Utskriven version av Kemiska fotspår – hur gifter går i arv

Karin Gyllenklev: Kan en giftpåverkan ärvas på grund av sådant som en pappa eller en farfar till exempel exponerats för i livet?

Oskar Karlsson: Mannens miljö. Vår miljö är viktig för våra framtida generationers hälsa och barnen så att säga. Därför så tycker jag att man börjar ge råd också till till fäder som vill skaffa barn.

Karin Gyllenklev: Du lyssnar på en öppen föreläsning från Stockholms universitet.

Karin Gyllenklev: I kväll ska det handla om kemikalier. Molekyler som vi människor skapat och som idag finns överallt omkring oss i kläder, skärbrädor, byggmaterial, papper. Hur kan de påverka vår hälsa? Och kan en giftpåverkan ärvas så att barn eller till och med barnbarn har större risk att drabbas av vissa sjukdomar på grund av sådant som en pappa eller en farfar till exempel exponerats för i livet. Jag som ställer frågor heter Karin Gyllenklev och är vetenskapsjournalist. Och svaren får vi idag av Oskar Karlsson, professor i toxikologi vid Stockholms universitet. Välkommen! Oskar.

Oskar Karlsson: Tack så mycket!

Karin Gyllenklev: Nybliven professor.

Oskar Karlsson: Ja, det är nog ganska precis två veckor sedan.

Karin Gyllenklev: Verkligen nybakad. Vad gör en toxikolog?

Oskar Karlsson: Ja, toxikologer kan göra många arbetsuppgifter, men överlag så handlar det om att studera hur olika kemikalier kan påverka oss människor eller miljön. Djur i miljön, i naturen.

Karin Gyllenklev: Jag tänker att vi ska strax prata om just den forskningen som du gör. Men innan det kan vi inte bara måla upp. Vad är det för kemikalievärld vi lever i idag.

Oskar Karlsson: Jag tror som de flesta vet så har vi kemikalier runt omkring oss hela tiden i våra liv. Och som samhället ser ut idag så finns det fullt i till exempel kläder eller i maten. Framställningen av läder är väldigt mycket kemikalier som man använder för att få den materialet som man vill. Så ja, i stort sett finns det kemikalier överallt och många av dem är såklart väldigt viktiga för har en viktig funktion och viktiga för det samhälle som vi lever i idag. Men samtidigt så vet vi inte speciellt mycket om dem när det gäller vilka typer av negativa effekter de kan ha såklart. Många är ofarliga, men samtidigt är det över 350 000 kemikalier som är registrerade på marknaden och det är en del av de. Kemikalierna vet vi mycket om, men andra vet vi inte speciellt mycket om faktiskt.

Karin Gyllenklev: 350 000.

Oskar Karlsson: 350 000 som man vet är registrerade på olika marknader och används i produkter. Men antagligen så kan det vara ännu fler faktiskt.

Karin Gyllenklev: De här hamnar i oss. Är det inte så att alla vi, du och jag och hela publiken som sitter här i Tranströmerbiblioteket. Vi har massa av de här kemikalierna i oss.

Oskar Karlsson: Vi har alla jättemycket kemikalier i vårt blod. Så är det absolut. Som tur är är det ju i de flesta fall låga nivåer, men åtminstone är det hundratals, antagligen tusentals, olika kemikalier. Men såklart kemikalier. Och då pratar vi om syntetiska kemikalier. Det är mycket. Vi har ju mycket kroppsegna ämnen som egentligen är kemikalier, men nu pratar vi om syntetiskt framställda.

Karin Gyllenklev: Hur jag tänker på såna här kemikalier som kanske finns i flamskyddsmedel, i soffor eller rengöringsmedel eller i våra kläder. Det är ju sånt. Det är inte sånt som vi äter direkt. Hur kommer det in i oss?

Oskar Karlsson: Precis som du säger äter det ju en vanlig väg att vi exponeras via maten, men det kan ju vara till exempel bekämpningsmedel och andra produkter, konserveringsmedel och annat som tillsätts till maten. Det kan tillsättas aktivt för att man vill ha det där, men sen kan det ju vara som bekämpningsmedel kan ju vara mer än bio. Egentligen vill man ju inte att det ska vara, men men men. Sen finns det andra sätt vi tar upp kemikalier via huden till exempel. Då kan det ju vara mer kosmetiska produkter eller fast andra vägar också. Men hudupptag är ett sätt och sen luften också. Kan vi ha inandning? Kan vi ta in kemikalier?

Karin Gyllenklev: Ja. Du sa att vi vet inte så mycket om de här egentligen. Hur de påverkar vår hälsa. Är inte det konstigt eller borde vi inte veta det?

Oskar Karlsson: Jo, det kan man ju tycka. Och det tycker ju verkligen jag. Men tanke på det yrkesval jag gjort och tittat på kemikalier. Men om man tänker på till exempel läkemedel är ju också kemikalier, Men de är ju betydligt mer studerade. Men det är kanske inte så svårt att förstå, för de är ju designade för att just ha effekter i vår kropp och då finns det väldigt strikta krav på olika tester som måste göras för att det ska komma ut på marknaden, för att det ska vara säkert och så. Men sen är det ju fortfarande så att de kan ha biverkningar och ha negativa effekter, vilket också är toxikologi, liksom mekanismerna bakom hur det sker. Men det är alltså läkemedel. Men när det gäller kemikalier så var det ju sen kanske 50 eller 70 talet. Har det verkligen exploderat med kemikalier i samhället och produkter som som vi i kanske framför allt västvärlden använder och. Och i början fanns det i princip inget säkerhetstänk kring det. Och de kemikalierna finns ju fortfarande används. Och det finns ju såklart regleringar. Och det finns myndigheter som jobbar med det här i olika länder, men även mer inom EU och mer globalt. Det är ju reglerat, men samtidigt så är det så ändå, Så lite som krävs för vissa. Och den kunskap som som vi har är. Det finns fortfarande väldigt mycket att lära.

Karin Gyllenklev: Man har hört ganska mycket om PFAS på sistone i media. Det brukar också kallas för evighets kemikalierna för att de bryts ner så otroligt långsamt. Eller så bryts de inte ner alls utan stannar kvar. Och där har man ju sett i djurförsök att de bland annat de här kemikalierna kan orsaka cancer och påverka immunsystemet I. I Kallinge så läckte det ut mycket PFAS i dricksvattnet. Det var tusentals personer som som bor där som utsattes för den här kemikalien och man tror att det är flera fall av cancer hos invånarna som är kopplade till den här PFAS exponeringen. Även om det inte går att veta hundraprocentigt är PFAS. Är det värsting kemikaliegruppen eller är det bara att vi har hört mycket om den på sistone?

Oskar Karlsson: Ja, det är en väldigt dålig dålig klass av kemikalier för att just för att de finns runt omkring oss och de är svåra att bli av med. Och där är det också ett bra exempel på hur det funkar. Att det finns några som är mer kända som kallas PFOS och PFOA. Och de är då, då väljer industrin och de är också har blivit förbjudna via olika vägar. Men industrin väljer också att byta och ändra, men då byter de ofta till en annan kemikalie inom samma klass för att de vill ha samma funktioner i sina material, och då byter man till något som som också är högfluorerade ämnen, och då för att kunna hålla sin materialegenskap intakt. Men då är det också väldigt stor risk att man har samma typ av negativa effekter, och de bryts inte heller ner i miljön och där det är som en liten ond en dålig cirkel där att de. Ett problem är också att Då kan det helt plötsligt gå in på några ämnen som vi vet ännu mindre om, eftersom de kan ju i princip vara värre eller minst lika dåliga. Så där är det någonting som diskuteras. Det är inte egentligen direkt vad vi håller på i i min forskningsgrupp, men att det diskuteras att man ska börja förbjuda kemikalier mer i klasser, Då kan man hindra det lite grann.

Karin Gyllenklev: Att åt hela gruppen som man inte bara kan byta till något liknande.

Oskar Karlsson: I och med att att man antagligen har väldigt liknande problem med de man byter till så att säga.

Karin Gyllenklev: Oskar På din forskargrupp hemsida så står det Vår uppgift är att skydda dig. Lite superhjälte. Vad är det ni gör?

Oskar Karlsson: Precis, det är ju vår övergripande vision kan vi säga. För i vår forskning så framför allt försöker vi förstå bättre hur kemikalier faktiskt kan påverka biologiska system och oss människor framför allt. Men även miljöer, alltså även grodor och andra vattenorganismer studerar vi. Så att förstå och kunna ta fram bättre testmetoder som möjliggör en effektivare Testning och möjlighet att testa fler kemikalier och på så sätt också kunna leda till att vi använder säkrare kemikalier och hjälper till att förbjuda de kemikalier som kan vara värst, så att säga.

Karin Gyllenklev: Sen har ni ju ett projekt där ni undersöker epigenetik, ärftlighet eller vad ska vi kalla det? Ja, det har ett snajdigt ord. När du har sagt det någon gång förut Ja.

Oskar Karlsson: Jag vet, vi pratar väldigt mycket engelska i vårt arbete så på engelska kallas det. Vad vi fokuserar på är epigenetiska arv. Det är ändå det som man kan säga på svenska. Men vi tittar mer på pappans miljö, alltså mannens miljö och så. På engelska kallas det paternal epigenetic heritage Så det är ett av de stora projekten som vi har i min forskargrupp.

Karin Gyllenklev: Berätta om det?

Oskar Karlsson: Ja, det handlar mycket om att man, om man tänker sig att det har varit ganska mycket fokus på miljön, den kvinnliga miljön Och det är inte så konstigt med tanke på att att man ändå går med barnet under graviditeten en lång tid, så att de typerna av ämnen man kan utsättas för under graviditeten kan såklart ha en stor påverkan på fostret och till slut hälsan för barnet och så. Och även andra miljöfaktorer. Men men, det finns inte. Det finns absolut inte lika mycket när det gäller mannens miljö. Som sagt, det är förståeligt på många sätt. Men det börjar komma mer och mer stöd för att faktiskt miljön kan. Mannens miljö kan påverka barnen och potentiellt även fortsatt över flera generationer. Det kallas för transgenerationell epigenetiska arv och hur det går till är ju vid fertiliseringen. När alltså befruktningen av ägget så levererar spermierna mannens del av DNAt. Men spermien innehåller mer saker, så det finns även det som man kan kalla epigenetiska faktorer. Och det är sådant som som faktiskt miljön kan påverka beroende på hur mannen lever. Och det kan vara stress och det kan vara andra saker. Men vi har kemikalieperspektivet också i det här, i den här forskningsfrågan. Så det kan påverka vad som finns i spermien och när det då när den spermien befruktar ägget så levereras de faktorerna. Då kan det påverka hur den tidiga utvecklingen av embryot faktiskt sker Och då kan det senare leda till att man faktiskt är lite förändrad, att man är programmerad på ett annat sätt.

Karin Gyllenklev: Vi pratar epigenetik. Det är inte att det är gener i DNAt som har muterat, utan epigenetik är någonting som snarare kanske reglerar genuttrycket.

Oskar Karlsson: Det är bra uttryckt. Mutationer är en annan sak. Det är någonting som när DNA sekvensen faktiskt förändras. Och det kan ju också ske. Men man tror inte att det sker så mycket i spermierna på det sättet. Så där epigenetiska reglering. Det handlar ju mer om hur generna uttrycks, hur de. Så vi har en speciell genuppsättning. Men det är minst lika viktigt när och hur vilka gener som uttrycks.

Karin Gyllenklev: Lite som vilka som är påslagna eller vilka som är av.

Oskar Karlsson: Ja precis. Och det är ju då det är väldigt komplext hur det regleras. Men den regleringen är ju superviktig under den normala utvecklingen. För i början är varenda cell har samma DNA i ett embryo, men i slutändan så kommer några vara olika celler i hjärnan eller hudcell eller. Och det är epigenetiska reglering och det är ju hur hur vi utvecklas från befruktning till embryo och sen efter födsel. Det finns ju faktiskt en risk att om man om man ändrar någonting där i början, så kan det ha betydelse för för hälsa och olika typer av egenskaper.

Karin Gyllenklev: Men vi vet inte.

Oskar Karlsson: När det gäller människa. Det finns. Det finns flera kända studier som tyder på att det faktiskt skulle kunna vara så här och att. Men jag skulle säga ändå att det behövs mer för att tydligt säga att. Att det här med genetiskt arv är viktigt i människa. Men det finns mer från andra enklare organismer. Men men, vi tror ju väldigt starkt på. Vi har ju själv många eller djurmodeller som visar att att en. Om man exponerar en en mus, en hanne och sen de får para sig med så blir avkomman alltså barnen annorlunda. När man exponeras för en hormonstörande ämnen. Jag skulle säga att det behövs mer forskning inom det här, men det är absolut väldigt möjligt att att förändrade innehåll i spermierna kommer att påverka embryoutvecklingen och att det gör att de faktiskt blir att det kan påverka hälsan hos barnen.

Karin Gyllenklev: I den här studien där ni tittade på mössen, på vilket sätt blev de då?

Oskar Karlsson: Det som vi ser är den huvudsakliga djurmodellen som vi jobbar med är att det metabola systemet är förändrat. Det är förmågan hur vi behandlar den mat vi får i oss. Till exempel om man får hög kalori mat som är mycket fett så reagerar de annorlunda. Det ser vi i fettvävnad, till exempel att den är förändrad. En annan viktig del som vi ser är immunsystemet har förändrat också i och i vår djurmodell. Så ser vi det faktiskt i barnen. Sen har vi parat hannarna där för att få barnbarn eller Och där ser vi liknande något. Det blir något urvattnat så det är inte lika starka effekter. Men men fortfarande. Både det metabola systemet och immunsystemet förändrat.

Karin Gyllenklev: Så det här mus barnbarnet har, även om den inte alls har utsatts för den här kemikalien. Har den fått ärva kemikaliepåverkan från sin morfar?

Oskar Karlsson: Ja, precis. Exakt. Och då blir det ju en liten annan sak för barnen. Då är det ju att pappan har en direkt exponering för en kemikalie, och det tror jag personligen väldigt starkt på, att mannens miljö, vår miljö, är viktig för. För våra framtida generationers hälsa och barnen så att säga. Därför så tycker jag att man redan, baserat på vad som finns nu, att man kan börja ta hänsyn till det så att man börjar ge råd också till till fäder som vill skaffa barn, och att man i princip är det allmänna råd att man ska ta hand om sin hälsa och så. Och en annan intressant sak här är ju att till exempel om om det händer att barnet har någon förändring eller så, så är det inte helt ovanligt att kvinnan tar på sig en skuld för det. Men många gånger ska jag säga att det faktiskt är slumpen. Men det är klart, det kan ju vara att det händer någonting under graviditeten och så. Men men, det är inte många gånger mannen börjar tro att det hade någonting att göra med vad han, hans miljö och så. Men det är viktigt att tänka på mannen i de i den situationen. Sen kände jag att det ärvs till barnbarnen. Så då började vi prata om. Då blir det andra mekanismer och det blir ännu mer komplicerat så att säga.

Karin Gyllenklev: Men steg ett är något på något sätt och bara det här sker faktiskt. Den här typen av epigenetiska arvet sker. Och sen finns det ju Ni tittar ju bara på en kemikalie eller en kemikalie grupp. Sen finns det otroligt många och hur alla de då kan påverka barn eller barnbarn, det har vi ingen aning om.

Oskar Karlsson: Nej, precis så finns det ju det andra inom det här området med epigenetiska arv och faderns miljö. De har tittat på andra. De är inte. Kommer inte från kemikalie vinkeln som vi gör utan. Om man tittar på maten till exempel, som man ger. Om man gör olika nivåer av protein eller fett. Även det de har i sina modeller sätt att. Att det kan hända någonting i barnen miljö. Det är ju det som gör det hela komplext. Att vi har. Allting interagerar med varandra. Så det var inte bara. Vi inte bara exponerar för en kemikalier, vi exponerar för många kemikalier. Vi har också andra faktorer som. Som jag sa förut, stress till exempel. Och allt det kan ha effekter tillsammans.

Karin Gyllenklev: Jag tänker att det måste vara en jättesvår del i ditt arbete. Jag skrev ut en liten figur jag hittade på hemsidan med allt som kan påverka en människa. Det är läkemedel, det är diet, det är hur fysiskt aktiv man är, om man har några, haft några infektioner och sen alla de här kemikalierna. Det måste vara otroligt svårt att verkligen kunna ta reda på vad i en människa som orsakar vad. Om just den här kemikalien orsakar någonting eller om det beror på det andra.

Oskar Karlsson: Ja, det är jättesvårt såklart när man tar det det perspektivet, men det är en väldigt viktig sak som det behöver bli mer fokus på inom forskningsvärlden också. För under de senaste tiotals åren har det forskat väldigt mycket på gener och hur arvsanlag för olika sjukdomar. Och det är ju såklart väldigt viktigt. Men men. Har också sett att flera av de viktigaste sjukdomarna är ju inte så. Det är inte så stor andel som ändå är strikt kopplade till till gener. Och vad är det då? Då är det ju miljöfaktorer. Men såklart, även där är ju en interaktion att man kan ha vissa anlag som gör att man är mer känslig, men sen kan det bero mycket på vad. På olika miljöfaktorer där kemikalier är en del av det och du har interaktioner på alla möjliga nivåer och det blir oerhört svårt att studera. Så är det ju.

Karin Gyllenklev: Ja. Men ni kämpar på.

Oskar Karlsson: Vi kämpar på.

Karin Gyllenklev: Men visst kollar ni också på blandningar av kemikalier? Alltså inte bara hur påverkar den här ena. Den här? Vad är det ni kollar i då? Celler eller i möss? Eller?

Oskar Karlsson: Ja, vi jobbar ju i olika cellmodeller också. Det är en del av det här att vi försöker utveckla bättre testmodeller helt enkelt. Och då är det ju lättare. Då kan man ju göra mer tester och då kan man till exempel se vad kan. Om man. Om man testar med en kemikalie, vad händer då? Men vad händer när du testar med två kemikalier? Och ändå när du testar med 20 kemikalier? Och det är ju så att de interagerar, och ibland kan effekterna bli mycket tydligare när man tittar på olika typer av effekter, om de är hormonstörande i en cell. Men det kan också gå åt andra hållet. Två. Att de tar ut varann. Så det här är ju någonting som också har växt fram mycket inom toxikologi nu. Att man nu faktiskt börjat ta mer och mer hänsyn till det. Eller? Eller man förstår att det faktiskt är viktigt. Men, men. Inom riskbedömningen och där regleringen görs på idag så är det väldigt fokuserad på en kemikalie åt gången och det är för att det har varit. Ja, men det är ju såklart enklare och att tidigare kanske man inte trodde att det skulle kunna ha en sån effekt. Men det är väldigt viktigt att fortsätta studera det och förstå det bättre. Men som sagt, det behöver nödvändigtvis inte vara att det blir mycket sämre, utan det kan de kan ta ut varandra också genom att de interagerar med varandra.

Karin Gyllenklev: Ni har ju ett samarbete också med Vetenskapsrådet och Sida och Formas där i Bangladesh. Vad är det ni undersöker där?

Oskar Karlsson: Det är ett land där det produceras väldigt mycket produkter för västvärlden och extremt hög förorening. Om man tittar i deras. De har mycket stora åar eller vattendrag över hela landet, och de är färgade i alla möjliga färger. Och det är en vattnet för textilproduktion stor i Bangladesh och det är färgning av dem. Men det är det man ser. Det är såklart väldigt mycket annat. Så det vi har gjort är att vi har samlat in vattenprover och mätt dem, för att se lite mer vad som kan finnas i de här proverna och så. Och sen så kommer vi även använda vattenorganismer som vi använder för att studera effekter och studera. Vad kan de här kemikalierna ha för effekt här? Så det är en viktig sak att tänka på också, att mycket av de sakerna som vi av de produkter som vi har här i Sverige eller i västvärlden är producerat i mer kanske Sydasien eller olika länder, och de kan också ha regleringar och lagar och så. Men, men, det är mer att de kanske inte följer dem på samma sätt och det leder ju till billigare produktion och så. Men det kommer ju med den här kostnaden att det är väldigt mycket utsläpp där.

Karin Gyllenklev: Jag vet att du tidigare sagt att du vill inte vara skrämma upp folk eller låta alarmistisk, men jag tycker i alla fall att det är lite svårt att ducka för en bild av att vi har en värld full av potentiellt farliga kemikalier, som vi typ inte kan värja oss ifrån och som vi verkar vara rätt ovetande om vilka konsekvenser de har på vår hälsa och andra arters hälsa. Hur ska vi kunna få en bättre framtid kemikaliemässigt?

Oskar Karlsson: Ja, det är många punkter som som behöver göras och en del är ju akademisk forskning för att förstå bättre vad kemikalier kan göra. Och en del av det som vi har pratat om idag, att det faktiskt kan potentiellt leda till effekter över generationer, men även av bättre testmodeller. Utveckla det. Men sen blir det ju såklart väldigt viktigt att de som som bestämmer över lagar och de myndigheter, att de faktiskt har möjlighet att genomföra regleringar av kemikalier för industrin. Det är väldigt mycket pengar i det här, så att industrin har ju en möjlighet att påverka på olika led, så det behövs ju att man verkligen har de instrument som som krävs för att kunna förbjuda de kemikalier som är sämre. Sen så kan man ju säga att att ta fram bättre alternativ också, och det är någonting som börjar komma mer nu, och det kan man väl säga lite. Börjar titta mot hur läkemedel är producerade och då måste man ju. Då tar man fram kemikalier för att de ska ha en viss funktion och det blir ju i kroppen och så. Men samtidigt måste man ju tänka på de negativa effekterna, och det gör man ju på tidiga stadium, att de här, de här kemikalierna. Den här typen av molekyl är lovande för de positiva effekter vi vill se, och de verkar ha mindre negativa effekter så att man redan under designdelen av en molekyl tänker på det. Och nu så börjar man prata om att det faktiskt är något som man ska göra inom industrikemikalier också. Och det är klart, är det dyrt. Men det skulle vara absolut en någonting som skulle kunna göra det bättre om man får in det tänket tidigt, och det kallas safe and sustainable by design. Att man redan i början tänker på det. Det ligger ju samtidigt väldigt mycket ansvar hos företagen som producerar de här kemikalierna. Att de att de tar det ansvar som som som krävs för att vi ska få bättre. Bättre kemikalier och gör oss av med andra som som som har negativa tydliga negativa effekter.

Karin Gyllenklev: Ja. Det verkar inte alltid som de vill ta det ansvaret. Jag vet att du berättar när vi sågs tidigare och att det var vissa som hade molekyler som skulle testas, och om man inte testade dem så kunde man få en bot och att man kanske föredrog att ta boten än att dag, eller hur var det?

Oskar Karlsson: Jo, tyvärr är det lite så att det finns ett regleringar inom EU som kallas Reach som kontrollerar. Det finns vissa saker som man måste uppfylla och en del av dem. Som jag sa tidigare så finns det många kemikalier som kom ut för längesedan och då fanns det inga krav eller väldigt låga. Och då är det om de produceras väldigt mycket eller på olika sätt har fått. Då kan man få krav. Eller man ska faktiskt göra vissa typer av testbatterier. Men som sagt, det finns de som kan tycka att okej, för det kan ju vara kemikalier som inte produceras bara av ett företag utan det kan vara många. Och vem ska då göra det? Och varför ska vi göra det? För det som kan hända är att vi faktiskt får en klassificering, att den inte är bra då. Då måste du kanske ta bort den eller...

Karin Gyllenklev: Ställa om hela produktionen.

Oskar Karlsson: Ja precis. Och det handlar ju såklart alltid om pengar också det här så att Det finns ju inte så mycket att vinna om man tänker från företagsperspektiv. Men om man då tar in hela perspektivet så är det ju väldigt viktigt att det faktiskt gjorde så. Men det finns ju någon form av att man kan få, att de kan få böter. Men i det här sammanhanget så är inte det någonting som...

Karin Gyllenklev: Står i boken.

Oskar Karlsson: Nej.

Karin Gyllenklev: Vems ansvar är det att vi inte utsätts för massa? Är det företagens ansvar? Eller vem är det som ska se till att man inte ska behöva gå runt och oroa sig för det?

Oskar Karlsson: Egentligen blir det väl det som vi pratade om förut, vad som krävs för att göra det bättre. Och det är ju då de som de som lagstiftar och kan ge verktygen som behövs till myndigheter som sköter såna saker. Men tyvärr är det ju lite så att det faktiskt börjar nästan gå åt andra hållet på den fronten. Att vissa av sådana myndigheter nedprioriteras faktiskt. Men det är ju viktigt att att att man kan ha lagstiftningar som är tillräckligt bra för att kunna säkerställa att vi åtminstone undviker de allra värsta kemikalierna och lagar. Regleringarna kommer att påverka företagen. Och de kommer ju. De gör så att de ändrar också innan. För att om de ser att det här faktiskt kan vara bra för oss att byta så kommer de att göra det. Men då gäller det att de byter till någonting som är bra, och då måste vi ha forskning och eventuellt det som vi pratade om nu. Om om man redan måste tänka på det från början, att det är säkert redan när man designar en molekyl som man ska använda sina produkter sen. Sen är det väl. Det är också lite grann upp till alla oss och även beslutstagare att förstå lite vad som vad som gäller så att säga.

Karin Gyllenklev: Hur mycket tänker du själv i ditt liv och din vardag? Är det någonting som du undviker att göra eller äta för att slippa få i dig vissa saker?

Oskar Karlsson: Ja, alltså jag är inte så. Jag är inte så där så att jag har en lista på 100 saker som jag försöker undvika, men till exempel vissa enkla saker är ändå att man ska försöka undvika plaster och då kanske framför allt som är i kontakt med mat och så. Men där har vi ju sett där. Åtminstone i Sverige så är det ju mycket mer. Jag vet inte om det var tio år sedan eller nu. Förut var det ju vanligt med plast om man körde in den i mikrovågsugnen, och det skulle jag säga är dåligt, men det beror ju lite på vad plasten är producerad av. Men även om det är den bästa plasten så skulle jag säga att det är bättre med med glas. Och just ännu värre när man värmer upp. För det finns vissa typer av ämnen som till exempel ftalater och bisfenol A. De är inte jättefast bundna till plasten och värmer man upp det så blir det också så att man skyndar på den processen, att de kan släppa lös de typer av kemikalier som de som jag gav exempel på är sådana som man misstänker är hormonstörande. Så jag skulle. Det är en sak som jag gör, undviker plaster för att förvara mat och värma maten i.

Karin Gyllenklev: Äte eko?

Oskar Karlsson: Ja verkligen. Precis det. Kanske en annan ganska lätt sak som i många fall är en förbättring för det är bekämpningsmedel. Och så är det inte helt ovanligt att man kan få i sig via maten eller vissa länder. Nu svensk matproduktion. Kanske bättre i vissa fall också så svenskt. För till exempel vissa länder använder man mer kemikalier eller mediciner, men det kan ju fortfarande vara antibiotika och steroider och så. Så det är äta eko. Då kan du minimera Kemikalieanvändningen i matproduktionen i alla fall. Precis.

Karin Gyllenklev: Men du tycker inte man ska gå runt och vara rädd i sin vardag? Det blev lite mörkt när vi pratade om Nej men nej, folk ska inte gå härifrån och må dåligt.

Oskar Karlsson: Nej, precis. Jag är inte det. Jag är inte det själv. Så jag uppmanar inte någon att bli rädd på det sättet. Men däremot så är det ju faktiskt ett viktigt, en viktig sak att tänka på i stort, att vi har väldigt mycket kemikalier runt omkring oss och vi behöver förstå mer. Och det är ju kanske för hälsan, för världen eller populationen och miljön i stort och så. Sen andra saker som man kan rekommendera är till exempel olika typer av hudvårdsprodukter. För det kan också finnas ämnen som det beror på. Det beror väldigt på. Det finns ju olika hudvårdsprodukter så det är svårt att säga något generellt, men kanske oparfymerade kan vara bättre i så fall, för till exempel de ämnen som man använder för det kan vara väldigt många ämnen och de inte alltid är lika tydligt beskrivna också vad som finns där. Och det kan finnas ftalater, parabener. Det finns olika ämnen där som kan, så det kan man ju också kanske hålla ner eller försöka välja bra produkter.

Karin Gyllenklev: Avslutningsvis, vad Vad hoppas du blir ditt bidrag på den här fronten? Kemikalie forskningsfronten.

Oskar Karlsson: Så vad vi jobbar med det är ju att förstå bättre hur vissa kemikalier kan ha effekter. Och om man förstår det bättre, då är det också närmare till att länka till att de faktiskt har de här negativa effekterna, och då uppmärksamma det på ett sätt att vi kan vara med och Ja, men göra det samhället säkrare och också miljön säkrare. Men sen så. Och det involverar ju också utvecklingen av bättre tester. Mycket görs ju med djurförsök och det är ju det som kan ge väldigt mycket information. Men samtidigt, om man har mer cellmodeller så kan du testa betydligt mer. Och ju mer du förstår hur en kemikalie kan göra något har en negativ effekt, så ju mer har du att basera dina beslut på. Så det är viktigt att att utveckla själva. Sättet eller systemet som kemikalier är är utvärderade på idag och igen så kommer det tillbaka till att man måste ju samtidigt få med de som som bestämmer, de som som kan sätta lagar och de som ger verktygen till myndigheter också. Så det är även om vi är väldigt fokuserade på vad som händer i och vill veta det här med epigenetiska arv, så det är en annan sak som jag verkligen vi kommer fortsätta att fokusera på de kommande 10-20 åren. Förhoppningsvis. Så ja, det är många grejer.

Karin Gyllenklev: Du vill väl starta någon slags drömmer om att starta? Det låter konstigt, men någon slags spermie provbank typ.

Oskar Karlsson: Ja, det är kul att du tar upp det för att jag med lite rör här om det. Nej men jo, som som vi var inne på så. Så när det gäller det här med genetiskt arv och hur miljön och mannens miljö skulle betydelsen av den, så finns det mycket att göra där och vi kommer från mekanistiska sidan att titta på djurmodeller och där kan vi förstå mycket, men det är också viktigt att börja titta mer på studier via människa. Vi försöker bygga upp nu en studie här i Stockholm, framför allt nu till en början, där vi ska följa gravida par. Det finns ju jättemånga studier som tittar på kvinnans miljö och så även vår. Det som skiljer ut vår studie är att vi tar med mannen redan från början och tittar på vilka miljöfaktorer de är exponerade för. Titta, vi samlar in spermieprover och då kommer vi titta på de här molekylära förändringarna i spermierna. Och sen så kommer vi följa upp vad som händer med barnen. Hälsan hos barnen och så. Och det långsiktiga målet är ju såklart också att man kan följa ytterligare generationer, men det är ju jättelångt framåt. Men men, det här är ju en unik studie som vi kommer kunna koppla närmare till våra Mer. Våra djurmodeller och det mekanistiska som vi gör i labbet. Så det är någonting som jag brinner mycket för att få igång.

Karin Gyllenklev: Men det hade inte med dig några provrör.

Oskar Karlsson: Nej, inga provrör, men hon är på gång att få barn så.

Karin Gyllenklev: Hör av er till Oskar. Stort tack! Oskar Karlsson.

Karin Gyllenklev: Du har hört en öppen föreläsning från Stockholms universitet. Du hittar fler poddar om forskning och vetenskap på su.se/poddar.