typer av dödsfall: den väcker ofta svåra existentiella frågor, en stark önskan att förstå vad som ledde fram till det inträffade samt komplicerade känslor av skuld och skam som kan vara belastande. Sorgen kan över tid utvecklas till psykosociala svårigheter och påverka både hälsa och livssituation. Trots detta är det professionella stöd som erbjuds efterlevande fortfarande otillräckligt, och osäkerheten kring vilka insatser som faktiskt hjälper dem som drabbas av en suicidförlust är fortsatt stor.
Detta doktorandprojekt genomförs i samarbete med den ideella organisationen Spes (Riksförbundet för SuicidPrevention och EfterlevandeStöd) och syftar till att fördjupa förståelsen av hur personer som mist en närstående genom suicid upplever och hanterar sin sorg, hur förlusten påverkar deras liv och hälsa samt vilken betydelse olika former av stöd kan ha i denna process. Genom att studera deltagare i Spes stödprocessgrupp En väg framåt kombineras kvalitativa och kvantitativa perspektiv i en multimethod-design.
Projektet har två huvudsakliga målsättningar:
- Att undersöka efterlevandes erfarenheter av förlust, sorg och livssituation.
Studien söker fördjupad kunskap om hur personer beskriver tiden efter suicidförlusten, vilka strategier de använder för att hantera sin sorg och vilka former av socialt och professionellt stöd de har haft tillgång till. Genom narrativa intervjuer analyseras deltagarnas berättelser om livet före och efter stödinsatsen, med uppmärksamhet på hur olika anhörigpositioner, identitetsmarkörer och sociala sammanhang kan påverka deras erfarenheter. - Att utvärdera stödprogrammets eventuella betydelse och upplevda påverkan.
Genom deltagandeobservationer undersöks det kunskapsmässiga innehållet i stödprogrammet samt hur stöd utbyts mellan ledare och deltagare, och deltagare emellan, inom ramen för programmet. De efterföljande intervjuerna med deltagarna undersöker hur de upplevde programmets innehåll, vad som uppfattades som meningsfullt eller mindre hjälpsamt samt hur de beskriver eventuella förändringar i sin sorgeprocess, livssituation och psykiska hälsa efter deltagandet. Självskattningsformulär som besvaras före och efter deltagandet i stödprogrammet fångar variationer mellan deltagarna i sorg, psykiskt mående, posttraumatisk stress och känsla av sammanhang, samt förändringar över tid.
Genom att analysera deltagarnas berättelser tillsammans med kvantitativa mätningar genomför projektet en fördjupad studie av efterlevandes behov, erfarenheter och respons på stöd. Resultaten förväntas bidra till utvecklingen av mer kunskapsbaserade insatser för personer som drabbats av suicidförlust och till den bredare forskningen om sorg, återhämtning och psykosocialt stöd. Projektet stärker också det nationella arbetet med att ta fram en evidensbaserad struktur för efterlevandestöd vid suicid. Målet är att förebygga sociala problem och ohälsa bland efterlevande, samt att förbättra tillgången till stöd som kan främja sorgebearbetning.
Doktorand: Nea Strandkulle
Projektansvarig/huvudhandledare: Anneli Silvén Hagström
Biträdande handledare: Hilma Forsman