Det finns inga enkla genvägar för att kartlägga och bedöma en elevs språkutveckling. Inte heller finns det heltäckande tester för att till exempel avgöra om en elev har behov av att läsa svenska som andraspråk eller ej. Men det finns en del verktyg och stöd att ta hjälp av för att göra bedömningar av ett andraspråk i utveckling.

Vad finns det för bedömningsstöd i svenska som andraspråk?

Nej. Bedömningsstödet Bygga svenska kan man använda med alla elever som utvecklar svenskan som ett andraspråk, från nybörjare till en mer avancerade nivå. Det spelar ingen roll om eleverna är nyanlända eller har gått mer än fyra år i svensk skola.

I "Kapitel 2: Lärarhandledning – Att bedöma utifrån de fem stegen" i de olika utgåvorna av Bygga svenska ( för åk 1–3, 4–6 och 7–9 samt gymnasieskolans introduktionsprogram) kan vi läsa följande:

Relaterade artiklar

Förslag på relaterade artiklar på vår webb:

Bygga svenska – ett bedömningsstöd för andraspråksutveckling

Bedömningsstöd för svenska som andraspråk

Lärare och skolledare vänder sig ibland till NC med frågor om barn och elever som de uppfattar varken kan svenska eller sitt modersmål tillräckligt bra och man uttrycker farhågor om hur de ska klara skolan. Eftersom eleverna kan vara födda i Sverige eller ha kommit hit i tidig ålder finns förväntningar på att eleven borde ha kommit längre i sin språkutveckling och i den oron händer det att man talar i termer av att eleven inte har något språk alls eller frågar om eleven kan vara ”halvspråkig”?  I artikeln kommer lyfter vi några aspekter kring användandet av begreppet ”halvspråkighet” i relation till flerspråkiga elevers språkliga repertoarer.

Kan man säga att eleverna är "halvspråkiga" om varken modersmålet eller svenskan räcker till?

När elever med svenska som andraspråk skriver prov i olika ämnen påverkas resultaten inte bara av deras ämneskunskaper, utan också av deras språkliga resurser. I klassrummet används ordböcker och lexikon som självklara stöd för lärande. Men när det gäller provsituationer råder ibland osäkerhet om dessa hjälpmedel ska tillåtas. I artikeln resonerar vi kring varför vi i många fall anser att det bör vara en självklarhet.

Bör elever få använda ordböcker, ordlistor och lexikon vid provtillfällen i sva och andra ämnen?

NC får ibland frågor om flerspråkiga elevers möjligheter att få ämneskunskaper bedömda via ett annat språk än svenska. Frågorna uppstår utifrån att man på skolan har nyanlända elever som ännu inte hunnit komma så långt i sin språkutveckling i svenska, men som uppfattas ha god skolbakgrund och goda ämneskunskaper i något specifikt skolämne eller i flera. Det finns dock en osäkerhet kring hur man bäst kan gå tillväga och vad det är som gäller. Ibland kan det även råda viss oenighet i ett lärarkollegium om hur man bäst ska hantera frågan, både rent praktiskt men också i relation till ett regelverk. Frågan är komplex. I artikeln resonerar vi utifrån några olika aspekter med fokus på elever i grundskolans senare årskurser och gymnasieskolan. 

Hur kan man tänka kring bedömning av elevers ämneskunskaper via andra språk än svenska?

Om förväntad andraspråksutveckling inte sker, trots goda förutsättningar och undervisning i svenska som andraspråk av kompetenta lärare, kan en utredning behöva göras för att se om eleven har specialpedagogiska behov. Man kan behöva klargöra om det rör sig om dyslexi, språkstörning (DLD) eller intellektuell funktionsnedsättning (IF). Vi har skrivit en kort introduktion till några av de vanligaste frågeställningarna en lärare i svenska som andraspråk kan ha när man misstänker dyslexi eller språkstörning hos en elev med ett andraspråk i utveckling. Informationen grundar sig framför allt på Eva-Kristina Salamehs forskning och arbete och sidan innehåller flera klipp där hon delar med sig av svar kring vanliga frågor.

Dyslexi, språkstörning eller andraspråksutveckling?

Barn och ungdomar som inte klarar att följa undervisningen på svenska kan få stöd i form av studiehandledning på modersmålet eller på det starkaste skolspråket. Genom att stöttas växelvis på svenska och modersmål utvecklar eleven verktyg för sitt eget lärande. I denna artikel finns information om studiehandledning på modersmålet och länkar till stödmaterial.

Vad innebär studiehandledning på modersmålet och krävs det åtgärdsprogram?

I förskolans läroplan, Lpfö-18, framgår att utbildningen ska vara likvärdig och ska ta hänsyn till, samt anpassas efter, barnens olika förutsättningar och behov och att:

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt.

(Lpfö-18 s.8) 

I Lpfö används inte begreppet svenska som andraspråk och citatet i Lpfö ovan omfattar alla barn i förskolan. Barn som utvecklar svenska som andraspråk har redan påbörjat en utveckling ett annat språk än svenska.  Det finns likheter mellan barns tidiga språkutveckling oavsett vilket språk de lär sig först, men det finns också skillnader och andra faktorer som är viktiga att ta hänsyn till.

En likvärdig utbildning betyder inte att omsorg och undervisning är den samma för alla barn utan förskolan. Istället behöver man ta särskild hänsyn till och anpassa för barnen som utvecklar svenska som andraspråk, en flerspråkig identitet och inte minst deras individuella förutsättningar och behov.

Enligt skollag och läroplanen Lpfö-18 ska förskolan medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla modersmålet:

Barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

(Lpfö-18, s.9)

Vart fjärde barn i förskolan idag har utländsk bakgrund och utvecklar flerspråkighet. Förskolan har en viktig uppgift att medverka till barns flerspråkiga utveckling. Att stödja barn som utvecklar flera språk är i första hand en pedagogisk fråga. Det kan göras på olika sätt beroende på förskolans förutsättningar.

När det finns flerspråkig personal, modersmålsstödjare eller kulturstödjare etc. att tillgå kan dessa vara viktiga personer men oavsett om dessa resurser finns eller inte så kan alla som arbetar i förskolan uppmärksamma och lyfta fram flerspråkighet. Det är viktigt att man sänder signalen att alla språk är lika värdefulla och att flerspråkighet är en positiv resurs.

Samarbete med barnens vårdnadshavare blir ofta en viktig pusselbit i detta arbete och en viktig tillgång för förskolan för att på olika sätt kunna medverka till barnets utveckling av sitt/sina modersmål.

Ändringana i korthet: 

• Förskollärare får ett tydligare ansvar för att undervisningen vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt för valet av arbetssätt och lärverktyg.
• Förskollärare får ett tydligare ansvar för att främja högläsning, språkutveckling och fysisk aktivitet.
• Arbetslagets roll i det språkutvecklande och hälsofrämjande arbetet förstärks.
• Det finns inte några krav på att digitala lärverktyg ska användas i förskolan. De lärverktyg som används i förskolans undervisning ska främst vara analoga.
• Rektorn får ett tydligare ansvar för att utbildningen vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt att utbildningen utgår från kunskap om vilka arbetssätt och lärverktyg som bäst gynnar barns utveckling.

Språkutveckling, högläsning och lek har fått en starkare roll i förskolans reviderade läroplan. Förändringarna ger förskollärare ett tydligare ansvar för undervisningens innehåll och kvalitet. Hanna Olsson, SKUA-utvecklare i Högsby kommun, delar med sig av sina tankar om vad det innebär i praktiken.

Språkutveckling och högläsning stärks i förskolans reviderade läroplan

Tidigare har skillnaderna mellan ämnena svenska (sv) och svenska som andraspråk (sva) varit mycket små i kursplanerna. I och med revideringen av läroplanen 2022 är det som är specifikt för andraspråksutveckling förstärkt och förtydligat i hela sva-kursplanen.

Vilka är skillnaderna mellan svenska och sva i Lgr22?

Vad säger lagen om vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk? Vem är det som fattar beslutet och på vilka grunder? Det är två frågor kring behovsbedömning som du får svar på här.

Texten anger målgrupperna för ämnet genom att ange de villkor som en elev måste uppfylla för att bli aktuell för undervisning i svenska som andraspråk. Det är sålunda inte ett ämne som är riktat till alla elever som har behov av stöd i sin språkutveckling.  

Man utgår ifrån elevens behov

De elever som bedöms vara i behov av undervisning i svenska som andraspråk har rätt att läsa svenska som andraspråk. Detta innebär rätten att få undervisning i svenska som andraspråk. Det räcker inte att enbart bedöma eleven enligt betygskriterierna i svenska som andraspråk. 

Rätten till undervisning i svenska som andraspråk gäller oavsett vilken språknivå eleven befinner sig på eftersom alla elever har rätt till undervisning utifrån sina egna förutsättningar: 

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. 

Lgr22, kap 1

Man kan inte fatta beslut på grupp nivå om vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk eller inte. Det går till exempel inte att säga att de som har gjort det i mellanstadiet ska göra det i högstadiet eller att elever som är födda i Sverige ska läsa svenska som modersmål. Beslut ska alltid fattas på individnivå utifrån varje elev. För det behövs riktlinjer och rutiner. 

Det är rektors beslut men sällan rektors bedömning

I skolförordningen står det att det är elevens behov som ska styra. Det står även att det är rektor som beslutar. Rektor behöver ett bedömningsunderlag för varje elev för att kunna ta beslut på individnivå. Rektor delegerar vanligtvis frågan till en svenska som andraspråkslärare med kunskap om bedömning av ett andraspråk i utveckling. 

Att rektor bestämmer vilka elever som ska undervisas i svenska som andraspråk innebär att rektor måste ha kunskap om de två svenskämnena. För rektorer som vill läsa mer om skillnaderna mellan ämnena svenska och svenska som andraspråk har vi skrivit artikeln ”Vad innebär ett andraspråksperspektiv?”. I och med revideringen av kursplanerna från Lgr11 till Lgr22 har skillnaden mellan ämnena skrivits fram tydligare.

Vad innebär ett andraspråksperspektiv?

Det finns inga enkla test som kan avgöra om en elev har behov av undervisning i svenska som andraspråk. Skolverket rekommenderar en kvalitativ bedömning som också kan ge underlag för hur undervisningen kan organiseras och anpassas till elevens andraspråksutveckling. Läs mer om hur en behovsbedömning kan gå till i artikeln.

Hur bedömer man om en elev behöver läsa sva?

Det finns inga bestämmelser som reglerar hur behovsbedömningen av svenska som andraspråk ska göras och dokumenteras. Skolverkets bedömningssmaterial Bygga svenska kan vara ett stöd i behovsanalysen. Vissa kommuner har etablerat gemensamma rutiner och blanketter för dokumentationen av behovsanalysen och beslut om att eleven ska läsa svenska som andraspråk, samt beslut om att eleven ska sluta läsa svenska som andraspråk. Här nedan ser ni några exempel:

Haninge kommun: Rutin för undervisning i svenska som andraspråk i Haninge kommuns grund- och grundsärskolor

Stockholm stad: Stödmaterial för svenska som andraspråk

Läs gärna mer i Skolverkets stödmaterial Svenska som andraspråk – ett behovsprövat ämne

Svenska som andraspråk är inget stegämne där eleven ska klara en viss förutbestämd nivå för att sedan per automatik byta till svenska. Kursplanen är skriven för elever som är på nybörjarnivå upp till avancerad nivå i andraspråksutvecklingen. Svenska som andraspråk är det enda behovsprövade ämnet i svensk skola. Eleven ska läsa ämnet så länge som hen behöver det.

Behovet av sva-undervisning hänger ihop med elevens andraspråksutveckling. Utöver den inledande behovsbedömningen så behöver skolan även göra kontinuerliga bedömningar för att avgöra om behovet kvarstår eller inte. Rektor ansvarar för att bedömningarna görs, men delegerar vanligen själva bedömningen till undervisade sva-lärare. Bedömningen bör göras en gång per läsår.

Ta gärna stöd av kollegor i behovsbedömningen

När det gäller nyanlända elever är behovsbedömningen oftast ganska enkel att göra eftersom de inte har kommit så långt i sin utveckling i svenska språket än. Bedömningarna av de elever som har varit i Sverige några år eller är födda här är oftast mer krävande. I sådana fall är det en fördel om sva-läraren som gör bedömningen har kollegor att diskutera med. Ett förslag är att anordna gemensamma konferenser i kommunen.

Tiden med behov av sva-undervisning varierar mycket

Det finns stora skillnader mellan olika elever gällande hur lång tid det tar att utveckla ett rikt och nyanserat svenskt språk. Det är flera aspekter som spelar in som till exempel elevens ålder, skolbakgrund, kunskaper i andra språk och vilken undervisning eleven möter. 

Det går inte att dra några skarpa gränser eller sätt upp exakta tider för hur länge en elev ska få undervisning i svenska som andraspråk. Studier visar att det tar cirka två år att utveckla ett språk som fungerar i konkreta och kontextbundna vardagliga situationer. Att utveckla det kunskapsrelaterade språket tar betydligt längre tid. Det brukar sägas att det tar cirka 5-8 år att komma i nivå med förstaspåkstalarna (Cummins 1996, 2000; Thomas & Collier, 1997). 

Kan en elev välja att sluta läsa sva?

Att ge ett entydigt svar på denna fråga är svårt. Eleven kan i och för sig inte välja att avsluta påbörjade studier eftersom det är rektor som formellt beslutar. Samtidigt finns ju ett krav enligt läroplanen på att skolan ska samarbeta med hemmet, och att då tvinga en elev att läsa svenska som andraspråk mot sin egen och föräldrarnas vilja kan knappast gynna inlärningen. Vad som alltså bör rekommenderas är att skolan informerar elever och föräldrar om deras rättigheter, och också sakkunnigt informerar på vilket sätt det för eleven skulle vara fördelaktigt att läsa svenska som andraspråk istället för svenska. Avänd gärna behovsbedömningen som stöd i samtalet.

Det kan finns en del missförstånd som behöver redas ut. Det är till exempel inte ovanligt att man tror att sva är ett lättare ämne där eleverna inte kommer att utvecklas och utmanas lika mycket eller att det inte ger samma behörighet och möjligheter i gymnasiet.

En vanlig fråga vi får är hur man ska organisera undervisningen i svenska som andraspråk på bästa sätt. Kan man till exempel läsa tillsammans med svenskämnet, eller måste ämnena läsas separat? Det är inte reglerat hur sva ska organiseras. Det viktiga är att sva-eleverna får den undervisning som de har rätt till. I artikeln resonerar vi kring de didaktiska förutsättningarna i olika organisationsmodeller och ger goda exempel från olika skolor.

Hur kan svenska som andraspråk organiseras i grundskolan?

I arkikeln Stärk det systematiska kvalitetsarbetet kring svenska som andraspråk har vi samlat material för skolledare som på olika sätt vill utveckla ämnet svenska som andraspråk. Materialet är tematiskt organiserat och vi ger också råd kring hur man kan gå tillväga i utvecklingsarbetet.

Stärk det systematiska kvalitetsarbetet kring svenska som andraspråk

Svaret på frågan är nej. Eleven måste antingen läsa svenska som andraspråk eller svenska, inte både och.

För att bli behörig att undervisa i svenska som andraspråk i grundskolans åk 1-6 krävs 30 hp, för åk 7-9 krävs 45 hp och för gymnasieskolan krävs 90 hp i svenska som andraspråk. För sfi krävs 30 hp.

Svensklärare i åk F–6 behöver 15 hp

Utifrån den tidigare behörighetsförordningen fick lärare med behörighet i svenska åk 1-3 per automatik även behörighet i svenska som andraspråk. Detta gäller inte längre. För de som är behöriga i svenska för åk F–3 behövs numer 15hp i svenska som andraspråk för att bli behörig i sva. Detsamma gäller lärare i 4–6.  Detta gäller de lärare som framöver vill ansöka om behörighet i ämnet.

Nu gällande behörighetsförordning

Nedan följer en sammanställning av nu gällande Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare:

Grundskolans årskurs 1-3

3 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 1-3 är den som har avlagt

1. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1-3,
2. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 1-3 i grundskolan, eller
3. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin utbildning har fått kunskaper och förmågor som motsvarar kraven för en examen som avses i 1.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i den eller de årskurser och i det eller de ämnen som omfattas av lärarens utbildning. En lärare som avses i första stycket är dock endast behörig att undervisa i svenska som andraspråk om läraren i sin utbildning har fullgjort 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet alternativt behörighet i svenska plus 15 hp i svenska som andraspråk.
Förordning (2013:694).

Grundskolans årskurs 4-6

6 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 4-6 är den som har avlagt

1. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6,
2. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i fritidshem,
3. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9,
4. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 4-6 i grundskolan, eller
5. en äldre examen än som avses i 3 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 7-9 i grundskolan.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen. En lärare som avses i första stycket 4 är dessutom endast behörig att undervisa i den eller de årskurser som omfattas av lärarens examen. En lärare som avses i första stycket är dock endast behörig att undervisa i svenska som andraspråk om läraren i sin examen har fullgjort 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet alternativt behörighet i svenska plus 15 hp i svenska som andraspråk.
Förordning (2013:694).

7 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 4-6 är, utöver vad som följer av 6 §, den som har avlagt en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning vardera i ämnena svenska, matematik och engelska.

Därutöver ska läraren ha fullgjort ämnesstudier om

• minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i samhällsorienterande ämnen,
• minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i naturorienterande ämnen och teknik, eller
• minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett eller två av ämnena hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, bild, musik eller slöjd.

Behörighet enligt första stycket omfattar bara ämnena svenska, matematik och engelska samt det eller de ämnen som avses i första stycket 1, 2 eller 3 om lärarens utbildning i detta eller dessa ämnen har den omfattning som krävs enligt respektive punkt.

Grundskolans årskurs 7-9

8 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 7-9 är den som har avlagt

• ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9,
• ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan,
• en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i minst en av årskurserna 7-9 i grundskolan, eller
• en äldre examen än som avses i 2 och som är avsedd för arbete i gymnasieskolan.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen. En lärare som avses i första stycket 3 är dessutom endast behörig att undervisa i den eller de årskurser som omfattas av lärarens examen.

9 § Behörig att undervisa i grundskolans årskurs 7-9 är, utöver vad som följer av 8 §, den som har avlagt en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om

• minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
• minst 45 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat ämne än som anges i 1.

En lärare som avses i första stycket är behörig att undervisa i det eller de ämnen som anges i första stycket 1 eller 2 om lärarens utbildning i ämnet har den omfattning som krävs enligt respektive punkt.

Skollagen

2 kap. 20 § Endast den som har legitimation får anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.

Den som inte har legitimation som lärare får dock anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning, om han eller hon ska undervisa i modersmål eller i ett yrkesämne i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå, eller individuella kurser eller orienteringskurser i kommunal vuxenutbildning. Detta gäller bara om

• det saknas sökande som har legitimation,
• den sökande har tillräcklig kompetens för att undervisa i det aktuella ämnet eller på den aktuella kursen, och
• det finns skäl att anta att den sökande är lämplig att bedriva undervisningen.

Även den som ska bedriva undervisning som avses i 17 § får anställas som lärare i skolväsendet utan tidsbegränsning. Lag (2011:189).

Språkintroduktion är ett av gymnasieskolans fyra introduktionsprogram. Syftet med språkintroduktion är att ge nyanlända ungdomar en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket. Syftet är också att språkintroduktion ska ge eleven möjlighet att gå vidare i gymnasieskolans nationella program, eller till annan utbildning. Utbildningen på introduktionsprogram följer inte en nationell kursplan utan för varje elev ska det upprättas en individuell studieplan. Planen är individuell och ska innehålla uppgifter om syftet med språkintroduktion, innehållet, det vill säga vilka ämnen eleven läser inom ramen för språkintroduktion och längd.

Det finns bestämmelser om bedömning av en nyanländ elevs kunskaper när en elev tas emot till språkintroduktion. Huvudmannen ska också fortlöpande bedöma elevens kunskapsutveckling för att eleven så snart som möjligt ska komma vidare och kunna läsa på gymnasiets nationella progam.

8 §   Språkintroduktion ska innehålla undervisning i grundskoleämnena svenska eller svenska som andraspråk. Undervisning i enbart dessa ämnen kan bedrivas under en kort inledande period. I övrigt ska språkintroduktion utformas utifrån de bedömningar som ska göras enligt 7 § och innehålla de ämnen och kurser som eleven behöver för sin fortsatta utbildning. Utbildningen får innehålla grundskoleämnen som eleven inte har godkända betyg i och kurser i gymnasieämnen.

Språkintroduktion får kombineras med kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare och motsvarande utbildning vid folkhögskola enligt 24 kap. skollagen (2010:800). Även andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveckling får ingå i utbildningen.

Förordning (2018:1328) 

I skollagen anges att ”syftet med språkintroduktion är att ge eleverna en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket, vilken möjliggör för dem att gå vidare i gymnasieskolan eller annan utbildning”. En rimlig tolkning av detta är att utbildningen ska innehålla de ämnen som eleven behöver för sin fortsatta utbildning. Lämpligen görs en inledande kartläggning av elevens tidigare erfarenheter och kunskaper, mål med studierna etc. och utifrån denna planeras hur undervisningen ska se ut för att bäst möta elevens behov. Att enbart erbjuda undervisning i svenska som andraspråk skulle innebära att eleven inte får möjlighet att gå vidare i sin kunskapsutveckling i andra ämnen och inte heller till vidare utbildning som kräver betyg i flera ämnen.

Elever på introduktionsprogrammen ska ha en minsta garanterad undervisningstid på 23 timmar i veckan (17 kap. 6 § skollagen). Det motsvarar undervisningstiden på gymnasieskolans yrkesprogram. Elever som har förutsättningar att tillgodogöra sig mer undervisningstid kan behöva det för att uppfylla utbildningens syfte. Utbildningens omfattning får minskas för en elev som begär det om huvudmannen för utbildningen bedömer att det finns särskilda skäl.

Det är av största vikt att elever på språkintroduktionsprogrammet får den undervisning de har rätt till enligt skollag och skolförordning. Det är inte bara den enskilda läraren i svenska som andraspråks ansvar att känna till vad som gäller för den här elevgruppen utan det är rektors och hela skolans ansvar.

Ett nationellt kartläggningsmaterial för att bedöma nyanlända elevers kunskaper finns nu publicerat eftersom det inom grundskolan sedan 1 januari 2016 är lag på att inom två månader bedöma nyanlända elevers kunskaper. Materialet är inte obligatoriskt (men kommer troligtvis att bli det för grundskolan inom kort) men går naturligtvis utmärkt att använda på språkintroduktionsprogrammet. Ta fram rutiner för hur materialet ska användas och vilka lärare som ska involveras (sva, modersmål, no, so). Även studie- och yrkesvägledare bör vara involverad då kartläggningen ligger till grund för den individuella studieplanen som varje språkintroelev ska ha och som styr innehåll och takt i individens studier.

Information om introduktionsprogrammen på Skolverkets webb

Läs mer om kartläggningsmaterialet i Skolverkets bedömningsportal

I vilka ämnen ska elever i språkintroduktion i så fall göra nationella prov?

För de elever som bedöms ha nått nivån kan nationella prov för åk 9 användas i slutet av kursen. Det gäller samtliga ämnen. Det finns dock inget krav i gymnasieförordningen på att använda nationella prov inom språkintroduktionen. En enskild elev kan således få ett betyg i ett ämne utan att ha genomfört ett nationellt prov. I det läget måste läraren på annat sätt ha samlat ett gediget underlag för sin betygssättning.

Se vidare information om genomföra nationella prov med nyanlända elever på Skolverket.se

Modersmålsundervisning är en rättighet även på språkintroduktion. Eleven själv ansöker om modersmålsundervisning inom gymnasieskolan.

I 19 § Skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning för elever i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan. Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev. Modersmålsundervisning får anordnas som individuellt val, utökat program, eller som ersättning för undervisning i andra språk - men inte som ersättning för svenska, svenska som andraspråk och engelska. 

Huvudmannen är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk om minst fem elever önskar sådan undervisning i det aktuella modersmålet och att det finns en lämplig lärare att tillgå.

Kursplaner för modersmål på grundskolan

Kursplaner för modersmål i anpassad grundskola

Har en elev som påbörjar språkintroduktion till och med första kalenderhalvåret då hen fyller 20 år rätt att sedan fullfölja sina studier på ett nationellt program i gymnasieskolan?

I skollagen 15 kap. 5 § (2010:800) framgår den generella behörighet till gymnasieskolan: En elev har rätt att påbörja gymnasieutbildning senast det år hen fyller 20 år. Däremot är det i skollagen inte definierat vad som avses med "påbörjat sin gymnasieutbildning", men eleven ska ha en upprättad studieplan där det framgår vad elevens utbildning ska innehålla.

Vägledande kan, enligt Skolverkets upplysningstjänst, vara att Skolväsendets överklagandenämnd har i ett beslut från 1999 gjort bedömningen att elever inskrivna på (dåvarande) individuella program inte är behöriga att tas emot på nationella program efter det första kalenderhalvåret det år de fyller 20. I förarbetet till den nya skollagen (2010:800) har det inte aviserats någon saklig förändring gällande målgruppen för gymnasieskolan varför man rimligen fortfarande kan se detta beslut som vägledande i relation till elever inskrivna på introduktionsprogram.

Asylsökande elever

Det har varit oklart om asylsökande elever som påbörjat introduktionsprogram innan de fyllt 18 år har rätt att fortsätta sin utbildning även när de flyttat till en annan kommun efter att de fyllt 18 år. Den rådande situationen då asylsökande flyttar till boenden i nya kommuner innebär därmed att de riskerar att få sin utbildning avbruten. Skolverket gör bedömningen att asylsökande elever som fyllt 18 år har rätt att få fortsätta på introduktionsprogram i gymnasieskolan även efter att de flyttat till en annan kommun.

Läs mer på Skolverkets webbplats:

Nyanlända elevers utbildning

I artiklarna hittar du kommenterade jämförelser av de gamla kursplanerna och nya ämnesplanerna i svenska som andraspråk. På vår resurssida för implementering av Gy25 finns också ämnesspecifika diskussionsfrågor och tips på material för kompetensutveckling. Vill du läsa mer ällmänt om förändringarna i och med Gy25 rekommenderar vi Skolverkets webbplats.

Vad är nytt i ämnesplanen för svenska som andraspråk i Gy25 och Gyan25?

Svenska som andraspråk i Gy25 – stöd för implementering

Svenska och svenska som andraspråk (sva) är två likvärdiga men olika ämnen. Ämnet svenska som andraspråk är till för att boosta elevernas språkutveckling i svenska genom att ta hänsyn till att förstaspråksutveckling skiljer sig från andraspråksutveckling. Därför finns det viktiga sillnader i syfte, centralt innehåll och bedömningskriter. I artikeln hittar du markerade jämförelser mellan de olika ämnes- och kursplanerna liksom övergripande kommentarer om skillanderna.

Vad är skillnaden mellan svenska och sva i Gy25, Gyan25 och Gy11?

Vad gäller kring svenska som andraspråk på gymnasiet, får en elev läsa både svenska och svenska som andraspråk? Är det eleven själv som väljer?

En elev i gymnasieskolan som har ett annat modersmål än svenska får välja att läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven har alltså rätt att välja svenska som andraspråk om eleven önskar det.

Det finns ingen definition av modersmål och det finns ingen vägledning i skolans författningar i hur väl utvecklat modersmål eleven ska ha, för att falla inom målgruppen för svenska som andraspråk som gymnasiegemensant ämne enligt bestämmelsen.

Det är rektor som får ta beslut  (2 kap. 10 § skollagen) om den enskilda eleven faller inom målgruppen för svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne. Faller eleven inom målgruppen, det vill säga har ett annat modersmål än svenska, så ska eleven kunna välja huruvida han eller hon ska läsa svenska eller svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne.

Notera att rätten gäller vid svenska som gymnasiegemensamt ämne. Om eleven läser kurser i svenska som programgemensamma, programfördjupnings- eller inriktningskurser, finns det ingen rätt att kunna läsa dessa kurser som svenska som andraspråk.

Hänvisning

Svenska som andraspråk i gymnasieskolan regleras i 4 kap 11 § gymnasieförordningen:

En elev som har ett annat språk än svenska som modersmål får läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val.

Förordning (2022:1617).

Vidare i 7 §, som gäller individuellt val, står följande:

"Huvudmannen beslutar om vilka kurser som ska erbjudas som individuellt val.
Eleven har dock rätt att inom utrymmet för individuellt val läsa

1. en kurs i idrott och hälsa utöver vad som finns på studievägen,
2. minst en kurs i estetiska ämnen, och
3. de kurser som krävs för grundläggande högskolebehörighet på grundnivå om eleven går på ett yrkesprogram.

Undantag från vad som föreskrivs i andra stycket 1 och 2 får göras om det finns synnerliga skäl.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka kurser som får ingå i de ämnen som avses i andra stycket 2.

För de elever som avses i 11 § respektive 15-20 §§ ska svenska som andraspråk eller modersmål erbjudas som individuellt val."

Om eleven läser både svenska och svenska som andraspråk skall betyg ges i båda ämnena.

Gäller enbart för gymnasiet

Observera att ovanstående inte gäller för grundskolan. I grundskolan är svenska som andraspråk ett behovsprövat ämne och eleven läser antingen svenska som andraspråk eller svenska.

Läs mer i Skolverkets stödmaterial Ämnet svenska som andraspråk i gymnasieskolan

Det är inte reglerat hur undervisningen i svenska och svenska som andraspråk ska organiseras. Det är rektor som beslutar över sin enhets inre organisation. Rektor behöver utgå ifrån, och ta hänsyn till, ämnenas olikheter och elevernas skilda behov vid organisation av undervisningsgrupper och tjänstefördelning i svenska och svenska som andraspråk.

Det finns inte ett rätt sätt att organisera undervisningen på, och organisationsmodellen behöver vara flexibel och anpassningsbar utifrån föränderliga förutsättningar. Det är elevernas behov, förutsättningar och kunskaper liksom deras möjligheter att lära som bör stå i centrum när skolanväljer organisationsmodell. I skollagens inledande bestämmelser fastslås att “I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov”. Att det finns två olika svenskämnen är ett sätt att säkerställa att elever får den undervisning i, på och om det svenska språket som de har behov av.

I Skolverkets stödmaterial Ämnet svenska som andraspråk i gymnasieksolan kan du läsa mer om olika faktorer som påverkar organisation av undervisningen. I slutet av artikeln finns röster från lärare och rektorer om hur de har organiserat undervisningen och tagit sig an andra utmaningar som till exempel att ge elever och målsmän stöd i att välja rätt svenskämne.

Läs mer i Skolverkets stödmaterial Ämnet svenska som andraspråk i gymnasieskolan

Ja, en elev kan ändra sig och byta svenskämne. Om eleven läser enligt Gy11 får eleven betyg i det svenskämne som läses när kurs respektive kurs avslutas. Eleven kan alltså börja med att läsa svenska som andraspråk 1 och sedan svenska som andraspråk 2 för att mitt under kursen byta till svenska 2. Eleven behöver självklart ta igen centralt innehåll som hen missat, men kan sedan få ett kursbetyg i svenska 2 som komplement till det i svenska som andraspråk 1. 

Samma princip gäller med ämnesbetyget i Gy25. Eleven får ämnesbetyg i det svenskämne som elever läser på nivå 3. Svenska och svenska som andraspråk är två olika ämnen, och det går att ha med båda ämnena i en gymnasieexamen.

Läs gärna mer i Skolverkets kommentarmaterial till ämnesplanen i svenska som andraspråk

Ja, man är behörig till högskolestudier om man har läst svenska som andraspråk i stället för svenska. Ämnena är likvärdiga när det gäller tillträde till högskolan. Man är behörig för studier om man har lägst betyget E i svenska eller i svenska som andraspråk. Se kapitel 7 §5 i högskoleförordningen ( SFS 1993:100) om grundläggande behörighet till högskolan:

5 § Grundläggande behörighet till utbildning som påbörjas på grundnivå och vänder sig till nybörjare har den som

1. avlagt en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå,
2. avlagt en yrkesexamen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå samt har lägst betyget E i de kurser i svenska eller svenska som andraspråk och engelska som krävs för en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan,
3. har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i 1 eller 2
4. är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till högre utbildning, eller
5. genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Läs mer om behörighet på antagning.se

Det finns inga enkla genvägar för att kartlägga och bedöma en elevs språkutveckling. Inte heller finns det heltäckande tester men däremot finns en del verktyg och stöd att ta hjälp av för att göra en bedömning av elevens språkutveckling. Läs mer om hur man kan göra i länken nedan. Länken till Skolverkets stödmaterial kring behovsprövning i svenska som andraspråk riktar sig till grundskolan, men är relvant att läsa även för gymnasiet.

Bedömningsstöd för svenska som andraspråk

Svenska som andraspråk – ett behovsprövat ämne

Gymnasieskolan: 90 hp
Språkintroduktion: 45 hp

Nedan följer ett utdrag ur Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och utnämning till lektor:

2 kap. Behörighetsgrundande utbildning

Gymnasieskolan
21 § Behörig att undervisa i gymnasieskolan i andra ämnen än yrkesämnen är den som har avlagt

1. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i gymnasieskolan,
2. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9,
3. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i gymnasieskolan,
4. en äldre examen än som avses i 1 eller 2 och som är avsedd för arbete som lärare, om den omfattar ämnesstudier om minst 120 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik eller minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat ämne, dock inte ett yrkesämne,
5. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 120 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
6.  en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat ämne än som anges i 4, dock inte ett yrkesämne.

22 § En lärare som avses i 21 § 1 eller 3 är behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen och i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant.

En lärare som avses i 21 § 2 är behörig att undervisa i det eller de ämnen som omfattas av lärarens examen, om den omfattar ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet. Läraren är även behörig att undervisa i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant. Behörighet enligt detta stycke kan dock inte avse ämnena svenska, samhällskunskap och musik.

En lärare som avses i 21 § 4, 5 eller 6 är behörig att undervisa i det eller de ämnen som anges i respektive punkt om lärarens utbildning i ämnet har den omfattning som krävs enligt respektive punkt. Läraren är även behörig att undervisa i andra ämnen för vilka lärarens kompetens är relevant.

23 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om vad som krävs för att en lärares kompetens ska vara relevant för ett ämne enligt 22 §.

Ett ämne som avses i första stycket får inte vara ett ämne som anges i bilaga 4 till högskoleförordningen (1993:100).

24 § Behörig att undervisa på gymnasieskolans introduktionsprogram i grundskolans ämnen är, utöver vad som följer av 21 §, den som har avlagt

1. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7– 9,
2. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i något av ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
3. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 45 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ett annat av grundskolans ämnen än som anges i 2.

En lärare som avses i första stycket 1 är endast behörig att undervisa i det eller de av grundskolans ämnen som omfattas av lärarens examen.

En lärare som avses i första stycket 2 eller 3 är endast behörig att undervisa i något eller några av de av grundskolans ämnen som anges i respektive punkt. För behörighet krävs att lärarens utbildning i ämnet har den omfattning som anges i respektive punkt.

25 § Behörig att undervisa i gymnasieskolan i yrkesämnen är den som har avlagt

1. yrkeslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100),
2. en äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i gymnasieskolan i ett sådant ämne, eller 
3. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon har kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med sådana yrkeskunskaper som är relevanta för ett yrkesämne.

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i det eller de yrkesämnen för vilka lärarens yrkeskunskaper är relevanta.

26 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka yrkeskunskaper som krävs för att de ska vara relevanta för ett yrkesämne enligt 25 §.

I lärarutbildningen rekommenderas för närvarande minst 90 högskole-poäng (motsvarar 60 "gamla" poäng) i ämnet svenska som andraspråk för blivande gymnasielärare samt lärare inom den gymnasiala vuxen-utbildningen. Detta anses ge den teoretiska kompetens som undervisningen i ämnet förutsätter.

Om artikeln inte ger tillräckligt tydligt svar, kontakta Skolverkets upplysningstjänst: Telefon: 08 - 527 332 00

Modersmålsundervisning är en rättighet även i gymnasieskolan om eleven har goda kunskaper i modersmålet. Eleven själv ansöker om modersmålsundervisning i gymnasieskolan och i anpassad gymnasieskola och sedan beslutar rektor beslutar om elev kommer att få modersmålsundervisning.

I 19 § Skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning för elever i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan. Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev. Modersmålsundervisning får anordnas som individuellt val, utökat program, eller som ersättning för undervisning i andra språk - men inte som ersättning för svenska, svenska som andraspråk och engelska. 

Huvudmannen är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk om minst fem elever önskar sådan undervisning i det aktuella modersmålet och att det finns en lämplig lärare att tillgå.

Ämnesplaner för modersmål på gymnasiet

Ämnesplaner för modersmål på anpassad gymnasieskola

Det finns inget fastställt timantal för hur länge en elev får studera på sfi. Istället står det i Skollagen kap 20 § 9 att elever som påbörjat en kurs har rätt att fullfölja sin utbildning så länge eleven har förutsättningar och tillfredsställande framsteg görs. Det innebär att alla timschabloner bara är en preliminär tidsuppskattning av hur lång tid eleven bedöms behöva för sina studier.

Våren 2019 genomförde NC en enkätindersökning och också intervjuer med rektorer för att få reda på hur timtilldelningen på sfi hanteras av verksamheterna. Det tycks som om uttolkningen av skollagen om förutsättningar, framsteg och rätt till fortsatta studier varierar. 

Elevernas rätt till god utbildning går före timtilldelning

NC menar att elever på komvux ska ha rätt till en god utbildning utifrån sina förutsättningar, vilket innebär att:

• Tidsgränser för hur länge en elev ska följa undervisning på sfi, ska endast betraktas som preliminära tidsuppskattningar. Elever kan av detta skäl inte avhysas från sfi därför att de passerat en preliminärt uppsatt tidsgräns.
• De undervisningstimmar som en elev behöver tilldelas för att fullfölja sin undervisning, ska baseras på pedagogiska bedömningar av vad just den eleven behöver för att kunna göra framsteg.
• Huruvmän och skolledningar bör ha gedigna insikter i vad styrdokumenten säger om elevers rättigheter vad gäller antagning och undervisningstimmar inom komvux.

Tiden på sfi bör relateras till undervisningens kvalitet

En faktor som bör tas i beaktande vid behandlingen av frågan huruvida en elev gör tillfredsställande framsteg i utbildningen, är om undervisningen som erbjuds är anpassad till elevens förutsättningar och individuella behov. Om undervisningen inte utgår från elevens förutsättningar har antingen eleven antagits på fel grunder till utbildningen i fråga, eller också bör den undervisning som erbjuds förändras, för att bättre möta elevens utbildningsbehov. 

Läs mer i NC:s rapport Kan timmarna ta slut

Läs en intervju med fyra rektorer som berättar om sina respektive modeller

Undervisningen inom sfi och övrig komvux ska utgå från elevernas intressen, erfarenheter, allsidiga kunskaper och långsiktiga mål och den elev som börjar vid komvux har rätt till en inledande kartläggning. 

Hemkommunen är skyldig att se till att den som vill få sitt kunnande kartlagt inför utbildning eller prövning inom kommunal vuxenutbildning erbjuds en inledande kartläggning.

Ur: Skollag (2010:800) kap. 20 § 7, Inledande kartläggning

Hos Skolverket finns ett material för kartläggning av nyanlända vuxnas litteracitet som kan användas som ett stöd för att individanpassa undervisninga. Kartläggningsmaterialet har två olika ingångar beroende på vad eleven själv uppger om sina litteracitetserfarenheter.

Kartläggning ska inte bara göras inför att eleverna ska påbörja undervisning. Det är något som fortlöpande måste göras för att undervisningen ska kunna anpassas efter elevernas behov och framsteg. SfiVäst, en plattform som utvecklats av Göteborgsregionen, erbjuder ett material för denna fortsatta kartläggning.

Läs om kartläggning och validering hos Skolverket

Läs om kartläggning av grundläggande litteracitet hos Skolverket

Läs om elevkartläggning som en del i ett kollegialt utvecklingsarbete hos SfiVäst

Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare, 31 § anger att:

Behörig att undervisa i kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och gymnasial nivå är den som är behörig att undervisa på motsvarande nivå och i motsvarande ämne i grundskolan eller gymnasieskolan enligt bestämmelser i denna förordning. Detta gäller dock inte behörighet att undervisa i årskurserna 7 och 8 enligt 10 §. Förordning (2016:450)

Detta innebär enligt vår tolkning att du utöver en behörighetsgivande lärarexamen antingen för grundskolan eller gymnasieskolan, behöver mellan 30 och 90 hp svenska som andraspråk enligt följande:

• Kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi): 30 hp 
• Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå: 45 hp 
• Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå: 90 hp

Behörighet inom sfi

För sfi gäller även följande enligt förordning (2011:326) § 31:

Behörig att undervisa i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare är den som har avlagt

1. ämneslärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9 eller med inriktning mot arbete i gymnasieskolan om examen omfattar ämnet svenska som andraspråk,
2. grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 1-3 eller med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6 om examen omfattar 30 högskolepoäng i ämnet svenska som andraspråk,
3. en äldre examen än som avses i 1 eller 2 och som är avsedd för undervisning i ämnet svenska som andraspråk, eller
4. en examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin behörighet att undervisa som lärare med ytterligare utbildning har fullgjort ämnesstudier om minst 30 högskolepoäng eller motsvarande omfattning i ämnet svenska som andraspråk. Förordning (2021:1340)

Är man behörig att undervisa i sfi om man har folkhögskolelärarexamen och 30 hp i sva?

En folkhögskolelärarexamen ger inte behörighet att undervisa inom skolväsendet. För att få behörighet som lärare överlag krävs en behörighetsgivande lärarexamen. Detta gäller även för undervisning inom sfi.

I 1 kap. 1 § i skollagen regleras vilka skolformer som omfattas av det svenska skolväsendet. Folkhögskolan omfattas inte av denna paragraf och är inte en del av skolväsendet. Skolverket utfärdar därmed inte legitimationer för folkhögskolelärare, eller de som har en folkhögskollärarexamen.

Kontakta Skolverkets upplysningstjänst: Telefon: 08 - 527 332 00, för frågor om enskilda fall.

Läs mer om behörighet i Förordning (2011:326)

Vi har fått olika varianter på en fråga med anledning av denna skrivning: Måste alla som läser sfi genomföra det nationella provet i alla kurserna inom den studieväg de följer eller kan det finnas tillfällen då en lärare kan besluta att en elev kan avstå från att göra det nationella provet?

Ett kort svar på frågan är: Ja, alla elever som följer någon av kurserna B, C eller D inom sfi och som ska ha betyg från kursen, ska göra NP för kursen i fråga. Och nej, en lärare kan inte besluta om en elev får avstå, därför att det inte är läraren som beslutar om en sådan sak utan rektorn. Och då ska det finnas särskilda skäl. Vi ska nu utveckla frågan angående obligatoriska NP inom sfi lite närmare.

Det kan visa sig att en elev har kommit längre i sin språkutveckling, än vad som framgår i en inledande kartläggning. Foto: Sandra Gustafsson

Vad händer om en elev har placerats i fel kurs?

Vi hade kontakt med en lärare som fick en elev till B-kursen och som läraren snart ville flytta till C-kursen, därför att eleven helt enkelt verkade ligga på en högre språklig nivå. Det visade sig emellertid att det just då inte fanns plats i någon C-kurs för eleven i fråga, så man bestämde sig för att flytta eleven direkt till en D-kurs. Detta visade sig fungera helt utan problem. Frågan som nu uppstod var: Givet förordningens text nedan, måste den här eleven nu göra NP för B- och C-kurserna också? 

Ur förordningen om vuxenutbildning (2011:1108):

Lärarna inom kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare ska använda nationella prov i slutet av kurserna B, C och D” (kap 4 §10a).

Förordningen om vuxenutbildning anger vidare att de nationella provens syfte är ”att stödja betygsättningen” (SFS 2011:1108 kap 4 §10). Proven är inte till för att kartlägga elevens förkunskaper utan för att ingå i underlaget för betygsättningen när en elev följt undervisningen och sedan ska få betyg från kursen. Läraren som nämns ovan, kan sägas ha kartlagt elevens kunskaper och förutsättningar och kommit fram till att C-kursen skulle vara en lämpligare nivå. 

Omständigheterna visade emellertid också att eleven hade förutsättningar att följa D-kursen. Eleven behöver alltså göra NP för D-kursen för att få betyg därifrån. Om nu eleven av något skäl också vill ha betyg från B- eller C-kursen, har eleven rätt att göra en prövning för detta enligt skollagen (Skollag 2010:800, kap. 20 § 7) och då kan man använda NP som ett av underlagen till betyg i dessa kurser. En prövning får inte bara bestå av att eleven gör ett nationellt prov eftersom man ska pröva elevernas kunskaper i förhållande till alla kunskapskrav för kursen. 

Finns det några inträdeskrav på sfi?

En följdfråga kan bli om en elev måste göra nationellt prov inom en kurs, innan hen kan placeras på en kurs på en högre nivå. Det finns emellertid inget stöd för det i kursplanen till någon av kurserna inom sfi. Inte heller för kurser inom grundläggande utbildning finns några inträdeskrav eftersom det är en rättighet för dem som har behov av sådan utbildning. En elev behöver alltså inte ha ett godkänt betyg från en underliggande kurs för att få börja på en kurs på en viss nivå. Det är elevens förutsättningar, behov och mål med studierna som ska avgöra vilken kurs och studieväg som är lämpligast. Vad verksamheten förstås inte får glömma för den här eleven som flyttas från B-kursen till D-kursen, är att också göra de förändringar som behövs i elevens individuella studieplan.

Kan eleven själv bestämma om hen vill skriva det nationella provet eller inte?

Det händer att frågan uppkommer om en elev som inte vill ha något betyg från en kurs, ändå måste göra nationellt prov för kursen i fråga.  Det kan vara en elev som bara vill lära sig svenska för att till exempel kunna kommunicera lite bättre med myndigheter eller prata med personalen på barnbarnens förskola vid lämning och hämtning, eller något annat mer begränsat mål. Här är det utbildningsenheten som både kartlägger elevens förutsättningar och ska se till att mål sätts upp för elevens utbildning. Därmed är det också utbildningsenheten som avgör om en elev ska skriva ett nationellt prov eller inte, när det handlar om elever som inte vill ha något betyg. Detta i samråd med eleven givetvis. Men om eleven däremot vill ha betyg från någon av kurserna B-, C- eller D- måste ett nationellt prov ingå i betygsunderlaget och också särskilt beaktas.

Läs mer om prövning på Skolverkets webb

Studiehandledning på modersmål  är inte en lagstadgad rättighet. Men forskning stöder värdet av stöd på modersmål och på flera utbildningsenheter i Sverige har man utvecklat arbetsformer för att göra bruk av elevernas modersmål som resurs. 

Inom regionalt yrkesvux ska studiehandledning på modersmål erbjudas elever som behöver det, i form av orienteríngskurser.

Läs mer om studiehandledning på modersmålet på vår fördjupningssida Modersmålsstöd inom vuxenutbildningen

Här hittar du förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning (216:937)

Om du är folkbokförd i en kommun har du rätt till gratis undervisning i sfi, kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare. Kontakta kommunen för att få information om var du kan hitta kurser.

Du som arbetar eller studerar vid ett universitet eller en högskola i Sverige, kan ofta läsa interna kurser. Det finns också kurser som privata utbildningsanordnare erbjuder. Dessutom finns språkprogram på Internet, som kan användas gratis.