Utskriven version av Lukten – vårt underskattade sinne

Karin Gyllenklev: Varför har vi nytta av att veta mer om vårt luktsinne?

Jonas Olofsson: Våra liv kan bli bättre om vi vet mer om hur luktsinnet fungerar faktiskt. Allt ifrån hälsa, matvanor, hur vi förhåller oss till andra människor. Kanske att vi kan upptäcka sjukdomar hos oss själva. Kunskaper länkas samman med våra sinnesupplevelser.

Karin Gyllenklev: Du lyssnar på en öppen föreläsning från Stockholms universitet.

Karin Gyllenklev: Varma kanelbullar. Rengöringsmedel. Avlopp. Dofter finns överallt omkring oss. Vi fattar beslut efter dem Som att det är dags att kasta mjölken kanske. De kan väcka minnen på ett alldeles unikt sätt. Men doft är också svårt. Vi har ett känsligt luktsinne. Men ändå. Om vi blundar och luktar på något så kan det vara riktigt klurigt att identifiera vad det är. Varför är det så? Och kan man träna sig till ett bättre luktsinne? Här på Tranströmerbiblioteket ikväll har vi besök av Jonas Olofsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet. Välkommen hit Jonas!

Jonas Olofsson: Tack så mycket!

Karin Gyllenklev: Vad är din favoritdoft?

Jonas Olofsson: Jag gillar kardemumma. Det är gott, kaffe är gott Och doften av mina familjemedlemmar.

Karin Gyllenklev: Hunden också.

Jonas Olofsson: Hunden också.

Karin Gyllenklev: Och surströmming vet jag att du tycker om. Kommer från norr.

Jonas Olofsson: Jajamän.

Karin Gyllenklev: Du har forskat på luktsinnet i 20 år och lite till. Varför tycker du att luktsinnet är så spännande?

Jonas Olofsson: Som forskare så dras man till ämnen som är outforskade, för då kan man liksom hela tiden hitta på nya grejer, finna nya samband och så där. Det är något som jag funnit väldigt intressant just med doftpsykologi. Men när jag började forska om luktsinnet var det lite av en slump. Jag hade en väldigt trevlig professor vid Umeå universitet som heter Steven Nordin, som är en väldigt duktig forskare inom det här området, och då kom det upp en möjlighet för mig att jobba med honom i ett projekt som handlar om att förutsäga demenssjukdom med hjälp av dofttest. Då jobbade jag på ett ålderdomshem, så jag jobbade med personer som hade varit tidiga stadier av Alzheimers sjukdom i vissa fall och kände att det här var ju väldigt samhällsnyttigt. Att kunna forska om det här och ta fram bättre diagnostiska test och så där. Så det blev liksom en. Något som jag har hållit på med sedan dess, som har varit ett huvudspår kan man säga. I min forskning.

Karin Gyllenklev: Går det att göra det att man att folk kan få ta ett lukttest och så ser man när du är på väg att få demenssjukdom, eller?

Jonas Olofsson: Ja, man ser det i statistik. Det finns tydliga statistiska samband som som vi har sett i ganska många studier nu. Så det är så är det. Däremot så är det. Tyvärr har inte bromsmedicinerna utvecklats i samma takt, så nu är det mer att. Läkarna vet inte riktigt vad de ska göra med de som är i väldigt tidiga stadier. Och det är ju liksom läkemedelsutvecklingen är går framåt, men det går inte så snabbt som man ska hoppas.

Karin Gyllenklev: Förra året så kom din bok ut. Det underskattade sinnet om människans okända förmåga att uppfatta dofter. På vilket sätt har vårt luktsinne varit underskattat?

Jonas Olofsson: På många olika sätt i den akademiska världen och bland filosofer och hjärnforskare, så har det ansetts vara någonting som lägre stående varelser håller på med. Lukta på olika saker som hundar och råttor och bananflugor och så där. Då kan man också studera deras luktsinne och lära sig något om hjärnan. Men hos människor så har det funnits en idé som man brukar attribuera till en fransk hjärnforskare som heter Paul Broka, som menade att människan har liksom människans luktsinne har trängts tillbaka för att våra frontallober har vuxit så mycket, och då har det skett på bekostnad av luktsinnet.

Karin Gyllenklev: Det har fått så stor bra hjärna att den bara tränger ut precis.

Jonas Olofsson: Det var en typ av trade off mellan den primitiva lukthjärnan och den avancerade språkliga frontalloben. Så det blev liksom, även om man inte sa det precis på det sättet så blev det något av hans eftermäle att att folk började tänka på det sättet. Jag beskriver det i boken hur man har negligerat att att forska om människans luktsinne.

Karin Gyllenklev: Men det är inte bara forskare som. Sett ner lite på det här sinnet. För det finns ju en intressant enkät också där amerikaner fick välja. De fick välja. Du måste offra någonting. Vill du offra lilltån eller luktsinnet? Och vad ville folk?

Jonas Olofsson: Och då väljer fler att offra luktsinnet. Många offrar även luktsinnet framför sin mobiltelefon så det. Det finns en mängd olika undersökningar som visar vad folk prioriterar och då tänker man att luktsinnet inte har någon betydelse. Men däremot så ser man. När människor verkligen förlorar förlora luktsinnet är det många som får väldigt stora problem. Man har ingen aptit som man kan förlora väldigt mycket vikt och man förlorar mycket av livskvaliteten. Man känner att man inte lever i världen utan att man ser världen på en skärm, och det är en känsla av en existentiell känsla av alienation skulle man kunna beskriva, som många, många uttrycker den, många lukt patienter. Så det kan och. Sorgen av att inte kunna känna sina nära och kära. Att vara orolig för att själv lukta illa om man inte kan känna sin egen lukt och så, så finns det en risk att andra undviker en. Det finns väldigt många dimensioner av det här.

Karin Gyllenklev: Som de som svarat på enkäten. De kanske inte visste om det. Den här enkäten gjordes ju om efter coronapandemin. Då var det väldigt många som just blev av med luktsinnet eller fick nedsatt luktsinne eller konstigt luktsinne.

Jonas Olofsson: Ja precis. Det var väl en av anledningarna till att man såg i den där enkäten att det var fler personer som som verkligen inte skulle vilja förlora luktsinnet. Så det finns en. Någon typ av renässans kanske är att ta i, men åtminstone någon typ av normalisering av vad luktsinnet faktiskt betyder. Så det är ju en positiv bieffekt. Kanske efter pandemin att alla antingen själva förlorade luktsinnet eller att man känner någon som gjorde det och hur tråkigt och ledsamt det var.

Karin Gyllenklev: Ja, det tycker jag. Jag har inte förlorat luktsinnet under några längre perioder, men en vecka under en vanlig förkylning. Jag tycker att livet tappar så oväntat mycket glädje utan att få känna lukt, och som också är väldigt tätt förknippad med smak. Det finns ju Linköpings studien. Den har vi inte pratat någonting om. Den har väl också gett ett uppsving till hur vi ser på människans luktsinne. Och att det är bättre än man tror.

Jonas Olofsson: Ja precis. Nu förstår jag vilken studie du menar med Linköpingsstudien. Det är en kollega i Linköping som heter Mattias Laska som är ursprungligen tysk men som som har flyttat till Sverige och Linköping, som gjorde en sammanställning av alla studier där man har undersökt människans luktkänslighet och då jämfört det med studier där man har, där man har studerat icke mänskliga djur och deras luktkänslighet för samma molekyl, samma doftmolekyl. Och då kan man estimera vad är den lägsta, den så kallade tröskeln, där man kan börja uppleva en lukt. Och då visar det sig att att människorna klår de icke ickemänskliga djuren i de allra flesta fall och med de allra flesta molekylerna. Så att människor då har ett mycket bättre luktsinne än vad vi tidigare har trott. Vi kan känna väldigt svaga lukter.

Karin Gyllenklev: Klådde vid hundar? De som är väldigt kända för att de är.

Jonas Olofsson: Superhunden är var den enda som som besegrade människan med tio lukter mot fem. Men det är ändå ett bättre resultat för oss än vad man skulle kunna tro. Och den här studien då? Det kan man ju säga att den vilar på många antaganden. Och det är också lite annorlunda att testa en hunds luktsinne jämfört med en människas luktsinne. Så man får ta det med en liten nypa salt. Men det är ändå. Det är många djur, har ett väldigt bra luktsinne och de använder sig av luktsinnet för att hitta mat. Och det gör att man kan. Att man kan testa deras luktsinne, för man lär dem att förknippa olika lukter med mat och då undanhåller man maten en liten stund så de blir hungriga, så är de väldigt motiverade att gå och lukta på grejer och för att försöka hitta maten. Och då kan man utforma en typ av experiment där man kan se hur svaga lukter kan de känna. Så det går.

Karin Gyllenklev: Jag tänker vi ska prata lite om hur det funkar när vi känner dofter. Du har ju fått i läxa att ta med dig hemliga dofter hit. Du har dem här bredvid på en pall.

Jonas Olofsson: Jag har improviserat fram ett litet lukttest för dig, men då måste jag hålla fram lukten.

Karin Gyllenklev: Jag blundar och hålla fram handen. Det ser ju ut som att du har klätt in kryddburkar i papp här.

Jonas Olofsson: Om du luktar på den utan att...

Karin Gyllenklev: Okej, det är ju en krydda. Det är säkert en vanlig krydda. Jag gissar. Oregano eller timjan? Nej, nej.

Jonas Olofsson: Det är rosmarin.

Karin Gyllenklev: Nästa. Cayenne. Var är det.

Jonas Olofsson: Koriander?

Karin Gyllenklev: Berätta! Vad är det som händer här när jag drar in? Jag drar in molekyler i näsan och vad händer sen?

Jonas Olofsson: Sen ska då hjärnan göra. Lägga ett pussel kan man säga. Av den aktivitet. Det blir liksom en kaskad av aktivitet som går upp från näshålan finns det miljontals receptorer som egentligen sticker ut i slemhinnan högst uppe i näshålan, innanför näsan.

Karin Gyllenklev: Här bakom, uppe vid näsroten, där finns en slemhinna med massa receptorer.

Jonas Olofsson: Precis. Det är en en ganska trång gång upp till taket på på näshålan och där sitter det då ett frimärke. Stort område, ett på varje sida och ungefär 5 miljoner små celler som fångar upp olika molekyler. Och varje doft här innehåller i själva verket många olika sorters molekyler, så hjärnan måste pussla ihop vad det här är.

Karin Gyllenklev: Det finns liksom inte en koriander molekyl utan då är det massa olika som tillsammans blir doften koriander.

Jonas Olofsson: Ja precis. Och det är det pusslet som hjärnan måste lägga genom att passa ihop de olika reaktionerna på de individuella molekylerna. Och det här finns väldigt många hjärnforskare som jobbar med att försöka förstå hur det fungerar. Det är ett väldigt svårt forskningsproblem att lösa, Men det som är unikt för människan är att vi har en massa upparbetade erfarenheter och vi har namn på saker. Och det här spelar väldigt stor roll för hur vi tolkar doftintryck. Så alla som har varit på vinprovning vet att att om vinexperten då säger att nu ska ni tänka på att tänka. Försök hitta en sån här not. Då börjar man att känna den också. Men den fanns inte där innan. Så just det här med att våra förväntningar kan spela otroligt stor roll. Det är en väldigt intressant egenskap hos just doftsinnet, att vi upplever saker väldigt olika beroende på vad vi har för bakgrundsinformation. Nu har inte du någon bakgrundsinformation om de lukterna som jag gav dig.

Karin Gyllenklev: Och då blev det jättesvårt.

Jonas Olofsson: Då blir det jättesvårt. Ja precis så. Det här är ett mycket svårare test än vad vi brukar utsätta folk för i våra experiment. För det vanliga när man testar folks luktsinne är att man får fyra alternativ, och då blir det med ens mycket enklare.

Karin Gyllenklev: Men jag tänker om jag om jag ser en bil, då behöver inte jag. Jag behöver inte höra bilen, jag behöver inte lukta bilen. Jag vet att det är en bil. Om jag hör en trumma, då behöver inte jag se trumman. Jag fattar ändå. Det är en trumma, men just med doft. Om man inte har ett sammanhang eller en förväntan. Varför är det då så svårt att pricka rätt?

Jonas Olofsson: Det som är det som jag tycker är så intressant är att vi har ett. Hade vi haft ett dåligt luktsinne hade det varit självklart att. Vi har helt enkelt ett väldigt trubbigt luktsinne. Men det har vi inte. Vi har. Vi är otroligt känsliga. Så det handlar inte om att vi inte kan känna lukten, utan det handlar om en koppling till de språkliga systemen i hjärnan och då finns det olika teorier. Kan man säga om det här och och enligt mig och min forskargrupp. Vi tittar på de här olika stegen som doften tar innan de når de språkliga nätverken i hjärnan, och då ser vi att det är en mycket mer kompakt kedja av bearbetning är en förkortad bearbetningsprocess, så att luktsinnet har inte de här resurserna för att analysera, ta ut olika komponenter och sen foga ihop dem så som sinnet har och även hörselsinnet. Vi kan. I synsinnet har vi form. Vi har en storlek. Särskilda områden för att uppfatta storleken på objekt, avstånd, hastighet, färg och vinklar och allt sånt där. Och hjärnan är väldigt väl utvecklad i att kombinera egenskaperna på det sättet, och då blir det väldigt enkelt att sätta namn på det vi det vi upplever. Men däremot luktsinnet har en särskild koppling. Det har vi sett i en nylig studie att luktsinnet verkar ha en stark koppling till synhjärnan. Så när vi känner en lukt som vi inte hade förväntat oss, då aktiverar hjärnan synområden också så att det är en typ av reflex att vi måste titta på vad. Var kommer den här lukten ifrån? Hjärnan har utvecklats på ett sådant sätt att dofthjärnan ska ta hjälp av synhjärnan, så att de har lite olika uppgifter.

Karin Gyllenklev: Men vi är ju här på Tranströmerbiblioteket och det borde ju finnas massor med dofter här, men om man bara luktar så känns så känner man ingenting. Varför blir det så?

Jonas Olofsson: Vi har en förmåga att trötta ut vårt luktsinne väldigt enkelt, så att när vi går in i en ny miljö, då känner vi den här nya lukten. Och det är också på grund av att vi inte vet riktigt hur den här nya miljön ska lukta, så då blir det liksom automatiskt dras uppmärksamheten dit. Men sen när vi har tänkt på den där lukten i några sekunder, då märker vi att ja, det var inget särskilt med det. Vi kan gå vidare med våra liv och då tänker vi på annat och då faller den här lukten i glömska. Så det är en typ av uppmärksamhetseffekt. Men sen blir även näsan väldigt snabbt uttröttad. Så det är därför vi inte tenderar att känna vår egen kroppslukt. Vi går runt med samma lukt i näsan. Men men, vi känner den inte. Nej.

Karin Gyllenklev: Är det en överlevnadgrej? Eller om man tänker evolutionärt att man kommer in i en ny miljö? Är det här en farlig miljö eller finns det någon fara att man skulle kunna lukta sig till den snabbt?

Jonas Olofsson: Ja, det är det som är tanken, att den här avtrubbningsmekanismen, den gör att vi blir väldigt känsliga för att upptäcka skillnader, förändringar. Så det är en förändrings mekanism i vårt nervsystem. Vi upptäcker kemiska miljöförändringar och de kan ju vara antingen farliga om det är en giftig rök eller något sånt där. Eller så kan det vara doften av mat som inte fanns där förut. Det finns väldigt enkla organismer som kan röra sig i en vätska mot. Om man droppar lite sockerlösning i ett hörn av den här skålen så börjar de röra sig dit för att de känner det. De känner att det kommer mat någonstans ifrån. Och så prövar de olika riktningar och sen hittar de vägen till till matkällaren. Vi är i princip likadana när vi känner lukten av hamburgerrestaurangen eller någonting sånt.

Karin Gyllenklev: Har vi pratat något om varför lukt är så centralt i just smakupplevelse?

Jonas Olofsson: Ja precis. Och det är en av anledningarna till, tror jag, att luktsinnet är så väldigt underskattat. För vi pratar om smaker när vi i själva verket pratar om lukter. Det här är en av mina käpphästar, att om någon skulle säga det här var ju väldigt. Smakade väldigt gott av hallon milkshake. Då ska man säga nej, det luktar hallon. Det smakar inte hallon. Det smakar sött, men den luktar hallon. Men man känner ofta. Det är väldigt populärt i sociala sammanhang och rätta folk på det sättet.

Karin Gyllenklev: Det är ett vinnande koncept.

Jonas Olofsson: Och då får man ju tillfälle att prata om sin forskning. Nej, men det är något som heter oral referral på engelska. Att man allt som allt som man känner när man har saker i munnen, det tror man är smak. Men när vi tuggar och sväljer så kommer lukt molekylerna upp till näshålan, genom genom svalget och ut genom näsan. Och då känner vi de här lukterna. Men vi tror att det är smaker.

Karin Gyllenklev: Som tar bakvägen.

Jonas Olofsson: Bakvägen precis. Så det är en väldigt. Det är en väldigt intressant del av luktsinnet att man kan känna lukta på två olika sätt. Och då har vi visat att man tolkar lukten på ganska olika sätt. Så när man luktar på någonting, när man sniffar då? Då kan man beskriva lukten som färggrann. Till exempel om man bara får fritt associera. Eller så beskriver man det som ett fysiskt objekt som man kan se. Men om man får samma lukt genom svalget, då kan man säga att den här lukten är kittlande. Eller något sånt. Då är det mer interna Intryck som man har. Fast det är exakt samma lukt. Så vi har liksom på ett sätt två lukt sinnen i ett. Så det gör den psykologiska aspekten av luktsinnet fascinerande.

Karin Gyllenklev: Jag åkte till Göteborg förra veckan och så satt jag med ryggen mot cafévagnen och emellanåt kom det små puffar av lukt. Så tänkte jag det är kaffe, De är lite hemtrevlig känsla. Och sen så säger de efter ett tag. Jag har suttit och fått ganska många såna puffar av doft och mys. Och så säger de som sitter mittemot mig den här doften. Den kommer varje gång de öppnar toaletterna. Ja, det är från toaletten och då känns det åh nej, samma doft. Plötsligt blir det äckligt. Det är inte alls kaffe, Det är toalettdoft.

Jonas Olofsson: Det finns vissa molekyler som som faktiskt är de samma, så det är inte helt olika lukter på en molekylär nivå. Alltså finns det en en grund för att förväxla just. skit helt enkelt. Och kaffe. Det var många som hade som som under pandemin som fick då. Man fick förvrängningar av kaffelukt eller man kunde inte känna kaffet på samma sätt. Men det påverkade också. Lukten av avföring förändrades och vissa tyckte att det luktade helt plötsligt ganska gott.

Karin Gyllenklev: Ja, så jag kan förstå.

Jonas Olofsson: På olika sätt.

Karin Gyllenklev: Vi kommer prata mer om just vad det var coronaviruset ställde till med i luktsinnet. För det var ju något alldeles speciellt. Jonas, vad är det med dofter och minnen?

Jonas Olofsson: Det man har sett och det är att lukter genererar barndomsminnen på ett sätt som andra sinnesintryck inte gör. Så i linje med den här typen av prostianska litterära beskrivningar så finns det vetenskapligt stöd för att att det är något särskilt med just lukter och barndomsminne. Lukterna är mer känslomässigt laddade och ofta, ofta positivt laddade och man får liksom kvantifiera, bedöma hur positivt eller negativt är. Det kan vara väldigt negativa minnen också, minnen som är kopplade till trauma eller så. Men oftast är det väldigt mysiga och nostalgiska minnen som väcks och man har en känsla av att tas tillbaka. Och Proust är den mest. Den mest kända beskrivningen av den här typen är madeleinekakan och lindblomstet, som som leder till att i princip hela första volymen av På spaning efter den tid som flytt rullas upp från den här händelsen och varför det är så Det tycker inte jag. Tycker inte att det finns någon jättebra förklaring till det. Men det vi vet är att vi föds med ett väldigt bra luktsinne och ett väldigt välutvecklat luktsystem. Och luktsystemet är också väldigt nära sammankopplat med våra minnes inkodningsstationer i hjärnan. Så det är liksom en del av samma större nätverk. Så det finns en väldigt tajt integrering mellan lukter och just just händelseminnen. Minnen av saker vi har varit med om. Så det här är det lätt att tänka sig att det finns en särskild förmåga av lukter att att just trigga igång sådana här självupplevda händelser. Och sen varför det just är doftminnen. Där tror man att den tidiga utvecklingen av det här systemet gör att vi kan koda in många minnen, just som har med lukter att göra. Under de åren. Sen kommer det andra minnen. Och i tonåren och i tidig vuxet liv så är det mycket musikminnen. Så vi tycker alltid att den musik som var populär när vi var tonåringar är den bästa musik som någonsin har gjorts. Men så det finns en. Ja, det är väl en förklaring eller vad man ska säga. Ett sätt att tolka de här resultaten. Vissa menar att de här nervkopplingarna. De mognar tidigare och de vissnar också lite tidigare. Så det blir inte. Det går inte att lagra på nya minnen senare i livet som har med lukter att göra, eller att vara barn om man ska göra det.

Karin Gyllenklev: Är det inte redan när man ligger i magen så kan man känna doft eller smak, eller doften från det ens mamma äter.

Jonas Olofsson: Ja precis. Och det finns vissa studier både på människor och på andra djur där man har gett mödrarna olika typer av starkt doftande pastiller. Det kan vara lakrits. Till exempel så vänder sig då det nyfödda barnet mot den här lukten efter födseln, så att mamman har ätit de här pistillerna, och sen har det liksom färgat av sig på den vätskan som finns i moderlivet.

Karin Gyllenklev: Ju äldre vi blir desto mer kan vårt luktsinne försvagas. Vad är det som händer då? Varför blir det så?

Jonas Olofsson: Det händer en massa saker när man blir äldre. Det är liksom en ganska intrikat miljö uppe i näshålande. Det är liksom en slemhinna och den blir liksom torrare. Nervtrådarna ligger blottade i den här miljön och de förlorar också några av sina utskott. Så det här gör att varje enskild Skild nervcell blir inte lika specifik, så den är inte lika distinkt. Nu kommer rätt molekyl. Nu ska jag signalera in till hjärnan. Då kan det bli en liten suddigare signal att man reagerar på lite andra molekyler också, så att det blir en en mindre precis signal redan från näsan eller näshålan. Sen händer det också saker centralt i hjärnan och det som vi har tittat på. Det är i en studie som kom ut tidigare i år. En typ av lagring. De kallas för Tau proteinklumpar som bildas i tidiga stadier av Alzheimers sjukdom och det kan man då spåra med med en typ av hjärna buildings teknik, och där kan man se att just graden av patologi i det här hjärnområdet orsakar ett försämrat luktsinne, och det kan även användas för att förutsäga försämringar. Två år fram i tiden.

Karin Gyllenklev: Som är på väg att bli sjuka. Men dåligt. Sämre luktsnne får väl alla.

Jonas Olofsson: Alla får sämre luktsinne. Ja.

Karin Gyllenklev: Men sen kan man ju se...

Jonas Olofsson: Man kan säga så här att när det gäller demenssjukdom. De som har ett bra luktsinne när de blir äldre, de får väldigt sällan demens. Men de som har ett dåligt luktsinne. Där kan det bero på en massa olika saker. Så det behöver inte vara det. Men man ska inte vara orolig för det. Det finns många som får skador i luktsinnet av olika virus. Corona är ett exempel, men det finns många andra, så det finns det. Det är många saker som händer så att alla kan förvänta sig att få lite sämre luktsinne.

Karin Gyllenklev: Ska vi ta det? Vad är det som egentligen hände vi med när coronaviruset kom in i luktsinnet eller i luktslemhinnan?

Jonas Olofsson: Ja precis det.

Karin Gyllenklev: För det stack ju ut.

Jonas Olofsson: Ja, det stack ut på så sätt att till att börja med så kan man säga att det inte är första gången som det kommer. Det är inte det första coronaviruset och det är inte det första viruset som slår ut luktsinnet heller. Däremot så var det väldigt många som fick det och det var väldigt aggressivt just mot luktsinnet. Och det hände på en väldigt kort tid. Så innan folk riktigt visste vad det var som höll på att hända, så såg man att det på Google Trends och annat så började folk googla luktförlust och man såg att i USA, de köper mycket doftljus där och de börjar få sig sämre, sämre betyg på Amazon och sånt där. Så folk tyckte att det här är en jättedålig produkt som inte luktar som det ska. Så en massa sådana här saker hände och man oftast var det morgonteet eller morgonkaffet som man tyckte inte smakade som det skulle. Och det tog emot. Vi vet fortfarande inte exakt hur det här funkar, men men. Man har ju lärt sig ganska mycket då och det visade sig att att coronaviruset fäster med de här piggarna som som sticker ut den här coronan, som som finns utanpå viruset. De fäster på celler som ligger nära runt omkring de här nervtrådarna i näshålan och i princip ta sig in i vävnaden på på det sättet, och slår ut de stödjecellerna och stamcellerna som finns där, och då blir det väldigt svårt för nervtrådarna att fungera normalt.

Karin Gyllenklev: Huller om buller.

Jonas Olofsson: Precis, precis. Någon beskrev det som att luktslemhinnan är som en en ruinerna av en stad som har förstörts. Eller så satt Det är en stark metafor, men det är så som som som händer och det är det som händer. Och luktsinnet är väldigt flexibelt så att det kan också återuppbygga sig. Och det är det som händer på ett par veckors tid, ofta 1 till 3 veckor, så kommer det tillbaka för 90 % och sen är det en långsam förbättring för andra. Det kan ta månader, men sen är det då en grupp på kanske 5 % som aldrig får tillbaka luktsinnet.

Karin Gyllenklev: Det var 300 miljoner människor fick nedsatt eller förvrängt luktsinne under Corona pandemin. Du pratade nu om de som inte alls fått tillbaka. Men går det? Går det att göra något? Går det att träna luktsträna för att få ett bättre luktsinne eller få tillbaka?

Jonas Olofsson: Ja, det vi tror det. Och det är faktiskt rätt svårt att studera det på ett noggrant sätt. För det är också det är så att många hoppar av forskningsstudierna om de inte ser någon förbättring. Och som de. Det är vetenskapligt väldigt svårt att följa folk under lång tid och de ska fångas väldigt tidigt efter att de har förlorat luktsinnet och många blir bättre oavsett om de tränar eller inte. Men då finns det då Det finns studier från före pandemin som med andra virus. Om man antar att coronaviruset följer ungefär samma regler då. Då finns det en uppskattning på att man har ungefär tre gånger bättre chans att uppnå en en så kallad klinisk förbättring, vilket är då ett antal poäng på en skala. Men det betyder i princip skillnaden från att inte kunna känna lukter alls till att känna vissa lukter, eller från att känna vissa lukter till att ha ett ganska bra luktsinne så man har en hyfsad förbättring. Och den förbättringspotentialen är trefaldig om man tränar. Men det här är liksom ett rörligt mål. Vi vet inte exakt. Och det här gäller då de som har förlorat luktsinnet med virussjukdom, och det är de som har bäst utsikter att förbättras och svara på träning. Så har man slagit huvudet och förlorar luktsinnet av det. Då är det väldigt osannolikt att man kan träna tillbaka det verkar det som.

Karin Gyllenklev: Ni har ju i din forskning så har ju ni luktränat folk, utsatt dem för luktmemory. Berätta, vad såg ni?

Jonas Olofsson: Ja, det är ett sätt som. Som jag sa tidigare så mitt intresse för luktsinnet handlar också om hur det hänger ihop med minnen och språk och beskrivningar av världen och hur vi upplever världen. Så det var ju en liksom en forskning som blommade upp kan man säga under 2000 talet med hjärnträning och att man spelar liksom. Det fanns många som trodde och tyckte att man skulle spela action tv spel datorspel för att då förbättrar man sin kognitiva potential. Så det finns olika sätt att träna hjärnan med sådana här ord. Korsord är ett sätt. Ja precis. Eller liksom lära sig nya språk. Det finns en mängd mängd olika sätt att stimulera hjärnan på. Och då är frågan. Ja, man blir ju bättre på det man tränar på. Om man är någorlunda talangfull i det man det man gör. Men blir man bättre på andra saker också? Så det här kallas för transfer tränings transfer. Så vad? Hur ska man träna hjärnan så att man blir bättre på allt möjligt? Finns det någon, liksom någon helig graal för att liksom bli bättre på alla intellektuellt krävande uppgifter? Och då tänkte vi att vi skulle undersöka om luktsinnet kunde ha en sådan funktion att det kunde främja den här generaliseringen av minnesprestation. Sökning som man som man får av att träna. Så då gjorde vi det här doftmemory och vi såg vissa tecken på det så att de som tränade med ett memoryspel, ungefär som man gör med bilder. Fast vi hade te dofter och det vi såg då var att de som tränade på det de blev bättre på också ett spel med bilder. Men de som tränade med bildspelet blev inte bättre på det med dofter, så det var en. Den här förbättringen gick åt ett håll bara och det är ju liksom en positiv indikation. Och de som tränar med luktspelet blev även bättre på luktuppgifter, så de blev lika bra som vinprovare på att känna skillnad på olika lukter. Så det var en ytterligare vinst med den här studien. Så den gav oss mersmak. Och nu håller vi på med en ganska stor studie där vi tränar Arbetsminne med dofter och arbetsminne är att man håller många saker i huvudet samtidigt, och det är en ansedd anses vara en väldigt en hög intellektuell funktion. För det är något man använder på väldigt många olika sätt i vardagen. Så det kan vara att man kommer ihåg en shoppinglista eller ett telefonnummer eller vilken ordning man ska tillaga en måltid till exempel. Det handlar ofta om att man ska hålla många saker i huvudet och det kan vara ny information, så det är väldigt svårt. Så vi försöker träna då Folk som är över 65 år med antingen det eller med synintryck på ett mer traditionellt sätt. Men där har vi faktiskt inga resultat än, utan vi håller på och slutför studien och vi har lovat att vi inte ska titta på resultaten innan det är färdigt. Så det är en liten cliffhanger som vi väntar på att få få se det.

Karin Gyllenklev: Och om man genom att luktsträna kan få ett bättre arbetsminne.

Jonas Olofsson: Ja, precis. Och precis om det här. Den här förbättringen gäller för olika sinnesintryck, så att man kan hålla många olika sinnesintryck på ett bättre sätt. Om man om man har tränat med hjälp av dofter. Så vi får se.

Karin Gyllenklev: Tycker du att det är något som folk borde göra så där? Luktträna sig själv lite mer? Och vad kan man vinna då, förutom att man kanske blir ännu bättre på memory?

Jonas Olofsson: Jag tror att man man kan göra det även om man oavsett om man har ett bra eller dåligt luktsinne, så tror jag att man kan må bra av att ha tillgång till den dimensionen av sitt liv och sina upplevelser, liksom vinprovning. Det är en väldigt praktisk aktivitet som handlar väldigt mycket om kemiska sinnena, Men att kunna njuta av mat och dryck, det är någonting som man kan Göra. Jag har mycket glädje av genom hela livet. Jag tror. Särskilt för män så är det liksom någonting som man inte är så medveten om, så män brukar ofta säga i enkäter att de inte bryr sig om lukter lika mycket som kvinnor gör. Så kvinnor är lite mer, kan man säga, medvetna om sin egen lukt och andras lukter. Och man påverkas lite mer av hur det luktar i olika miljöer och sådär och har ett större intresse. Och det är också om man ska gå tillbaka till varför det har varit kulturellt underskattat sinne. Så har det varit en. Det har kodats. Som man säger finns en kvinnlig kodning, kulturell association till dofter och det hänger ihop med att det är traditionellt som man tänker på synsinnet som man mannens sinne. Och det har varit det fina sinnet där. Man kan liksom analysera saker och Geometri och matematik. Det är en manlig domän som är finare än den kvinnliga domänen, som är mer känsloladdad och där kommer dofter och smaker med. Det är många filosofer har skrivit om det på ett sätt som idag framstår som väldigt förlegat.

Karin Gyllenklev: Är det så att vissa föds med någon slags nasala superkrafter?

Jonas Olofsson: Ja, vi föds med väldigt olika grader av lukt känslighet. Verkligen. Så är det. Och det kan skilja liksom på tusen gånger koncentrationen. Att man kan känna en lukt som är långt, långt under tröskeln för någon annan. Så det är väldigt stor variation mellan och det kan också påverka att vi upplever lukter på olika sätt. Vissa personer som tycker att en fisklukt till exempel är Obehaglig. Då kan det handla om att man faktiskt är väldigt känslig för lukten, så man känner den bättre, medans den luktar helt okej i en lägre intensitet. Kvaliteten hänger ihop med styrkan. Så så är det. Det skiljer sig väldigt mycket åt. Men sen är det också så att varje mat och doftintryck som vi upplever innehåller så väldigt många olika molekyler, och vissa är bra på vissa molekyler och andra är bra på andra molekyler. Så på ett sätt kan man säga att det jämnar ut sig också. Så vi, de flesta, känner de flesta lukter. Det är inte så att lukten av ros som innehåller flera dussintals molekyler. Det är inte så att vi är dåliga på alla vanligt vis.

Karin Gyllenklev: I din bok skriver du att doften av människa är framför allt två ämnen som som står för den här.

Jonas Olofsson: Ja just det. Egentligen är det så att det. är svettlukt som du tänker på? Det finns. Vi har också väldigt utsöndrar väldigt många olika molekyler, men då finns det till exempel en lukt som vi brukar använda, för vi brukar inte samla in svettlukt och exponera folk, men däremot har vi en koncentrerad lukt som heter valeriansyra som luktar som en, ska man säga. Lite som en mögelost kanske. Den är ganska liksom stickande och frän.

Karin Gyllenklev: Den kan vi producera med.

Jonas Olofsson: Den kan vi producera. Ja precis. Och sjukdom påverkar våra kropps lukter på olika sätt och det finns olika dofter och olika molekyler för som signalerar olika sjukdomar. Men just det är en sån här sjukdomsmarkör, så vi använder den för att liksom testa folks kan man säga. Sjukdoms Undvikandebeteende. Ja, det här är en äcklig lukt som vi använder i vissa sammanhang.

Karin Gyllenklev: Sen fanns det propansyra.

Jonas Olofsson: Det är en än mer vinägerliknande lukt som också svett illaluktande svett framkallar. Så de här går ju att köpa som särskilda molekyler om man är intresserad av det. Ja.

Karin Gyllenklev: Ni har väl ett helt rum bara fullt med olika dofter.

Jonas Olofsson: Men vi brukar. Vi brukar hålla oss till de positiva lukterna. Oftast så vi. Vi är väldigt intresserade av lukter som man känner väl till och som man har mycket erfarenhet av. Och då är det ju ofta kryddor och frukter och blommor och så där. Och när man ska låta folk träna luktsinnet vecka efter vecka, då vill man inte jobba med de här äckliga lukterna, för då får man inte så många deltagare till sina studier så vi. Vi kör med positiva lukter.

Karin Gyllenklev: Det låter smart. Två tips om man vill kanske lukta lite godare. Man kan ju använda parfym också, men man har gjort tester och sett att svetten luktar mindre illa om man är vegetarian.

Jonas Olofsson: Ja, det stämmer. Just rött kött påverkar ens kroppslukt ganska mycket och det märker man när folk har fått bedöma kroppslukt. Hos män och kvinnor så ofta kvinnor har mycket luktar mycket bättre och det kan förklaras av att de äter mindre rött kött, mer kyckling och fisk och sånt som inte gör lika stort avtryck i vår kroppslukt.

Karin Gyllenklev: Också har man också sett att om man äter vitlök så kan folk uppleva att ens att svett doften är lite mer angenäm.

Jonas Olofsson: Ja precis. Det är vad ett resultat som jag beskriver i boken och jag tyckte det var intressant för att man brukar ju prata om att så var det i alla fall när jag var yngre, att vitlök skulle man inte äta för att lukta då man såg så illa. Och jag tror att nu för tiden så är det kanske inte på det sättet. Vi är vana vid att använda väldigt mycket vitlök i vår mat, och det finns en annan matkultur och en mycket mer internationell matkultur. Och det betyder också att kanske våra hur vi upplever kroppslukten och matens effekter på kroppslukten kanske har förändrats då. Så att äta mycket vitlök och blir faktiskt ens svett luktar bättre, inte sämre. Så det kan vara en till till gagn för många vitlöksälskare antar jag.

Karin Gyllenklev: Ja, vi ska börja runda av kvällen. Du har ju forskat på luktsinnet i 20 år kanske. Forska 20 år till 40, Vem vet vad? Vad är det du vill åstadkomma med din forskning?

Jonas Olofsson: Hmm, det är en bra fråga jag. Jag har alltid tänkt. Jag har alltid applicerat luktsinnet som ett sätt att förstå människans hjärna och människans psykologi mer generellt. Så det kunde jag kunde ha valt att forska om någonting annat och nu blev det luktsinnet. Men men, jag vill lära mig mer grundläggande saker om hur människans psykologi är är uppbyggd och hur hjärnan är har utvecklats för för att lösa vissa problem. Och vi har varit inne på lite av det här med hur man kan träna hjärnan och hur kunskaper länkas samman med våra sinnesupplevelser. Och just luktsinnet är ett sinne som vi fortfarande vet ganska lite om. Men jag tror att det finns många sätt där våra liv kan bli bättre om vi vet mer om hur luktsinnet fungerar. Faktiskt Allt ifrån hälsa, matvanor, hur vi förhåller oss till andra människor. Kanske att vi kan upptäcka tecken, hälsofaror och sjukdomar hos oss själva. Vi har pratat om de här olika sakerna. Så jag tror att vi har väldigt mycket att vinna på att förstå doftsinnet bättre.

Karin Gyllenklev: Stort tack för att du kom hit ikväll! Jonas Olofsson.

Karin Gyllenklev: Du har hört en öppen föreläsning från Stockholms universitet. Du hittar fler poddar om forskning och vetenskap på su.se/poddar.