Foto: Gaby Baldrocco

Fortsatt ökad stress och minskad trivsel i skolan är ett av fyra områden Folkhälsomyndigheten i rapporten lyfter fram som särskild bekymmersamma och där det krävs åtgärder. Samtidigt ser man att skolan genom insatser har stora möjligheter att inverka positivt på barns och ungas psykiska hälsa. Det gäller både elevers arbetsmiljö och deras sociala miljö. Utgångspunkt i undersökningen är Världshälsoorganisationen WHO:s definition av hälsa som "ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjligheterna och kan klara av vanliga påfrestningar" (...). Psykisk hälsa är på så vis inte detsamma som frånvaro av psykisk ohälsa.

Pia Skott är docent i pedagogik och utbildningschef för Rektorsprogrammet vid Stockholms universitet. Hennes forskning handlar bland annat om hållbar skolutveckling, elevhälsa och hållbart lärande.

Hur reagerar du på siffrorna om en kraftigt ökad stress bland skolelever?

–Det är oroväckande att många elever idag upplever en hög stress i skolan. Det väcker också frågan om vad skolan är till för.

Kan forskningen ge några svar på vad den ökade stressen i skolan beror på?

–Det finns många anledningar till den ökande stressen, både utanför och inom skolan. Vi har i vår forskning intresserat oss för om det kan vara så att skolor, oavsiktligt, bidrar till stress och ohälsa genom att till exempel arbeta med oreflekterade sätt för bedömning. Många elever upplever att skolor blivit platser för prestation snarare än lärande. Och att de bedöms hela tiden. Vi ser att en ökad kompetens kring bedömning kan bidra till att reducera stressen.

 Det handlar om att ha ett helhetsperspektiv på verksamheten och att jobba förebyggande och hälsofrämjande.

Hur kan skolan arbeta för att främja elevhälsan?

–Att förbättra elevhälsan ställer stora krav på skolledarskapet. Det handlar om att ha ett helhetsperspektiv på verksamheten och att jobba förebyggande och hälsofrämjande. Skolor måste arbeta multiprofessionellt, det vill säga inte enbart genom lärares undervisning, utan även genom elevhälsoarbete, där lärare arbetar tillsammans med skolkurator, skolpsykolog, skolläkare och specialpedagog.

Man behöver också arbeta med hela kulturer. Det kan till exempel handla om att förändra en provkultur med många stora skriftliga prov till att arbeta mer löpande med bedömning för lärande. Då minskar stressen för alla.

Att koordinera allas arbete och verka för att både organisationen och skolkulturen blir hälsofrämjande är en viktig uppgift för skolledningen.

Hänger elevhälsa och lärarnas mående och arbetsmiljö ihop?

Ja, vi märker att på de skolor som kommit långt i sitt elevhälsoarbete blir personalens arbetsmiljö också bättre. Genom att bygga kapacitet för ett arbete som involverar hela skolan blir lärare inte lika ensamma i uppgiften att se till att varje elev får en god skolgång. Då minskar stressen även hos lärare.

Finns det något du tycker beslutsfattare bör tänka på?

–Världshälsoorganisationen, WHO, och FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, UNESCO, har pekat på betydelsen av att vi formar hälsofrämjande skolsystem, där alla nivåer koordineras. Lagar och läroplaner inrymmer redan detta breda tankesätt, om att vi utbildar hela människor, inte endast för mätbara resultat. Det innebär att skolor ska möjliggöra både kunskap, lärande, hälsa och välbefinnande. Då är det viktigt att hålla detta breda fokus i alla sammanhang. Om beslutsfattare blir för enögda påverkar det alla andras möjligheter att kunna verka för denna helhet.

Hur arbetar ni på Rektorsprogrammet för att främja elevhälsa?

Vi har vid Stockholms universitet i flera år undervisat alla rektorer om vad ett bredare barn- och elevhälsoarbete innebär och att de som skolledare är avgörande i detta arbete. De får också med sig verktyg i hur de kan arbeta för att utveckla sina verksamheter utifrån denna helhetssyn. 

Kontakt:

Pia Skott