Välkomna Emma Flärd och Wilhelm Ljungar, nya doktorander i historia!

Den 1 september började Emma Flärd och Wilhelm Ljungar sina doktorandstudier vid Historiska institutionen. Därmed startar också två nya forskningsprojekt med helt olika fokus.

Emma Flärd, doktorand i historia. Foto: Sofia Ekelund, SU.

Emma Flärd tog sin kandidat- och masterexamen i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och har även läst litteraturvetenskap och arbetat som förlagsredaktör. Hennes doktorandprojekt kommer att handla om modernitet, maskulinitet och intima relationer i Sverige under de första decennierna av 1900-talet.Vilka maskuliniteter var tillgängliga i en tid av intensiv kulturell och social förändring? Fanns det någon manlig motsvarighet till föreställningen om ’den nya kvinnan’? Vilka roller förväntades män inta i förhållande till kvinnor som kamrater, kollegor, kärlekspartner eller hustrur?

Vad ser du mest fram emot med tiden som doktorand?

– Jag ser med spänning, och så här precis i början viss nervositet, fram emot att ge mig i kast med allt vad en forskarutbildning innebär, framför allt att lära känna institutionen och bli en del av forskningsmiljön här!

 

Wilhelm Ljungar, doktorand i historia. Foto: Sofia Ekelund

Wilhelm Ljungar har tidigare studerat historia och nationalekonomi vid Stockholms universitet och jobbat deltid som ungdomsledare och museipedagog.

– Jag läste större delen av min master i medeltidsstudier här på campus, med undantag för en termin vid LUMSA i Rom där jag studerade för diplomet Diplôme Européen d’Études Médiévales, berättar han. Wilhelms mastersuppsats handlade om det svenska frälsets världsbild rörande kopplingen mellan religion och krig, och hur den förändrades under den medeltida perioden. Han har även forskat och publicerat om sigill, korstågsideologi och militära ordnar under medeltiden.

I sitt avhandlingsarbete kommer Wilhelm studera institutionella och individuella självbilder och uttryck i danska och svenska klostersigill under medeltiden. Källmaterialet utgörs av bevarade sigillavtryck i svenska och danska samlingar.
–Vilket kommer medföra en längre vistelse på Riksarkivet, då det svenska materialet efter 1350 inte är katalogiserat.

Wilhelm tycker att det som är så fascinerande med sigill är att det utgör en av få möjligheter att komma individuella medeltida människor nära.

– Det blir helt plötsligt möjligt att via sigillen ibland skymta självbilden hos individer som annars bara lämnat avtryck i form av några enstaka omnämnanden i köpebrev eller bevittningar efter sig.

Vad ser du mest fram emot med tiden som doktorand?

– Det ska bli otroligt roligt och spännande att få jobba med alla de kommande fyra (eller fem!) åren.