Angelica Granqvist 
Doktorsavhandling, 2025
Institutionen för ämnesdidaktik, Stockholms universitet

Syfte och forskningsfrågor

Granqvists övergripande syfte är att bidra med kunskap om elevers konstruktioner av social och språklig delaktighet liksom av social tillhörighet i litterära boksamtal i en samläsningspraktik, där svenska och svenska som andraspråk undervisas av en lärare och delvis samtidigt i klassrummet. Social delaktighet definieras här som en positiv upplevelse av interaktion, medan social tillhörighet innefattar både positiva känslor av samhörighet och en process som omfattar gruppmedlemskap och djupa relationella band över tid.

Avhandlingen består av tre artiklar och en kappa, det vill säga en inledande sammanfogande text. Tillsammans besvarar artiklarna kappans och avhandlingens tre övergripande forskningsfrågor:

1. Hur konstrueras social och språklig delaktighet av eleverna som läser svenska som andraspråk i den aktuella samläsningspraktiken? 
2. Hur konstrueras social tillhörighet av eleverna som läser svenska som andraspråk i den aktuella samläsningspraktiken? 
3. Vilken betydelse har litterära boksamtal i förhållande till fråga 1 och 2?

NC har intervjuat Angelica Granqvist om avhandlingen

Vi bad Angelica kommentera avhandlingens resultat och dess implikationer för lärare i svenska och svenska som andraspråk.

Var det något som förvånade dig i dina tre delstudier

Angelica Granqvist. Foto: Privat

– Redan i den första delstudien där jag identifierade den aktuella samläsningens tre lärmiljöer – helklassundervisning, separat andraspråksundervisning och boksamtal – förvånades jag över hur flera av eleverna som läste svenska som andraspråk resonerade kring svenskämnena. De elever som jag följde under första året på gymnasiet hade kommit långt i sin andraspråksutveckling. För dem verkade det inte handla om att antingen läsa svenska eller svenska som andraspråk. Tvärtom uttryckte de att de både behövde och till stora delar också ville läsa båda ämnena. Lärarens utgångspunkt i skönlitteratur som en gemensam nämnare gjorde det möjligt för eleverna att röra sig mellan miljöer och svenskämnen.

– I den andra delstudien fokuserade jag en elevs deltagarutveckling genom en serie av boksamtal. Trots att jag i min forskarroll var medveten om skönlitteraturens verkligheter och föreställningsvärldar förvånades jag över med vilken drivkraft eleven använde sitt talutrymme för att sätta ord på beröringspunkter mellan textvärlden och den egna världen. Detta förstärktes i den tredje delstudien där det blev än mer påtagligt att upplevelsen av läsningen hamnade i första rummet tillsammans med det personliga ansvaret att dela med sig av både läserfarenheter och livserfarenheter. Med andra ord tycktes läsupplevelsen leda till att eleverna i svenska som andraspråk tog avstamp ifrån litteraturen, vilket tog sig uttryck i att den språkliga osäkerheten som de gav uttryck för blev underställd förståelsen av det lästa.

Vad ser du som fördelar med gemensamma boksamtal i svenska och svenska som andraspråk, och vad kan vara utmaningar?

– Avhandlingens svenska titel är I mötet mellan fiktion och verklighet och det är just det; i alla klassrum kan en elevs föreställning eller fantasi vara en annan elevs verklighet. Läraren i studien hade inställningen att ”skönlitteratur är faktaböcker om hur det är att vara människa” och som människor delar vi allmänmänskliga förhållanden samtidigt som våra förutsättningar kan se väldigt olika ut. Detta speglas ständigt i litteraturen likväl som i klassrum genom hela skolsystemet. Oavsett om det handlar om samläsning eller om separat undervisning i respektive svenskämne behöver elever få möta olika samtalsdeltagare, och därmed olika läsningar och erfarenheter, för att på så sätt förhandla fram mångbottnade betydelser av litteraturen. Att skapa elevgrupper där alla känner sig trygga är en utmaning för många lärare i olika ämnen och så även i samläsningspraktiker av svenska och svenska som andraspråk.

Vilka är dina råd till lärare i svenska och svenska som andraspråk som vill arbeta medvetet med gemensamma boksamtal?

– Ett råd till lärare som medvetet vill arbeta med boksamtal i svenska och svenska som andraspråk är att se samtalen som en långsiktig process och en undervisningspraktik. Att hitta gemensamma former för att tala om det lästa kan ta tid och kräver både tillit och mod. Elever behöver få öva sig på att formulera tankar och frågor kring det lästa, både inför och tillsammans med andra. Genom att modellera textkopplingar till jaget och omvärlden liksom förhållningssätt till varandras läsningar och turtagning inom gruppen kan lärare skapa en förutsägbar samtalsstruktur. Det kan till exempel handla om att var och en säger något om upplevelsen av det lästa innan diskussionen om innehållet tar vid. I avhandlingen står denna förutsägbarhet i bjärt kontrast till den oförutsägbarhet som präglade själva innehållet i samtalen. När det gäller valet av litteratur är ett annat råd att tänka brett och allmänmänskligt. Det kan hjälpa eleverna att själva få skapa litterär representation oavsett var de befinner sig i sitt identitetsskapande. Avslutningsvis visar avhandlingen att lärarens närvaro och deltagande över tid är viktig för den pedagogiska liksom den emotionella stöttningen i boksamtal som mötesplatser för meningsskapande över ämnesgränserna.

Avhandlingens bakgrund och metod

Den deltagande skolan var en kommunal gymnasieskola i en mindre svensk kommun. Eleverna gick i årskurs 1 på två olika högskoleförberedande program och tillsammans utgjorde de en klass för undervisning av de gymnasiegemensamma ämnena. Läraren, som var utbildad både i svenska och svenska som andraspråk, hade tio års erfarenhet av att undervisa i en samläsningspraktik. Lektionsupplägget för den aktuella samläsningspraktiken bestod av tre lektioner i veckan. Utöver detta hade läraren på eget initiativ schemalagt en fjärde, separat lektion för eleverna som läste svenska som andraspråk. Läraren i studien framhöll i sin undervisning skönlitteraturen som ett gemensamt mål för de båda ämnena och mittpunkten i undervisningen, vilket innebar att alla elever oavsett ämne och program läste fyra romaner per år och deltog i fyra till fem boksamtal per roman.

Avhandlingens tre artiklar är metodologiskt förankrad i lingvistisk etnografi och dess fokus på deltagarperspektiv. Detta utifrån avhandlingens inriktning mot elevperspektiv, i kombination med lärarens implementering av ämnesplanerna i svenska och svenska som andraspråk (Lgr 11). Avhandlingens huvuddeltagare är fyra av de elever som läste svenska som andraspråk. Granqvists data består av fältanteckningar från deltagande observationer, inspelade boksamtal och intervjuer med elever och läraren.

Avhandlingens tre artiklar

I Artikel 1 undersöktes hur elever som läste svenska som andraspråk förhandlade språklig delaktighet och social tillhörighet samtidigt som de navigerade svenska som andraspråksämnets olika lärmiljöer: helklassundervisning, den separata andraspråksundervisningen och boksamtal i blandade smågrupper.  

Artikel 2, som tar sin utgångspunkt i resultaten av i den första artikeln, är en fallstudie av en elevs utveckling genom en serie av fem boksamtal. Frågeställningen rör hur Gabriella, en elev som läste svenska som andraspråk, förhandlade social tillhörighet och språklig delaktighet över tid.

Mot denna bakgrund undersöktes i Artikel 3 hur eleverna i svenska som andraspråk reflekterade över gruppindelningarna över läsåret, vilka frågor de valde att diskutera samt vilka deltagarroller de antog i elevledda boksamtal.

Resultat

De sammanlagda resultaten från de tre artiklarna besvarar avhandlingens tre forskningsfrågor utifrån två teman: dels elevers rörelse mellan olika lärmiljöer i ett klassrum som kontaktzon, dels litterära boksamtal i ett klassrum som kontaktzon. Klassrummet som kontaktzon (contact zone) karaktäriseras av ojämlika maktförhållanden och bygger på att allt meningsskapande måste förhandlas genom språklig kontakt. Men ett klassrum som kontaktzon kan också omfatta skapandet av trygghetszoner (safe houses), där mindre grupper av minoritiserade elever tillfälligt kan engagera sig i att fördjupa sitt lärande efter eget intresse och oberoende av majoritetsnormer.

Elevernas rörelse mellan olika lärmiljöer

I förhållande till första temat, elevernas rörelse mellan olika lärmiljöer – vilket Granqvist kallar lager av kontaktzoner och trygghetszoner – är avhandlingens huvudresultat att detta hade en positiv inverkan på elevernas möjligheter att konstruera social och språklig delaktighet och social tillhörighet över tid. Eleverna gav inte uttryck för att de föredrog vare sig samläsningspraktiken eller den separata andraspråkspraktiken. Istället var det kombinationen av sociala lärmiljöer och framförallt elevernas möjligheter till rörelse mellan dessa lärmiljöer som tycktes leda till konstruktioner av social och språklig delaktighet och social tillhörighet. Detta blev särskilt påtagligt i boksamtalen om och kring den sista romanen. I elevernas reflektioner kring boksamtal som grupparbete under hela årskurs 1, framkom att känslor av social tillhörighet inte bara tillskrevs nuvarande mindre kontexter i trygghetszoner. Det handlade också om tänkta framåtsyftande kontaktzoner bortom skolan, där vikten av att känna social tillhörighet även med sig själv blev ytterligare en utgångspunkt för rörelsen mellan kontaktzoner och trygghetszoner. Med eleven Gabriellas ord kan man ”inte alltid vara så här”, det vill säga i en trygghetszon utan man måste kunna navigera kontaktzoner och mötas i sina olikheter.

Boksamtalets möjligheter som kontaktzon

Vad gäller temat boksamtalets möjligheter som kontaktzon visar huvudresultatet att boksamtalet som lärmiljö var gynnsamt för eleverna i svenska som andraspråk och deras förutsättningar för att konstruera social och språklig delaktighet och social tillhörighet. I boksamtalen framträdde ansvaret att bidra med både bokkunskap utifrån den lästa skönlitteraturens världar och kunskaper relaterade till egna erfarenheter. Detta epistemiska ansvar tycktes vara överordnat den ”språkliga sårbarhet” som eleverna i svenska som andraspråk gav uttryck för. Vidare visar resultaten att implementeringen av boksamtal som en gemensam nämnare i svenska och svenska som andraspråk ledde till att de litterära texterna fick en överbryggande funktion som referensramar för meningsskapande diskussioner i både kontaktzoner och trygghetszoner.

Läs mer

Läs Angelica Granqvists avhandling:

At the confluence of fiction and reality: Literary book-group discussions in a contact zone classroom of Swedish and Swedish as a Second Language