Litteraturprofessorn Boel Westin gästar Bildningspodden och introducerar en finlandssvensk gigant, i samtal med Hedvig Ljungar.
Mumintrollen gjorde Tove Jansson (1914-2001) världsberömd – men kastade också en svårskringrad skugga över hennes övriga konstnärskap. Hon var målaren som under 30-talet började teckna nazikritiska karikatyrer för Helsingsfors satirpress. Redan då hade hon en lika nära relation till det skrivna ordet. I sitt starkt visuella författarskap skulle Jansson skildra såväl existentiell ångest och ensamhet som idyll och gemenskap. Och mumintrollen blev hon aldrig av med, trots att hon försökte. Vad var det mest banbrytande med Tove Jansson som konstnär och författare? Vad kan hennes ord och bilder säga oss idag? Lyssna på avsnittet
Boel Westin är professor i litteraturvetenskap, 1998–2018, särskilt barn- och ungdomslitteratur vid Institutionen för kultur och estetik. 1988 disputerade hon på den första avhandlingen om Tove Jansson, Familjen i dalen. Tove Janssons muminvärld, och 2007 utkom biografin Tove Jansson. Ord, bild, liv på Albert Bonniers förlag. Westin är också ordförande i juryn till Astrid Lindgren Memorial Award samt huvudredaktör till det aktuella tvåbandsverket Den svenska barn- och ungdomslitteraturens historia (Natur & Kultur).
Bildningspodden görs vid Humanistiska fakulteten, Stockholms universitet. Varannan vecka bjuder podden på ett timslångt samtal om en historisk person, epok, idéströmning eller ett konstnärligt verk. Den är en del av det digitala bildningsmagasinet Anekdot.