Forskningsprojekt Cirkumpolära performancekulturer

Projektet har två övergripande syften. För det första kommer jag att studera utvalda historiska och samtida pjäser och uppsättningar. Jag analyserar deras konstnärliga former och politiska innehåll samt deras kritiska mottagning för att visa hur scenkonstnärer i det cirkumpolära området hanterar det koloniala arvet. Jag ämnar även undersöka vilka finansiella, administrativa och politiska utmaningar dessa ensembler ställs inför i sina långvariga försök att uppnå status som nationalscen respektive regional scen, liksom i sina försök att få tillgång till en permanent teater och/eller säkra offentliga bidrag. Dessa frågor analyseras utifrån ett transnationellt perspektiv. Det transnationella perspektivet innebär att jag inte ser dessa performancekulturer som nationellt isolerade, utan som varande i ständig dialog med varandra – en dialog som sträcker sig över hela det cirkumpolära området. För att komma åt och skala fram komplexiteten i dessa transnationella kulturella utbyten, nätverk och relationer, är mitt andra syfte att mynta och applicera begreppet ”cirkumpolära performanceprocesser”. Begreppet kommer att fungera som ett analytiskt verktyg som ska hjälpa till att förankra de arktiska urfolkens performancekulturer i ett interkulturellt och transnationellt sammanhang på så vis att begreppet både respekterar den lokala kulturen och historien och visar på utbyten och erfarenheter som sträcker sig över nationsgränserna. Metoden bygger på etiskt försvarbara principer, informerat och frivilligt samtycke och deltagande samt en vilja att stödja urfolkens kulturella självbestämmanderätt.

Projektets första del fokuserar på teater och performance i den svenska sidan av Sápmi och i synnerhet Giron Sámi Teáhter som har sitt säte i Kiruna/Giron. Jag studerar den moderna samiska scenkonstens historia från rötterna i ensemblen Dálvadis som grundades 1971 för att protestera mot svenska och transnationella företags exploatering av mark och naturresurser i Sápmi till samtida försök att etablera Giron Sámi Teáhter som en nationalscen för urfolkens scenkonst i Sverige. Jag argumenterar genomgående för att samiska scenkonstnärers dekoloniala arbete bör förstås på ett intersektionellt sätt som tar hänsyn till frågor kring kolonialism, genus och feminism, sexualitet och queerstudier, kritiska ras- och vithetsstudier samt barn- och ungdomsperspektiv. Metoden bygger på arkivstudier av historiskt material, föreställningsanalyser av samtida uppsättningar samt intervjuer med scenkonstnärer, s.k. ”knowledge holders” (teaterchefer, konstnärliga ledare, regissörer, skådespelare, dramatiker, scenografer och kostymdesigners). För att garantera det etiska ansvaret följer jag föreskrifter som har tagits fram av dekoloniala och arktiska forskare inom humaniora och samhällsvetenskaperna i samråd och samarbete med urfolk samt etiska kriterier som har föreslagits av Samerådet, Sametinget och Svenska Samernas Riksförbund.