Gudlaug Olafsdottir 
Postdoktor vid Stockholm Center on Global Governance vid Stockholms universitet och forskare vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet.

Ilker Kalin
Gästforskare vid SUITS

Klicka här för fullständiga engelska versionen

Sammanfattning och slutsatser

En grundlagsreform som tillgodoser de kurdiska kraven är mer sannolik idag än 2011. Detta kan dock komma att kosta Turkiets demokrati dyrt och medföra betydande risker, eftersom det är osäkert om regeringen kommer att hålla sin del av avtalet. Både inhemska och utländska aktörer har en roll att spela för att öka chanserna för ett positivt utfall.

• Två skeenden – demokratisk tillbakagång och en fredsprocess – är för närvarande sammanflätade, men det finns en risk att konfliktlösning sker på bekostnad av demokratin. Alla berörda parter bör arbeta för en reformprocess som främjar både demokratisk integritet och en rättvis fred.
• Internationella aktörer kan ge råd till de politiska partier som deltar i konstitutionella förhandlingar, tillhandahålla neutral input kring utformningen av processen, ge exempel på konstitutionellt garanterade minoritetsrättigheter, medling, offentligt stöd och incitament för demokratiska förändringar.
• En inkluderande konstitutionell process har större chans att få bred legitimitet, även om det kan bli svårare att nå en överenskommelse. Med tanke på den kvarvarande polariseringen bör processen utformas så att man prioriterar möjligheten att nå en förhandlad majoritetsöverenskommelse, utan att enskilda partier ges vetorätt.
• Detta är en unik möjlighet till nationell försoning. Oppositionspartierna bör inte låta partipolitiska rivaliteter överskugga denna potential. Deltagandet i konstitutionsförhandlingarna bör styras av en långsiktig vision för fred och demokrati.
• Utan en extern medlare och garant samt trovärdiga förtroendeskapande åtgärder från regeringens sida riskerar misstro och osäkerhet kring konsekvenserna att leda till att konstitutionsförhandlingarna misslyckas.