Foto: Pixabay

Per Binde, docent i socialantropologi vid Stockholms universitet, har studerat kopplingen mellan spelproblem och kriminalitet. Det har visat sig att varje år blir minst 400 privatpersoner, företag och organisationer utsatta för speldriven kriminalitet. De som begår spelrelaterade brott är jämfört med gärningspersoner i allmänhet som döms i Sverige, oftare kvinnor, äldre och tidigare ostraffade. En undersökning av en kvarts miljon domar över en femårsperiod visar att i 282 av dessa fall var spelproblem huvudorsaken till kriminaliteten.

Håkan Wall, forskare inom klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, har funnit att 70 procent av de personer som söker hjälp på Stödlinjen för spelare och anhöriga spelar på nätkasinon. Han har vidare funnit att det tillfälliga insatstaket på 5000 kronor per vecka och spelbolag som infördes under pandemin inte påverkade många av dem som kontaktade Stödlinjen. I en artikel med titeln ”Gambling helpline contacts during covid-19. Interrupted time series analysis” pekar han på stora effekter av spelbegränsande åtgärder. Exempelvis när det gäller förlusttak och stängning av EGM:s (electronic gambling machines).

Eva Samuelsson, docent vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, har i sina studier visat att det sedan 2018 har blivit lättare att få stöd och behandling för spelproblem. Vårdsystemet är dock fortfarande mycket fragmentiserat och det finns många hinder för att söka hjälp. Vården är särskilt viktig för dem som inte har ett stöttande nätverk hemma. De intervjuade vittnar om att vårdsystemet bara har kapacitet att hålla en boll i luften samtidigt och saknar helhetssyn. Det finns en föreställning om att det är kränkande att behöva vända sig till socialtjänsten men många är nöjda med det stöd de har fått. Eftersom självhjälpsgrupper erbjuder ett mycket värdefullt stöd, för både spelare och närstående, är det viktigt att finansieringen av deras verksamhet säkras upp. 

Olof Molander, forskare vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet, har studerat mätmetoder för spelande och spelproblem och hur man screenar människor som söker behandling och vad de har för typ av problem. Det har utvecklats ett nytt självskattningssystem för spelproblem, liknande AUDIT och DUDIT för alkohol respektive narkotika – som heter GDIT. Det kan på vårdcentraler läggas fram när människor söker hjälp för exempelvis alkoholproblem eller sömnsvårigheter, så att vårdpersonal på ett respektfullt sätt kan passa på att även ställa några frågor om spelproblem.

Kristina Sundqvist, forskare vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, har studerat samsjuklighet, det vill säga att en person uppfyller diagnostiska kriterier för flera sjukdomar. De visar sig att social fobi är den vanligaste ångeststörningen bland individer med spelproblem. De vanligaste sambanden mellan spelproblem och ångeststörningar finns bland personer under 25 år. Vidare är det vanligare bland kvinnor än bland män att rapportera att man upplevt ångest eller depression innan en speldebut.

Johan Svensson, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), har studerat speloperatörers aktiviteter på sociala medier och visar att svenska speloperatörer, både före och efter omregleringen, var mer benägna att använda inlägg på sina sociala mediekonton jämfört med finska bolag.

Meddelanden om spelansvar på svenska speloperatörers sociala medier har ökat mellan 2017–2020, men var långt ifrån tillfredsställande. Endast 35 procent av alla inlägg innehöll ett spelansvarsmeddelande under 2020.  Sammantaget verkar svenska speloperatörer ha använt inlägg på sina sociala medier för att vinna marknadsandelar innan licenssystemet trädde i kraft, eftersom inläggen minskade efter 2019. 

Studier om ungdomar och spelande visar att spelandet bland unga har minskat sedan millennieskiftet, men sedan 2019 kan en liten ökning observeras bland både elever i årskurs 9 och elever i årskurs 1 på gymnasiet.  Bland ungdomar är spelande en starkt könsbunden aktivitet, pojkar är mer benägna att spela jämfört med flickor.  Ungdomar som spelar är mer benägna att vara alkoholkonsumenter och på gymnasiet fann man också ett samband med narkotikaanvändning.

Ludwig Kraus, gästprofessor vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet har i sina jämförande studier om självavstängning visat att självavstängning kan gynna enskilda spelare och deras omgivning, men har sämre möjlighet till att minska spelskadorna på befolkningsnivå. Regleringen kring självavstängning ansågs otillräcklig i samtliga medverkande länder och de tillfrågade föreslog potentiella förbättringar för att underlätta processen, öka användningen och minska antalet spelare som bryter mot självavstängningen. Självavstängning motiveras främst av ekonomiska problem, följt av känslor av att förlora kontrollen och konflikt med anhöriga. 

Mer information om forskningen på forskningsprogrammet REGAPS webbsida.

Håkan Soold